Under ytan |
Under hyn, din beröring
i smärtan, ditt skrik
skär stupen, andas luften
av ytans lugn
En kvam doft av dagg
ett fågelskrik
pålen i hjärtat
och min brännmärkta själ
Minnesbilden av mina ögons
avskalade känslor
blödande naglars
blödande sår
En gång fanns det en pojke
som trodde på livet och glädje
Jag har dödat honom
mina tårar har skjölt bort hans vackra leende
Du är inte dig själv längre, Daniel
Vad jag väntat på de orden
Du höll mig i din famn
medans jag grät
|
| Kommentarer | | VadFaanVillDu_ - 10 aug 05 - 22:17 | Så underbart att jag inte kan beskriva hur underbart vackert
du skriver . Helt rätt ord du andvänder, allt stämmer så
perfekt i hop bara . Vackert, jag vet inte vad annat jag
kan säga . Perfekt | | candela - 30 jul 05 - 06:52 | vacker, sorglig kollition med det som är verklighet.
visst är det konstigt hur hjärnan kan lura sig själv?
jag älskar de ord du använder då du skriver och hur du på ett
märkligt sätt bildar meningar som träffsäkert förmedlar
budskap med flera infallsvinklar..
här är du både i 1:a och tredje person, hur bra som helst!
mina favoerit rader ur denna dikt:
"Minnesbilden av mina ögons
avskalade känslor"
"mina tårar har skjölt bort hans vackra leende" |
|
|
|
