Ödetorpet Kap 2 |
Promise ställde sej och åt gräs med fölet vid sin sida.
Jag tryckte ner handtaget igen och dörren öppnades.
En äcklig doft av instängt trängde ut genom huset.
- Det är inte så vackert tjejer men vi får nöja oss med det här, sa jag till hästarna.
Jag gick till utsidan av huset och slet bort de murkna brädorna som satt över fönstren.
Sen gick jag vidare till ladugården och upptäckte till min förvåning att även den dörren var öppen.
Jag gick in.
Fönstren var dammiga, men om man tvättade dem skulle det komma in riktigt mycket ljus.
Det fanns boxar och bås.
Det hade alltså funnits hästar och kor här.
Det fanns en stege vid ena väggen som ledde upp till ett loft.
Jag gick upp och såg att där fanns både hö och halmbalar.
Jag slängde ner en av varje.
Jag ställde mej på dem och torkade av fönstren med en trasa som låg på golvet.
- saknas bara att torka rent med vatten också, sa jag till mej själv.
När jag var klar sken solen in genom alla fönster.
Det stod en gammal sopkvast, grep och spade lutade mot en vägg.
Jag ställde grepen och spaden utanför ladugården och sopade det nyblivna stallet med sopkvasten mycket noga.
Sen gick jag ut och letade efter en bäck, brunn eller något liknande.
Till slut hittade jag en liten smal bäck med någorlunda rent vatten.
När jag väl hittat den gick jag tillbaka.
Jag lade in halmen i en av de största boxarna och hämtade sen påsen med hö.
Jag lade in två tussar hö i boxen.
Sen letade jag reda på två hinkar och fyllde dem i bäcken.
Det fick bli hästarnas vattenhinkar.
Jag ställde in hinkarna i boxen.
När jag gick ut till hästarna frustade Promise.
- Förlåt att det tog så lång tid, sa jag och klappade hästarna på mulen.
- Men nu ska ni få se ert nya hem.
Jag tog tag i Promise träns och tog med henne till ladugården.
Fölet travade glatt efter.
När vi kom fram till dörren stannade Promise och drog in den gamla ladugårdsdoften genom de stora näsborrarna.
Sen gick hon vidare in i boxen.
Hon gick runt flera varv i boxen, tittade och luktade på allt.
Sen ställde hon sej och halvsov.
Jag gick till ’’mitt’’ hur och tittade runt.
Först tittade jag på köket.
Där fanns fyra bänkar.
De var bruna men röda ovanpå.
Över de fanns det fyra bruna skåp.
Jag öppnade ett av dem och såg till min förvåning att där fanns några tallrikar, glas, koppar och fat.
I ett glas stod gafflar, knivar och skedar.
I en bänks skåp fanns två hinkar och ett par handdukar.
Under ett fönster stod ett bord med två stolar.
På bordet fanns en stickad duk.
Den var blå och grön.
Det fanns även en vedspis i ett av hörnen.
- den skulle jag nog kunna använda, sa jag till mej själv.
Över spisen hängde en grytlapp och en gammal kniv.
Bredvid spisen fanns en dörr.
Jag gick in.
Där fanns en dammig gammaldags soffa och en kakelugn.
På väggen hängde en tavla med en häst på.
Längst ner på tavlan fanns en text, där stod : Till minne av Sensation.
|
|
|
|
