Dikta.se
kärleksdikter Kärlek dikter om barn Barn dikter om sorg Sorg senaste poesi Senaste senast kommenterade Senast kommenterade
dikter om vänskap Vänskap Rolig poesi Humor övrig poesi Övrigt noveller Noveller slumpa Slumpa fram ett verk

Noveller

Kära för evigt [del8] sista delen.

- Aha, säger Emil och blir helt tyst i telefonen igen
- Men har du inget mer och säga? Säg att du hatar mig, säg att du aldrig vill se mig igen! Säg något, säger jag och forsätter gråta.
- Jag vet inte riktigt vad jag ska säga, jag, jag..vi tar det imorgon. Säger han bara och lägger på telefonen. Jag vill ringa upp, men vet att det inte känar något till för det är lika kört ändå. Är det verkligen kört på riktigt, var det här slutet? Jag torkar bort tårarna och går ut ur data rummet och ut ur huset. Och möter blicken med att Sofia och Billy ligger och små kysser varandra i sommar värmen. Romantiskt, not.
- Var har du varit? frågar Billy oskyldigt och han blir i mina ögon som en röd gubbe i svart vit miljö som skriker; hata.
- Det vet väll du om någon, säger jag spydigt och lägger mig på mage bredvid Sofia. Billy flämtar till och sätter på sig sina hörlurar.
- Varför skulle han veta de? säger Sofia lite smått misstänksamt som om hon visste vad som har på gått.
- Äsch, inget.
- Hmm okej, du jag har funderat på det där med piercing i naveln. Jag tror jag vill göra en tatuering på svanken i stället.
- Jaha, tycker Billy det är hett också eller?
- Nae, det vet jag inte
- Vad skulle det vara i så fall då?
- Billy sista siffror i hans personnummer.
- Är det så smart?
- Vadå?
- Jag menar det är ju inte säkert ni kommer vara tillsammans hela livet
- Men vad har du emot Billy egentligen?
- Ingenting, jag tycker bara det är onödigt att tatuera in äns killes personnummer eller något liknande, ni kanske gör slut någon dag och då är ju den där tatueringen för jäves.
- Jag tror att jag och Billy kommer hålla ihop för evigt.
- Du är bara 16 år det är så liten chans.
- Frida, du är bara avundsjuk för att du och Emil inte har det lika bra som mig och Billy!
- Visst, det är ju inte min pojkvän som tänder på att vara otrogen säger jag mummlande
- Ha?
- Nä inget,
- Hur fan kan du tro att Billy tänder på att vara otrogen?!
- För att han kysst mig din hora! Skriker jag jätte högt och ställer mig upp. Nu märker Billy att det är något fel och tar av sig hörlurarna.
- Oj brudar, vad händer?
- Jag tror dig inte och du kallar mig inte hora! Säger Sofia och skakar på huvudet.
- Fråga Billy då svarar jag lungt men argt.
- Billy har du kysst Frida? säger Sofia och kollar på Billy.
- Näääea.. säger Billy tyst.
- Har du det?! säger Sofia nu med en mycket mer upprörd ton.
- Han ville även ha sex med mig säger jag bara för att jävlas med båda Sofia och Billy.
- Men hon var ju fan med på det! Säger Billy frånskyllande
- Det var fortfarande jag som avbröt alltihopa, säger jag.
- Åååh ni är fan idioter båda två och Billy du kan dra åt helvete. Säger Sofia och försvinner in i huset igen och Billy kollar på mig argt.
- Vad känade det där till? Säger han förbannat.
- Det kom bara ut, SORRY.

Jag vaknar med ett leénde på läpparna, men det försvinner fort när jag minns vad som hände igår. Det tar liksom aldrig slut, det är alltid något som får mitt liv att gå åt helvete. Om inte Emil hade dykit hade inte Emil hamnat på sjukhuset och då hade jag aldrig fått se Billy naken. Vilket leder till att jag hade aldrig bråkat med Sofia och ingen hade varit sårad för tillfället. Och ännu bättre hade inte jag och Emil åkt hit hade jag aldrig träffat Billy. Men nu har jag träffat Billy, jag har kysst honom, sett han naken och avslöjat våran lilla "hemlighet" och alla är sårade på ett eller annat sätt. Men vad jag fruktar mest av allt är idag, när Emil säger att det är slut mellan oss och att det här är ännu ett tecken på att vi inte hör ihop. Vilket det kan vara, allt står emot oss hela tiden. Så det måste ju bara betyda att vi är bara inte menade för varandra. Jag tar på mig morgonrocken och går ner mot köket där jag möter både mormor, morfar, Sofia, Billy och även Emil och hans mamma och pappa. Jag stannar till, Emil mitt hjärta slår ett extra slag.
- Oj är du redan här, jag trodde..Säger jag och Emil avbryter mig.
- Mamma och pappa körde mig hit för dom ville träffa din mormor och morfar. Jag nickar lite tveksamt och sätter mig bredvid morfar. Jag sneglar lite på Sofia och man ser på hela henne att hon är fortfarande rasande sen gårdagen och Billy ser skamsen ut. Sen tar jag en snabb blick på Emil, men man ser inget uttryck från hans sida alls.
- Ja de var då väl att allt blev bra tillsist säger morfar och tar sista tuggan på mackan.
- Ja absolut vi blev helt förstörda när vi fick höra säger Emils pappa och Emils mamma fnäser till.
- Äh du fick ju höra det mycket senare än mig eftersom du var borta och knullade din chef.
- Maria inte nu
- Vad gör det om alla vet om sanningen, det är lika bra det.
- Snälla Maria.
- Hursäkta mig säger Emil och ställer sig upp.
- Ja, ja visst Emil säger mormor
- Frida kan du hänga med lite säger Emil och min puls går upp igen. Emil pekar på ytterdörren och jag hänger med ut. Jag sätter mig ner och han sätter sig bredvid mig och det blir tyst i några minuter.
- För ett halvårsen ungefär visste jag knappt vad kärlek var. Jag trodde inte det existerade i min värld. Det var bara något för andra, alla blev kära och blev tillsammans. Men inte jag, jag var av en annan sort liksom.
- Jag..Emil avbryter mig fort och tar ett finger för min mun.
- Men sen hände du, du fick mig att känna något jag aldrig hade känt innan. Du fick mig och leé på riktigt liksom inte bara något tillgjort leénde. Utan *du gör mig lycklig på riktigt* leénde. Bara den där första kvällen hos kimsan, shitt va fin du var. När jag prata med dig var det som att man kunde vara sig själv. Man behövde inte göra sig till eller låtsas vara någon man inte var för det hade inte du gillat än då. Jag kände mig, trygg hos dig. Men den känslan skrämde mig så då hände det där med Hanna. Jag lovade mig själv att aldrig bli rädd igen och göra ett sånt stort misstag. Men sen kom den rädslan svallande över mig igen fyra månader senare. Jag blev rädd för hela den där pappa grejen och jag flydde från dom jag älskade mest av allt. Jag mådde skit när jag insåg vad jag hade valt bort. Jag hade valt bort dig och VÅRAT barn. Inget kunde få dig tillbaka till mig, så jag gjorde ännu ett misstag med Hanna. Jag ångra det så fruktansvärt mycket och när jag fick dig tillbaka lovade jag mig själv att ALDRIG förlora dig igen. Och nu har allt funkat så bra, tills igår när du sa det där på telefonen. Det var som om någon hade skjutit en kula rakt i mitt hjärta och sedan tagit ut det. För det gjorde så ont när du sa det men sen efter några sekunder kände jag liksom ingenting. Jag var inte arg, inte ledsen och absolut inte glad. Men jag kände ingenting, absolut ingenting. Och nu har jag funderat och jag kan inte leva utan dig. Jag vet inte varför du kysste Billy och jag vill faktiskt inte veta. Men jag förlåter dig, för jag kan inte förlora dig igen.
- Ååh Emil, du ska veta att jag älskar dig över allt och alla säger jag tårögt och kollar djupt in i hans bruna ögon.
- Jag älskar dig mer säger han och kysser mina läppar som har blivit blöta av alla salta tårar som har föllt ner.
- Så ungdommar nu ska vi dra oss säger Emils pappa och kommer ut på trappan. Emils mamma kommer ut hack ihäl och vi hör hur dom bråkar om vem som ska köra hem. Emil små skrattar och kysser mig på pannan.
- Hoppas aldrig vi blir som dom
- Nej inte jag häller. Och om det skulle hände så fixar det ju sig eller hur? Säger jag och leér tillbaka.
- Alltid baby, Emil tar mig i handen och vi vinkar sakta hejdå till hans föräldrar. Mamma sa att det skulle vara bra för oss båda att flytta till borås. Det var det för jag träffade min livskärlek.

Vare sig ni vill eller inte är det här sista delen.
Hoppas ni gilla den och är inte alls för besvikna :)
Tack för alla som har läst den här novellen och komenterat
Puss<3 / Frida
Kommentera gärna detta verk!
Sätt ett sifferomdöme på verket: (Detta är frivilligt)

Kommentarer - (Snittbetyg: 5)
Lompish - 5 jul 09 - 23:37- Betyg:
Så grymt bra. Tur att allt redde ut sig tillslut.
Fortsätt med dina noveller de är grymt bra :)
MoRoTpOwEr - 14 feb 09 - 20:35- Betyg:
OhoH *glädje tårar* men faaaaaaaan du är bäst uuuuh <33
viunderregnmoln - 12 feb 09 - 15:19- Betyg:
fan vad synd att den e slut den var värkligen skitbra
ett mindre geni är vad du är <3
Fredriica - 11 feb 09 - 19:19- Betyg:
Jätte bra !! Älskar denna
Synd att det var sista delen.
Men du é jätte bra på att skriva:)
NotJoyJustSorrow - 10 feb 09 - 21:42- Betyg:
Skiiiitbra! Mejla om det kommer en ny novell :)
missyou - 10 feb 09 - 19:54
nooooooo. ! ja menar, skitabra novell asso, OM det kmr ut en ny del, skulle ja vilja att du mejlarr (AA)
ThisIsJustMe - 10 feb 09 - 16:20- Betyg:
Naaaaw! :D
så himla perfekt slut!!
Det skulle dock vara mer perfekt om det inte
var slut.. ;)
Men men det finns väll inget jag kan gör åt saken :(
Om det nu ska vara slut på denna novell så kan
jag då inte komma på ett bättre än detta :D
JessicaKarlsson - 10 feb 09 - 13:30- Betyg:
awwwwh, jättebra :]]
jag tkr den är asbra <:
men jag skulle gärna vilja veta va som hände mellan Billy & Sofia, och lite så,
men den här novellen va asbra! <3
Qwjag - 10 feb 09 - 10:39- Betyg:
ååh den var riktigt bra denna novell, gillade den starkt :)
en riktigt fin kärleks novell :) <3
Gika - 10 feb 09 - 08:33- Betyg:
Awwwh! Så Sööt! Så bra! :')

Du är super duktig!

Tack för en Great Novell! :D <3 /Gika

Skriven av
brunetto
9 feb 09 - 23:58
(Har blivit läst 182 ggr.)
Visa profil
Kommentera detta verk

Anmäl detta verk


Beskrivande ord