Allt vi delade (Oneshot) |
Comments, plz. ^^'
Allt vi delade
Jag minns.
Jag minns ditt leende, din tröja, din cykel. Jag minns ditt hår, kladdigt av allt gel. Jag hade sagt usch, kan du inte bara låta det vara nytvättat och hängande, och då hade du flinat och sagt att var man någon, då skulle pannluggen spreta. Alla pojkar hade det så.
Jag minns när skolan slutade för dagen. Det var vår och du hade en vit t-shirt på dig och kom emot mig på skolgården. Jag hade mitt hår i en fläta den dagen. Solen sken och det var varmt men det kändes i luften att det skulle bli regn till kvällen. Tror jag. Det är svårt att komma ihåg exakt, vet du.
Vi bodde grannar och du hade en cykel men inte jag och du erbjöd dig snällt att låta mig sitta på hem så att jag slapp gå. Du visade fingret och dina kompisar när de busvisslade och sa vafan, gå och dra er.
Jag trodde att de var avundsjuka, för de hade då aldrig haft någon tjej att sitta på deras pakethållare. Men det sa jag inte att jag trodde, för vi var ju bara kompisar du och jag. Jag hade aldrig varit en tjej i dina ögon och skulle aldrig bli det heller hur mycket jag än önskade och bad. Fast jag bad väl inte direkt, det känns ju rätt själviskt att be till Gud om en sån sak. Till Gud ber man att de fattiga barnen i Afrika ska få mat och att lärarinnans kusin ska bli frisk från cancer. Typ.
Jag minns att det var obekvämt att sitta på pakethållaren men jag hade ju suttit på flera gånger förr så jag var rätt van. Jag höll i mig i cykeln för jag tyckte att det skulle ha känts så pinsamt att hålla armarna om dig.
Dina kompisar fortsatte busvissla efter oss när vi åkte iväg hemåt och jag minns att jag blev varm i ansiktet men att du bara skakade roat på huvudet och sedan struntade i dem.
Vi pladdrade på så som kompisar för det mesta gör. Jag var glad att vi kunde prata sådär, att det gick så lätt och att jag aldrig behövde fundera på vad jag skulle säga. Det blev aldrig någon sån där pinsam tystnad som jag hatade, utan vi skojade och skrattade och hade oss. Var vi oense om något så började vi förolämpa varandra på skämt, du kallade mig kossa och jag gav igen med rövhål och då sa du blondie och jag äckelapa och sedan skrattade vi för att vi var så barnsliga.
Du trampade långsamt som om du ville dra ut på vår lilla cykeltur, men ändå kändes det som om landskapet bara svischade förbi. Vi åkte genom en kohage där det stank koskit som bara den och du sa haha, känn dig som hemma eller nåt sånt och syftade på att du tidigare hade kallat mig kossa. Jag fattade inte ditt skämt och där fick du en anledning att återigen kalla mig för blondie. Jag bara skrattade och började prata om något annat och tänkte egentligen inte på hur mycket jag uppskattade vår vänskap.
Så var vi plötsligt hemma. Jag steg av pakethållaren och sa hejdå, lilla vän vi ses imorgon och vände ryggen åt dig och trodde att den här dagen var precis som alla andra men det var ju just det den inte alls var för du sa vänta, Laura och jag vände mig om och undrade vad som stod på. Du hade stigit av cykeln och kom nu och ställde dig framför mig.
Du sa att du hoppades att jag inte tog illa upp när dina kompisar busvisslade och jag sa att nä, det är okej och du sa jaha och så blev det tyst en stund. Jag fick fjärilar i magen av ditt sätt att se på mig och jag svalde och sa att jag nog skulle gå in, jag hade massa läxor och vi har ju matteprov snart.
Du sa hejdå men innan du gick tillbaka till cykeln kysste du mig.
Hur ska jag beskriva den kyssen? Jag skulle kunna säga att det var en snabb kyss, egentligen inte mycket till kyss men ändå så att det räknades. Jag skulle kunna säga att det enda som hände var att våra läppar nuddade vid varandra, du höll inte om mig eller drog fingrarna genom mitt hår eller smekte min rygg och jag lade inte händerna på dina axlar eller tryckte mig mot dig… Nej, det var bara läpparna. Dina armar hängde slappt vid sidorna och mina händer kramade hårt om remmarna på min gamla slitna ryggsäck. Jag skulle kunna berätta att dina läppar var torra och lite sträva mot mina och att jag kände din tobaksstinkande andedräkt just innan våra läppar möttes och inte förrän då insåg jag att du rökte. Det hade jag inte trott om dig.
Jag skulle kunna rabbla upp en massa saker om hur den där kyssen gick till. Men då får jag det att låta som om den inte var bra. Så jag tänker beskriva den med en enda mening på fyra ord.
Mitt livs bästa kyss.
Och det tycker jag fortfarande. Många, många, många kyssar senare är det fortfarande ingen, ingen, ingen som har varit bättre än din. Jag har upplevt betydligt mer passionerade kyssar och ändå är det just din korta, blyga kyss som jag alltid kommer att minnas som den bästa.
Jag skulle vilja säga att från och med det var vi ett par.
Du vände mig ryggen och gick tillbaka och hoppade upp på cykeln och trampade hem till dig och lämnade mig stående på uppfarten till vårt hus. Jag såg efter dig men inte en enda gång vände du dig om och vinkade och log så som du alltid brukade.
Och efter den dagen satt jag aldrig mer på din pakethållare. Efter den dagen blev det bara pinigt för oss båda att springa på varandra i skolan och det blev inte mer än någon kort hälsningsfras innan vi rusade iväg åt motsatt håll. Så småningom sa vi inte ens hej till varandra längre.
Man kanske skulle kunna påstå att vi växte ifrån varandra. Över en natt, javisst. Ärligt talat så vet jag inte vad som hände. Allt vi delade bara försvann. Och nu har minnena från alla våra år förkortats till den där enda dagen när allt först var som vanligt ända fram till kyssen. De där cykelturerna från skolan, de var mitt allt då när jag var kär i dig. Jag undrar vad de betydde för dig.
Du på sitsen, jag på pakethållaren. Det var allt vi delade.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | viunderregnmoln - 12 feb 09 - 15:25- Betyg:  | | oh jävlar, den här var bra | | Duudanennss - 6 feb 09 - 18:34 | | Oj, tack så mycket hörni. :) Det är verkligen kul för mig när ni tycker om det. ^^ | | gbg_95 - 6 feb 09 - 14:54- Betyg: | | Shit! Jättebra skrivet! Som Douleur älskar jag ditt sätt att skriva! Hoppas du lägger ut flera sånna oneshots :D | | Douleur - 5 feb 09 - 20:37- Betyg: | HERREGUD._.
det här är riktigt bra! jag älskar ditt sätt att skriva och det var en tänkvärd handling! :D <3 |
|
|
|
