Mörka Ögon |
Solen sken, fåglarna kvittrade och regnbågen dök upp som vanligt i kungadömet. De små alverna plockade jordgubbar, fikon och bananer till det stundande bröllopet. Kronprinsessan skulle gifta sig idag och bli drottning över sitt kungarike Regnbågslandet.
Hon stod i sin vita brudklänning med brudslöjan hängande framför ansiktet och de vita rosorna i handen. Hennes bästa vän Nina stod framför i en guldfärgad klänning och såg lika uppspelt ut som hon själv kände sig.
”Nu gäller det, Stina. Nu ska du gifta dig och bli drottning!”
”Ja, det är helt otroligt.” Hon kände sig väldigt nervös, och Nina såg det.
”Hur är det?” Hon såg oroligt på henne.
”Det är bra... Jag bara önskar att jag fått träffa honom först” I Regnbågslandet var det tradition att brudparet aldrig möttes innan bröllopet.
”Men det är tradition, det vet du.” hon kikade in i kyrkan. ”Han står där och ser väldigt nervös ut... jag tror att han svettas!” sa hon och fnissade.
”Åh nej, å nej, å nej, jag kommer gifta mig med en tönt!” Nu blev hon verkligen nervös.
”Nej, absolut inte! Han är faktiskt väldigt snygg. Men det är bäst att jag går in, så du kan gifta dig med snyggingen nån gång.” sa hon och blinkade med ena ögat innan hon gick igenom det röda draperiet. Nu var Stina helst själv. Hon blundade, tog ett djupt andetag och räknade långsamt till tio. Sedan gick hon in i kyrkan. Hon gick fram till altaret medan organisten spelade bröllopsmarschen. När hon var där framme skrek hon, när hon såg vem hon skulle gifta sig med.
”Aah!!!” Hon vaknade av att hon skrek och ramlade ur sängen med en duns.
”Stina, vad är det?”
”Jag drömde att jag gifte mig med Snygg – Freddan!”
”Men ge dig!”
”Men seriöst, jag gjorde det”
”Det är ändå ett jävla liv för ingenting. Det var bara en dröm” Sa hon och började se mer vaken ut.
”Bara för att du inte tror på drömmar” svarade hon bittert och tänkte på sin dröm.
”Du, jag är ledsen för att jag inte tog din dröm på allvar. Jag vet hur störtkär du är i honom.” Sa hon och knuffade skämtsamt till henne.
”Mm... och han är bara sex år äldre.” Sa Stina och såg drömmande ut.
”Men du kommer ingenstans med att drömma!” Sa Nina och flög upp ur sängen. ”Idag vet du vad som händer!”
”Ja, han fyller år.”
”Och nyss kom jag på en briljant idé om hur han ska falla för dig!”
”Nina.”
”Vi ska bara svänga förbi Konsum innan skolan...”
”Nina...”
”Jag såg en grej där som han kommer att älska!”
”Nina!” Nämnde ryckte till ur sin monolog. ”Det är verkligen jättejuste att du vill hjälpa till, men kommer du ihåg förra gången du hjälpte mig med att försöka förföra Freddan?”
”Åh, den gången.” Stina himlade med sina klarblå ögon.
”Ja, den gången då jag kom kläd som en slampa och alla tittade snett på mig i en månad.”
”Men nu ska du inte klä dig annorlunda, bara köpa en present åt honom” Nina tittade vädjande på Stina. Tänk om det faktiskt fungerar... tänkte Stina.
”Men jag vet inte vad han vill ha för något!”
”Det är därför Bill Gates uppfann internet!” sa Nina triumferande och skakade på datormusen så Google-loggan dök upp.
”Vadå, ska du googla Freddan?”
”Öh, nej.” sa hon och surfade vidare in på facebook.
”Säg inte att du sökte efter honom på Facebook av alla ställen!”
”Men alla har en användare där just nu! Och han finns där.”
”Men lägg av!” sa Stina och puttade bort Nina från datorn. På skärmen var hans profil, med ett foto på honom också. ”Åh, han är bara för snygg på den här bilden!” Nina himlade nu med sina ögon, men sa ingenting.
”Okej, där har vi hans intressen och... nej men ser man på! En önskelista också!”
”Jackpott!”
”Precis. Och till våran fördel så är han tydligen en chokladfinsmakare...och gillar yngre kvinnor!” sa hon och knuffade skämtsamt till Stina som rodnade.
”Vilken tur att Konsum rear ut alla chokladaskar nu efter jul.”
”Ja, eller hur. Och jag såg honom titta på den dyraste innan jul.” Stina hajade till.
”Jag trodde inte att du gillade honom?”
”Usch, nej! Äldre killar gillar jag inte. Men man kan ju råka se saker ändå.”
”Ska vi göra i ordning oss? Vi börjar om en timme...”
”Shit, redan?! Vi får sno oss på om vi inte ska komma försent.”
”Då så, då sätter vi igång.”
Och det gjorde dem. De tryckte i sig juice och mackor, hoppade i stuprörs - jeansen, Nina tog på sig en tjock långärmad smaragdgrön tröja och Stina ville vara extra snygg, så hon tog fram en röd u - ringad klänning, tog på sig en svart syntettröja och sen klänningen.
”Nu ser du riktig snygg ut, bara i kläderna!” sa Nina nöjt. ”Tänk på hur det blir med smink till!” Stina tittade på väggklockan och spärrade upp ögonen.
”Vi hinner inte sminka oss om vi ska till Konsum innan skolan. Vi börjar om en halvtimme.” Nina tittade på klockan och såg att det stämde, men kom snabbt på hur det skulle lösas.
”Titta dig en sista gång i spegeln, så packar jag ner sminket i en necessär, ifall vi hinner sminka oss senare.”
”Okej.” svarade Stina och gick fram till den stora helkroppsspegeln med guldram. Hon såg faktiskt ganska snygg ut, bara i kläderna. Hennes lockiga röda hår låg perfekt, bortsett från luggen. Den låg över hennes vänstra öga, som ett tjockt draperi hon inte såg igenom. Hon tog ett grönt hårspänne från bordet för att få undan den, men Nina tittade upp från allt smink packande och sa:
”Men wow, Stina! Hela du är snygg idag! Till och med din lugg samarbetar.”
”Gör den? Den ligger i vägen.” sa hon och höjde hårspännet för att dra bort den, men Nina hejdade henne.
”Men det är luggen som är pricken över i!”
”Är den? Den irriterar mig...”
”Kan du låta den göra det idag? För om jag vore lagd åt det hållet så skulle jag slänga mig över dig på en gång.”
”Men ge dig!” sa Stina och vände sig generat bort. Nina sa jämnt precis vad hon tyckte, i alla lägen. Hon tittade på klockan och flämtade till. ”Vi börjar om 20 minuter, Nina”
”Helvete! Då måste vi springa nu.” Och det gjorde dem. Dem sprang hela 60 meter till Konsum, bara för att inse...
”Skit, jag glömde att det öppnar nio”
”Då kommer vi försent till SO:n i onödan”
”Nåväl. Hoppas vi inte missar något viktigt” sa Nina och gick armkrok med Stina de resterande 100 metrarna till den gula skolbyggnaden.
”Men!”
”Så vi sket i sminket i onödan!”
”Varför får man aldrig veta i förväg om lektionen är inställd?!” frågade Nina surt den stackars studierektorn.
”Jag är ledsen flickor, men eran lärare ringde 10 minuter innan lektionen började. Ha en trevlig håltimma!” sa hon och återgick till sitt pappersarbete.
”Se det positivt, Stina” sa Nina muntert.
”Vadå, fler extra uppgifter att göra?”
”Nej. nu hinner vi sminka oss innan lektionen med Freddan, den börjar först 10.20.”
”Och köpa en present till honom!” sa Stina och sken upp och drog med sig Nina in på närmsta toalett för att sätta igång. En halvtimme senare kom de ut, sminkade och klara för dagens uppgift: att få ihop Freddan med Stina.
”Okej, nästa del är att gå till Konsum. Plånbok redo?”
”Check”
”Smink okej?”
”Check”
”Andedräkt okej?” frågade Nina och Stina flämtade lite och Nina sniffade lite snabbt.
”Check”
”Då så. Mot Konsum!”
En halvtimme senare kom de tillbaka från affären med en chokladask inslagen i glänsande silverpapper och lila snören. Den låg i en kasse, för dem hade kommit överens om att Stina skulle ge honom den efter lektionen. De ställde sig utanför klassrummet där resten av klassen stod och väntade på att lektionen skulle börja.
”De ser ut som en hop med zombies” konstaterade Stina
”Men dah! Det beror på att det är måndag. Vem är pigg en måndag? Bortsett från dig, alltså. Se, där kommer Freddan!” sa hon och puffade till Stina och pekade samtidigt diskret mot Freddan som kom gående. Dagen till ära hade han solglasögon på sig med en vit och blårandig collegetröja med mörka jeans och vita gympaskor. Han låste upp den röda dörren och klassen gick in och satte sig. Lektionen gick fort, för de skulle fortsätta jobba självständigt. Stina kunde dock inte koncentrera sig, hon stirrade bara på anteckningsblocket och tänkte på paketet som låg under hennes stol. Till sist tog lektionen slut och klassen skyndade sig iväg på lunch.
”Jag väntar på dig vid skåpen” sa Nina till Stina. Sen blinkade hon med ena ögat och gick ut från klassrummet. Stina tog fram paketet och gick fram till Freddan som stod framför tavlan och kollade sina anteckningar.
”Grattis på födelsedagen” sa Stina blygt och räckte fram paketet.
”Wow, tack!” sa han förvånat och tog emot den inslagna gåvan. ”Det är inte ofta som en elev kommer ihåg ens födelsedag, än mindre får man en present!” fortsatte han och rev bort pappret.
”Jag hoppas du tycker om det” sa Stina och väntade nervöst på hans reaktion.
”Det är klart jag gör! Vem gillar inte Belgiska Sjöfrukter?” sa han och stoppade en i munnen.
”Tja, den som inte gillar choklad, kanske?” svarade hon på skoj. Han tittade på henne, som om det var först nu han såg på henne ordentligt. Hans ögon glittrade och han log ett genuint leende.
”Tack så mycket för presenten. Den uppskattar jag verkligen.” sa han och kramade henne. Stina blev varm i hela kroppen och knäsvag, men stelnade till förskräckt till när han inte kramade henne som en lärare borde, nej han klämde på henne! Hon lösgjorde sig försiktigt från kramen och tittade vart som helst, bara inte på honom, när hon började prata.
”Nu måste jag gå till lunchen, man måste ju ha mat också.” sa hon och började gå mot dörren.
”Vänta lite, Stina” sa Freddan. Hon vände sig om och tittade på honom. Han såg förvirrad ut. ”Har du någon mer lektion idag?” Hon blev lite förvånad, men svarade honom ändå.
”Ja, idrott och engelska”
”Kan du komma hit när du har slutat? Jag skulle vilja prata med dig.”
”Okej.”
”Jag är här hela dagen, om du skulle få någon lektion inställd.”
”Okej...men jag måste verkligen gå nu.”
”Vi ses senare”
”Ja...det gör vi” sa hon och gick äntligen ut från klassrummet. Varför undrade han om jag hade fler lektioner idag? Och ännu konstigare, varför ville han prata med mig? Detta tänkte hon medan hon gick bort till skåpen där Nina väntade spänt.
”Nå? Hur gick det?”
”Han gillade presenten och gav mig en kram. Och han vill prata med mig när jag har slutat idag.” Det var egentligen sant, men hon ville inte berätta om den konstiga känslan som hon hade fått. Som om något vore fel. Hon anade inte hur rätt hon skulle ha.
”Men vad bra! Han kanske gillar dig med!” sa Nina glatt och kramade henne.
”Kan vi gå och äta nu? Jag måste äta mat om jag ska orka med idrotten senare.”
”Såklart. Fan, var det idag?! Jag har inga kläder med mig!” Nina stönade och höll händerna för ansiktet.
”Om vi skyndar oss i matsalen så kan vi springa hem till dig och hämta dem sen.”
”Det säger vi. Kom nu!” Nina samlade ihop sig och drog med Stina till matsalen.
De slängde i sig maten, men Stina kunde ändå spana efter Freddan, för han åt jämt lunch samtidigt som hennes klass. Det gjorde han även idag, lade hon märke till. Han satt med några av tjejerna i hennes klass. Hon fick samma illavarslande känsla som förut, när hon såg hur tjejerna skrattade åt något som han hade sagt. Nina såg vart hon tittade och knäppte med fingrarna.
”Du, drömmtjejen!”
”Jag drömmer inte! Jag iakttar honom bara.”
”Strunt samma. Ät upp det sista, så sticker vi.”
”Ja ja, lugn dig. Läraren är ändå alltid fem minuter sen till varje lektion.”
”Sant. Men nu går vi!”
Dagen gick som vanligt. De kom precis i tid till idrotten, och engelskan var tråkigare än någonsin, nu när de skulle jobba med verb i boken. Dagen kom till sitt slut och Stina gick tillbaka till salen där Freddan sa att de skulle mötas senare, och senare var nu. Hon kände en olustig känsla när hon gick genom korridoren dit. Som om det skulle hända något hemskt, men den vettiga delen av henne fick henne att fortsätta dit. Han är trots allt lärare, och dem ska man lyda. Med högerhanden på handtaget tog hon ett djupt andetag och gick in.
Klassrummet var mörkt och det enda ljuset kom från stearinljusen som stod utplacerade längs rummets kanter.
Stina ryckte till när hon såg Freddan sitta på bänken framför henne, nu iklädd en vit skjorta där de översta knapparna var nonchalant oknäppta, samma jeans som förut och en röd ros i munnen! Hon kände hur blodet frös till is. Det var inte vad hon väntade sig. Än mindre vad hon ville!
”Äntligen är du här, Stina.” sa han och tog rosen ur munnen och gav den till henne. ”Här, den här är till dig.” Om hon inte vore stel av skräck skulle hon vara smickrad. Stelheten släppte och hon började backa långsamt mot dörren, samtidigt som hon pratade.
”Öhm... jag kom på att jag måste hem tidigt idag, så det är bäst att jag går nu...” vid dem orden reste han sig upp och tog tag om hennes handled.
”Du går ingenstans” sa han och låste dörren. Hon mötte hans mörka ögon, och hon bävade för vad som skulle hända härnäst.
|
|
|
|
