Skuggor [del3] |
KAPITEL 3
Nästa dag tog Myer och Kristen ut Mira på en biltur runt kvarteren och visade vars allting fanns. Dom visade vars kyrkan var, även fast skuggor inte gick in i den, vars dom bra matställena fanns och vars man handlade bäst kläder.
Mest var det Myer som pratade med Mira, Kristen satt mest bara där tyst och pekade, log och sa några enstaka ord här och där. Mira kunde se hur spänd Kristen egentligen var och antog att hon måste vara väldigt blyg. Kanske skulle hon kunna slappna av när hon kände Mira bättre? Hon hoppades det, det skulle vara väldigt jobbigt ifall hon alltid skulle vara spänd runt Mira.
”Där shoppar Leisy och Kara sina kläder”, sa Myer och pekade på en butik.
Mira tittade dit och såg i fönstrena att det var en rockklädes butik. Den butiken kände Mira att hon också var tvungen att gå in i någon gång.
”Vem är Kara?” frågade Mira när hon insåg att Myer hade sagt ett för henne okänt namn.
”Åh, det är Kristens här stora syster.”
Kristen nickade och log mot Mira. ”Är hon med i laget?”
”Jo”, svarade Kristen kort och vände sig fram igen.
När Myer tyckte att Mira hade sett nog så körde han dom tillbaka till huset. När dom närmade sig så rynkade Myer pannan och såg fundersam ut.
”Vad?” frågade Kristen och försökte se vad Myer såg. ”Aha.”
Mira antog att Kristen hade sett vad än Myer hade sett och Mira lutade sig fram mellan sätena för att också se. Hon märkte inget annorlunda utom att två bilar stod på infarten till huset.
”Kain”, sa Myer och nickade mot bilarna.
Det klickade till i Miras huvud, Kain hade kommit hem. Bilarna hade varit med laget och nu när dom var här så måste Kain också vara här.
Myer parkerade bilen och väntade inte på att Mira eller Kristen skulle hoppa ut ur bilen, utan han gick in i huset. Mira tittade på Kristen som enkelt bara rykte på axlarna innan hon följde efter honom in.
Mira kände sig med ens väldigt nervös och hon oroade sig över vad Kain skulle säga eller tycka om henne. När Mira kom in såg hon Castor stå vid köksbänken med en fundersam blick.
”Castor?” sa Mira och tittade mot det håll Castor tittade.
Han tittade mot vardagsrummet men när Miras röst hade stört honom i hans tankebana tittade han på hennes och bröt upp i ett stort leende.
”Mira! Var rundturen bra?” frågade han och ställde sig bredvid henne.
”Det var den väl”, sa Mira och knuffade lätt till Castor på sidan med hennes höft. ”Inte lika stort som Atlanta, dock!”
Castor skrattade. ”Ingen kommentar, har aldrig varit i Atlanta, har aldrig varit utan för England!”
Mira skakade på huvudet.
”Det måste vi ändra någon gång!”
”Hej, Mira!” hörde Mira Leisys röst från vardagsrumsdörren och Mira tittade dit och log. ”Kain är här, dock så bör du nog inte träffa honom just nu! Han skäller just nu ut skuggan som han hjälpte vars det än var.”
”Vad hade hänt?” frågade Castor och såg nyfiken ut.
Leisy började berätta vad hon hade fått reda på av en i laget som hette Dean. Mira lyssnade bara på med ett halvt öra och försökte istället tittade in i vardagsrummet. Hon kunde inte se någon så hon antog att Kain inte var just där.
Samtidigt som hon var en aning rädd för honom så var hon väldigt nyfiken att äntligen få ett ansikte till namnet. Sen hörde hon något som fick henne att ryka till.
Ett högt krasch lätt ovanför henne och Mira tittade upp på taget.
”Vad i hela friden?” sa Leisy innan hon sprang ut ur rummet och snart kunde Mira höra hennes häktande steg i trappan.
Mira tittade frågandes på Castor som log lite ursäktande.
”Kain har ett ganska hett temperament. Jag antar att skuggan sa något som han inte gillade.”
”Han kommer väl inte kasta omkring saker när jag pratar med honom?” frågade hon oroligt och Castor såg tveksam ut. ”Åh, gud! Han kommer att göra det!”
”Nej! Eller, jag tror inte det. Försök bara inte att göra han arg så kommer det nog att gå bra”, försökte han försäkra henne och gav henne ett halvt leende.
Svettningar började komma igenom Miras kropp. Hon hade aldrig brytt sig tidigare om vad folk tyckte om henne. Men Kain, han var inget folk, han var ledaren i gruppen! Han var tvungen att tycka om henne, om inte så var det adjö och hejdå med henne.
Castor såg hur Mira höll på att få ett nervöst sammanbrott.
”Ta det lugnt!” sa Castor och drog onödigt mycket luft in i lungorna och uppmanade henne att göra likadant.
Mira började skratta men hon gjorde ändå som Castor gjorde. Och nu stod dom där i köket och drog in luft tills lungorna inte kunde ta in mer för att sedan sakta låta det fara ut.
”Det här gjorde ju en andfådd”, skämtade Castor och Mira skrattade ut luften som hon just hade tagit in i lungorna.
”Du borde kanske motionera mer?” retades Mira och Castor riktade en spark mot Miras smalben.
Mira hoppade lätt undan och Castor följde efter. Nog var Mira äldre och mer vuxen än Castor, men aldrig skulle Mira sluta vara ett barn. Castor backade inte gärna ut ur en lek så han fortsatte att jaga Mira ut ur köket och in vardagsrummet för att sedan springa in till hallen och uppför trappan till andra våningen. När Mira skulle runda knuten för att komma till trappan som ledde upp till våning tre kraschade hon in i någon och kände hur hon tappade balansen.
Castor som var någon meter bakom hann stanna och flina först, men när han såg vem hon hade kraschat in i slutade han flina för att sedan vända tvärt och springa iväg lika fort som han hade kommit dit.
Mira kraschade som sagt ner på personen, som förresten hade en väldigt hård kropp och som fick Mira att känna sig som om att hon hade sprungit in i en vägg, för att ta ner dom båda på golvet. Med Mira ovanför personen. Hon kunde känna personen hårda bröst under sig och hon förstod att hon låg ovanför en kille.
Snarare en man, tänkte hon när hon kände hans hårda muskler under sig.
Ett par händer lades på hennes midja och gled ner på hennes höfter. Sedan puttade händerna upp henne samtidigt som ägaren till händerna tryckte upp sig själv.
Mira kom öga till öga med dom mest intensivaste gråaste ögonen hon någonsin hade sett. Dom var fyllda med ilska och irritation och Mira backade back av reflex på grund av ilskan i hans ögon. Den var som blixtrar och hon kunde inte hålla ögonkontakt. Hon försökte backa bak men mannen som fortfarande hade sina händer på hennes höfter drog tillbaka henne så att hon landade hårt mot hans bröstkorg.
Hon tappade andan och hostade till lite mot hans bröstkorg. Även fast hon inte kunde se det så kunde hon känna att han log lite elakt åt just det.
”Så du är den nya skuggan?” hördes hans mörka hesa röst som fick hennes hår på armarna att resa sig.
Dom var fortfarande trycka ihop och hon kunde inte riktigt säga att hon gillade känslan, men inte heller att hon ogillade den.
”Ja”, svarade hon på hans fråga, hennes röst låg och nästan ohörbar.
När hon kände hur hans näsa och mun begravdes i hennes hår så kände hon hur hennes hjärta ökade antal slag i minuten. När han skrattade lätt förstod hon att han kände det och hon kände hur hennes ansikte blev sakta rött.
Hon förstod inte varför, för hon hade nästan aldrig rodnat förut. Det kändes löjligt och hon visste inte vem mannen var och varför han höll henne så tätt intill henne som om att ifall han släppte henne så skulle hon försvinna.
När han sedan drog in hennes lukt i hans näsborrar så flämtade hon till och kände hur hennes hjärta ökade ännu mer i slag, om det nu ens var möjligt!
”Jag är Kain”, mumlade han i hennes hår och en av hans händer lämnade hennes höfter för att glider över hennes midja för att sedan vila över hennes rygg för att trycka henne ännu mer mot sig än vad hon trodde var möjligt.
Trots att hon hade träffat många mer och hon var ingen oskuld så kändes det här så mycket mer intimt än något av det och då hade hon gjort mycket värre saker än det här. Hon drog luft genom näsan och hon suckade när hon kände hur gott han luktade.
skog…
Utan att hon hade märkt det självt så hade hennes händer gripit tag om hans ärmar på hans tröja för att dra honom in mot sig.
”Love, det är här du säger ditt namn”, sa han och han var uppenbarligen nöjd över sin effekt över henne.
”Mira”, sa hon skakigt.
”Mira”, sa han och smakade på namnet. ”Mira.”
Det gick en stöt igenom henne när han sa hennes namn och hon visste inte varför. Det var mycket hon inte visste just nu, fast om hon skulle vara i hans armar så spelade det ingen roll. Han var berusande och när hon vickade upp huvudet kunde hon möta hans gråa ögon igen.
Den här gången var dom inte fyllda av ilska eller irritation, den här gången var dom fyllda av något hon aldrig hade sett förut.
Hennes andning hackade upp sig lätt men när han lätt böjde ner sitt huvud så slutade hon att andas helt och hållet. Hon kunde känna hans fuktiga andedräkt på hennes kind och hon slöt ögonen. Han var ett huvud längre än henne så hon ställde sig lätt på tårna och när hon nästan kunde känna hans läppar på hennes så hörde dom någon skynda sig uppför trappan och dom drog sig ifrån varandra, alldeles stirriga på varandra.
Mira kom på att andas och hon drog ner ett andetag i hennes lungor som var efterlängtat. Hon tittade bakom sig och där kom Myer springandes.
”Kain! Hon menade inget illa, jag lovar, du vet hur Castor kan få igång oss alla”, försökte Myer ursäkta Mira och han tog tag i Miras överarm för att dra henne bakom honom.
Kains ögon smalnade när han såg det och ännu en gång var ilska tydligt i hans ögon. Den här gången var det för en helt annan anledning än att han hade blivit påsprungen.
Mira som mest bara hade sett hans ögon såg nu hela honom. Han hade svart hår som var lite rufsigt och som räckte ungefär till öronen. Hans kropp gick inte annat än berömma och stirra på. Mira kunde inte låta bli att fantisera hur han skulle se utan kläder på. Hon skakade på huvudet för att få ut tankarna, det här var inte rätt tid att tänka på sånt.
Men Kain hade sett Miras drömliknande blickar på han och hans kropp och han smilade lite allvetande. Mira rodnade över att ha blivit upptäckt och Myer tittade lite oförstående mellan skuggorna.
”Ta´t lugnt Myer, jag ska inte göra illa henne”, hans röst fick hela hennes kropp att gå igång och hon kunde fortfarande känna hans händer på hennes höft och rygg.
Kain blinkade åt henne för att visa att han också tänkte på hennes kropp tätt intill sin egen.
”Om jag nu gör något åt henne så kommer hon nog att gilla det.”
Hans röst fick Myer att blinka till och sedan tittade han mellan dom igen. ”Du…?”
”Mhm”, svarade Kain på hans otalade fråga.
”Se på tusan!”
|
| Kommentarer | | Maadelen3 - 9 feb 09 - 20:41 | | riktigt bra, mera ;D hihihi :D |
|
|
|
