Stjärnornas Paradis. DEL5. [HP-FF. MARODÖRTID] |
J. K. Rowling - Harry Potter and the Half-Blood Prince, 2005
- When you have seen as much of life as I have, you will not underestimate the power of obsessive love.
Dom kom in ett sällskapsrum där massor av, vad Merope antog var, elever. Först tittade alla snabbt på dom och sen tittade dom iväg för att genast rycka tillbaka huvudet för att se ifall vad dom verkligen hade sett var sant.
En ny elev!
Merope svalde torrt och kände ånger över att hon inte hade tagit emot det glas med vatten som Mr. Dumbledore hade erbjudit tidigare.
”Ta det lugnt, andas”, sa McGonagall uppmuntrande men även hon tyckte att det var irriterande med alla blickar på flickan. ”Lily Evans!” kallade hon snabbt för att försöka få iväg uppmärksamheten från hennes nu skyddsling.
Merope såg att en rödhårig flicka reste sig upp från en av stolarna och kom fram till dom. Hon hade lysande smaragdgröna ögon som nästan var omöjliga och undgå. Hon var en klassisk skönhet och hon log svagt mot Merope som gav ett leende som mest såg ut som en grimas.
”Det här är Merope Leip, utbytesstudent från USA”, började McGonagall och vände sig sedan mot Merope. ”Det här är Lily Evans, hon är prefekt här och går i årskurs sex.”
Lily nickade stämmande och McGonagall började prata om dom speciella omständigheterna till varför hon var här. Fast hon sa inte sanningen. Hon pratade något om någon Lord som hade förstört för Meropes familj i USA. Merope slutade lyssna när hon såg ett bekant brunt rött hår som stack ut ur folkmängden.
Fabian!
Hon tittade genast ner på ansiktet för att le och just som hon skulle vinka kände hon att någon knackade henne lätt på axeln. Merope vände sig om och såg att Fabian nu stod bakom henne. Rynkandes på pannan tittade hon tillbaka och såg att det fanns två Fabian.
Fabian märkte att hon tittade mellan dom identiska killarna och han drog på munnen lätt.
”Det där är min tvillingbror, Gideon.”
”Aha, det förklarar, likheten”, sa Merope och fortsatte att titta mellan tvillingbröderna, mest för att försöka hitta något att skilja dom åt så att hon inte vid ett senare tillfälle skulle kunna skilja dom åt och inte ta Gideon för Fabian eller tvärtom.
”Så du blev sorterad i Gryffindor, eh?” sa en leendes Fabian och han fick stora smilgropar.
Merope kunde inte undgå att själv få ett svagt leende på läpparna innan hon nickade. ”Det är det enda elevhuset som är bra. Okej. Ravenclaw duger väl också men du ser inte ut som den smarta personen. Ta inte illa upp! Du ser ju bra ut men inte nördig. Snälla stoppa mig!”
Merope skrattade kort till och skakade på huvudet. ”Du är alldeles för underhållande för att kunna bli stoppad.”
En röd färg spred sig över Fabians kinder och han muttrade något som var alldeles för lågt för henne att höra.
”Kom”, hördes en röst bakom Meropes rygg och hon vände sig om för att se Lily Evans le stort och dra iväg henne mot en trappa.
Snabbt tittade Merope tillbaka på Fabian och han skrattade uppenbart road över det förskräckta uttrycket som klädde Meropes ansikte och hur hon praktiskt taget blev buren iväg.
”Öhm… Lily”, började Merope när hon var tvungen att ta två trappsteg i taget för att kunna komma upp för trappan välbehållen. ”Vill du ta det lite lugnt?”
Lily började bli röd i ansiktet och skrattade nervöst. ”Självklart. Förlåt!”
Efter det gick hon saktare och det var en fart som Merope kunde anpassa sig efter.
Dom kom tillslut in i ett mindre rum och där inne var det fem sängar. Merope såg att vid en säng stod det inga väskor och att sängen bara var bäddad. Hon antog att det var hennes.
McGonagall hade sagt åt henne att säga att bagaget hade kommit bort och att hon skulle få det imorgon. Egentligen så skulle en skräddare komma imorgon och sy ihop både vanliga kläder och skolkläder åt henne. Merope hade vänligt sagt till Albus att hon inte hade några pengar, men då hade Albus sagt att McGonagall ville betala för allting.
Merope hade fått tårar i ögonen och hade lett tacksamt mot Minerva McGonagall. Minerva hade rodnat och sagt något om att hon kunde ju inte gå naken. Då hade Merope börjat rodna på den tanken och muttrat bort det hela.
”Det där är din säng”, sa Lily och pekade.
Merope nickade och satte sig på den. Den var lite för hård, men den dög.
Hon lade sig ner på den och genast for det igenom en känsla att något saknades. Och hon visste vad. Jared, hans armar tätt runt om henne. Det var vad som saknades. Genast fick Merope tårar i ögonen och begravde huvudet i den alldeles för mjuka kudden.
Hon ville inte visa att hon grät inför Lily det första hon gjorde. Snart hörde Merope hur dörren öppnades och fler röster kom in i rummet. Men Merope försökte att undvika rösterna så mycket som det gick.
Vad skulle Jared göra när han insåg att hon inte skulle komma hem? Skulle han ringa polisen?
”Merope?” hördes en röst och Merope tittade upp.
En tjej med rött överhår och blond underhår stod bredvid hennes säng och tittade försiktigt på Merope.
”Mm…” sa Merope.
”Hannah”, sa tjejen och räckte fram handen.
Merope tog den och skakade den, sen började Hannah le lite och satte sig på sängen intill Meropes.
”Hur mår du?”
”Ehm, bra, jag saknar en nära vän bara.”
McGonagall hade sagt åt Merope att inte säga att hon hade en pojkvän, varför visste hon inte men nu kände det som om hon svek Jared. Istället för att vara här borde hon vara hos honom. Dom borde bråka och efter det så skulle dom ha det där fantastiska efter bråket…
Merope hostade till lätt och Hannah tittade frågande på Merope när hennes kinder blev en aning röda.
”Vad har du för schema?”
”Öh, jag vet inte. Jag skulle nog få schemat imorgon, vid mitt skolmöte.”
”Aha”, sa Hannah och puttade iväg sitt hår som hade fallit för ögonen. ”Vad vill du gå för något?”
”Försvar mot svartkonster, i alla fall.” Tur att McGonagall hade sagt några klasser som hon skulle ha ifall någon skulle fråga. ”Och trolldryckskonst.”
”Jag går båda, självklart! Eftersom jag vill bli en Auror!”
Merope nickade bara och låtsades som om att hon förstod exakt vad Hannah pratade om. Som om att hon ens brydde sig om att förstå. Allt hon ville just nu var att vara hemma i sin egen säng med sin pojkvän. Var det för mycket begärt?
”Vill du sova?” frågade Hannah och Merope nickade. Hannah log mot Merope. ”God natt”, sa hon och gick mot sin egen säng.
Merope tittade efter Hannah och suckade innan hon kröp under täcket och somnade nästan genast.
Hela natten drömde hon om Jared, om hur han väckte flammor i hela hennes kropp så fort han rörde henne. Hur hela hennes värld blev omskakad så fort han tittade djupt i hennes ögon.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | | Maadelen3 - 6 feb 09 - 19:20 | suuupperb :D
denna är jättebra, hiihi ;D mera nuuuu, så blir min tåe varmare ;) hhheheh
super, iaf! ;D | Sarisens - 6 feb 09 - 17:31- Betyg:  | J A G Ä L S K A R D E N ! ! D U Ä R S U P E R -
D U K T I G ! ! ! | | LannaH - 6 feb 09 - 17:14- Betyg: | hihi . jag gillar den här novellen (: <3
öhm . vad kan man säga ?? den här var s u p e r b r a o c h j a g ä l s k a r d e n ! ! ! ! <3 förutom det att den var lite kort (hallå ,, hon skulle ju träffa på dem irriterande killarna igen !! ((Marodörerna^^))) men annars så var den jätte bra <33(:
nästa del snart ?? (som t.ex ... nu ? :D :D :D :D :D :D) kom ihåg : mejla då 8D
KraM
Hanna
ps . ledsen för kort kommentar xD |
|
|
|
