På dikta.se används cookies. Genom att surfa vidare godkänner du att cookies används. Läs mer. Godkänn

	Kärlek		Barn		Sorg		Senaste		Senast kommenterade
	Vänskap		Humor		Övrigt		Noveller		Slumpa fram ett verk

Noveller

Kära för evigt [del7]

Mitt hjärta bultar dubbelt så mycket hårdare än förra gången vi var på sjukhuset. Jag trycker frustrerat på hissknappen till våning fem och mormor försöker lugna ner mig med en klapp på kinden. Jag kutar fort ut ur hissen mot avdelningen och möts av en liten mullig sjuksköterska.
- Emil, han ska vara här? säger jag och kollar runt på avdelningen.
- Ja, men vem är du? säger hon vänligt
- Hans flickvän, var är han?!
- Åh jaså han har pratat om dig, kom hjärtat så ska jag följa dig till honom. Sjuksköterskan leér och mormor följer med hack i häl. Min puls släpper när jag ser att han sitter upp i sängen och han leér när jag och mormor stiger in i rummet.
- Hey baby säger Emil och leér det där leéndet som bara han kan lyckas med. Jag leér tillbaka och sätter mig i sidan av sängen och tar hans hand.
- Fattar du inte hur orolig jag var säger jag.
- Jo det var dumt av mig, men jag trodde verkligen inte det skulle gå så illa.
- Neh, jag förstår det. Men du lever nu i alla fall det är ju huvudsaken.
- Du var i mina tankar hela tiden, det var du som fick mig att vilja kämpa. Jag leér lite olyckligt och det blir en stor klump i halsen när jag inseér vad jag har gjort innan idag och kvällen innan.
- Frida, du fattar inte hur mycket jag älskar dig. Jag kan äns inte beskriva det med ord.
- Jag älskar dig med Emil Carl Keifer
- Men jag älskar dig dubbelt så mycket Frida Elisabeth Helena Sjöstrand. Jag kysser han på pannan och tar ett ännu hårdare tag om hans hand.
- Har någon ringt dina föräldrar? säger jag efter ett tag
- Ja, jag prata med dom innan dom kommer idag
- Jaha, oj maria måste ha varit väldigt orolig.
- Ja hon va helt stojjig när jag prata med henne.
- Kan tänka mig det. Hur verkar det vara mellan dina föräldrar?
- Vet inte, mamma sa bara att pappa bor hos farmor för tillfället.
- Så din mamma ska ha kvar huset?
- Japp, tror det.
- Okej, säger jag och släpper hans hand.
- Kom lite närmare så jag får kyssa dig. Jag tvekar nästan för ett tag men nickar sen och han kysser mig ömt på läpparna en gång.
- Så nu Emil, nu är det nog bäst att du vilar. Så kan ni hämta Emil imorgon. Säger sjuksköterskan och drar för gardinerna för fönstret.
- Vadå kan han inte åka hem idag? Säger jag frågande
- Nej, nej han måste vila ut sig helt innan han kan åka hem.
- Mäh han kan ju vila hemma hos mormor och morfar.
- Frida gumman kom nu går vi, vi hämtar Emil imorgon.
- Älskar dig Frida, kom ihåg det! Säger Emil fort innan vi går utanför rummet och jag nickar.

En fartkamera...två fartkameror...tre fartkameror...fyra fartkameror, var är den femte? Det är fem fartkameror från sjukhuset och till sjukhuset från mormor och morfar.
- Vad är det Frida, du verkar så frånvarande? säger mormor oroat.
- Det ska vara fem, fem fartkameror. Inte fyra, säger jag med gråten i halsen.
- Vad säger du, hjärtat?
- Det ska vara fem fartkameror, inte fyra stycken det har alltid varit det!! Säger jag frustrerat och börjar storm gråta.
- Men älskling du missa väll bara en, säger mormor och tvär bromsar bilen och ställer sig åt sidan. Mormor böjer sig över mig och kramar mig.
- Mormor jag är en idiot, jag är helt dum i huvudet!
- Varför säger du så, du är den smartaste jag känner.
- Jag kan inte säga varför för då skulle du hata mig precis som alla andra hade gjort om jag berättade!
- Jag skulle inte äns hata dig om du hade dödat kungen. Berätta nu för mormor.
- Jag kan inte säger jag och tårarna forsätter och strömma ner för mina kinder. Mormor nickar och forsätter att krama mig. Jag blir snart lugnare och tårarna börjar avta. Varför kysste jag Billy? Jag älskar Emil, inte Billy. Jag vill ha Emil, inte Billy. Jag vill bara kyssa Emil, inte Billy. Jag torkar av snoret som har runnit ner från min näsa med tröjan och mormor klappar mig på kinden.
- Säkert att du inte vill berätta?
- Ja,
- Okej, ska vi köra hem nu? Jag nickar och torkar bort den sista tåren från hakan. Vi kör förbi mamma efter mamma med barn vagn. Tant efter tant med rulator och förälskade par. Dom ser så lyckliga ut, men innerst inne kan även dom bära på en hemlighet som dom aldrig kan berätta för någon. För det skulle få dom att bli hatade av dom dom älskar mest av allt. Nästan inget, nästan inget är som det verkar på utsidan. Även fast det är det vi vill tro. När mormor svänger upp mot huset ligger Sofia på gräset och solar med Billy. Och så lite jag vill kyssa Billy igen kan jag inte låta bli och bli avundsjuk när han kysser Sofia. Jag går fram till dom och sätter mig i gräset bredvid dom.
- Hur var det med honom? frågar Sofia
- Jo, ganska bra han får åka hem imorgon. Säger jag och leér lite lamt.
- Åh fan de va ju gött säger Billy och leér flörtigt mot mig utan att Sofia märker något. Och jag ignorerar hans blick så gott jag kan.
- Jag ska bara byta om till bikini säger jag och Billy reser sig med upp.
- Jag ska bara gå på toa och Billy slinker efter mig.

- Billy, vad vill du? säger jag med ryggen vänd mot honom och tar på mig bikini toppen.
- Jag vill bara studera din vackra rygg
- Lägg ner
- Sluta vara så envis jag vet att du vill ha min kropp.
- Ge dig säger jag och Billy går närmare så jag känner hans varma andedräkt i nacken.
- Tycker du inte det hade varit rätt spännande att vara otrogen?
- Kyssarna har varit tillräckligt med otrohet för mig.
- Komigen säger han och smeker ena handen på min axen och kysser mig ömt på halsen. Jag ryser till och helt plötsligt känner jag mig väldigt svag för honom. Jag vänder mig om och kysser honom några gånger och han för mig mot sängen. Jag känner mig förvirrad när han tar av mig bikini toppen eftersom min hjärna säger att jag vill och mitt hjärta säger tvärtom. Han pressar sig mot mig och tar av sig allt han har. Jag kysser honom igen men stoppar mig fort och tar fingret mot hans mun.
- Nej, Billy jag kan inte! Säger jag och åmar mig ut ur hans armar och han släpper mig.
- Det verkade ju som..
- Jag vet men jag kan inte och jag vill verkligen inte det här, jag vill ha Emil. Jag tar på mig bikini toppen igen och springer ut från rummet och in i morfars data rum. Jag tar fram den lilla skrynkliga lappen ur fickan där det står vilket nummer jag ska ringa ifall jag vill nå Emil på sjukhuset. Jag slår nummret och känner hur tårarna börjar rinna ner för mina kinder. En signal, två signaler, tre signaler...
- Ja hej det är Maria, jag hör att det är Emils mamma och jag försöker skärpa mig så hon inte hör att jag gråter.
- Hej det är Frida kan jag få prata med Emil? säger jag lite ostadigt
- Nämen hej gumman, ja vänta lite. Jag hör hur det pratas i bakgrunden och tillsist svarar Emil.
- Hej Frida
- Jag är en idiot, du kommer hata mig i rästen av livet nu säger jag och min röst brister av alla tårar som kommer.
- Men äkskling, vah?
- Jag har, jag har kysst Billy, och inte bara en gång! får jag fram snörvlande.

Såå forsätta? ;)
btw mer mer respons! :D

Kommentarer - (Snittbetyg: 5)

viunderregnmoln - 8 feb 09 - 20:34- Betyg: