del 1, ur en männsikas liv. |
- Eriiiiiiiiiiika !
- Jaaa mamma ?
- Kand u aldrig lära dig att sköta dig i skolan, vara normal som en normal människa du ställer ju förfan bara till det för alla.
- Men mamma sluta, du vet att jag har det jobbigt.
- Sluta gnäll, jag hade det också jobbigt men du är så svag, du kämpar ju inte ens
- Jo mamma jag har kämpat i snart 8 år, och jag orkar snart inte.
- Hahah ska det där vara ett skämt, gå in på ditt rum och skär dig som du brukar göra.
Erika gick in på sitt rum och gjorde som mamma sagt, hon skulle visa att mamma visst brydde sig, hon tog rakbladet som låg på hyllan och började skära.
Blodet sipprade ner längs med armarna.
Tårarna rann, kinderna fick svart/gråa sträck av mascaran.
Hennes kropp skakade, och hon visste inte vart hon skulle te vägen.
Hon ställde sig upp, rev ner alla fotografier på mamma och henne när hon var liten, på vissa stället följde tapet med, men hon struntade i det.
Nu var hon bara arg och ledsen.
- Mamma är det såhär du vill se mina armar.
Kom erika ut och sa.
- Detta programmet var ju bra Mats.
- Mamma?
- Ta livet av dig istället.
Erika hade insett att mamma inte brydde sig ett smack om vad hon gjorde och inte. Hon gick in på rummet, tårarna rann.
Hon rev ner inprincip allt på hela hennes rum.
Tv åkte i golvet, dvd åkte i golvet bord stolar allt.
Hon orkade verkligen inte..
|
|
|
|
