Jag är ett skuggbarn....
jag vet att jag är det när jag ser er. Ett skuggbarn ett rökbarn som lätt skingras för vinden. Jag kan le och skratta som alla andra, jag kan gråta och skrika. Jag kan leva. Det enda jag inte kan är att visa det så bra som alla andra.
De tittar men de ser inte. de hör men de lyssnar inte.
Jag blir mer och mer desperat nu. Inte så desperat naturligtvis. Jag skulle aldrig ta mitt liv.
Aldrig, aldrig.
Jag vet för mycket om hur ensam man är i livet för att inse att det inte blir bättre i döden. Döda drömmer inte. Kanske kommer jag alltid leva som ett skuggbarn men jag kan lova att jag inte kommer dö som ett.
Aldrig aldrig.
Jag kommer leva om så bara för glädjen av att se solen gå opp på morgonen. Jag kommer alltid le och skratta även om ni varken ser eller lyssnar. Jag kommer alltid vänta tills någon märker att jag finns här.
Alltid, alltid.
|
| Kommentarer |
| meantime - 2 sep 06 - 01:02 |
| jag vill så gärna kommentera den här, men jag finner inga ord!!! |
| Cilises - 18 apr 06 - 10:57 |
| Skit bra! Älskade budskapet i den ;ge inte upp! |
| EmmaJohanna - 18 apr 06 - 05:28 |
Så fin och stark dikt!
Uppmuntrande på ett sätt..
Gillar den mycket. |
| lill_ella - 18 apr 06 - 05:26 |
| I sånna fall, är jag med ett skuggbarn....väldigt bra var den...gripande! |
