*-..Snälla, rädda mig! från mig själv.. |
Jag är rädd för mig själv.
Så jävla rädd.
Mitt liv har än en gång krossats,
och ligger nu utspritt över
hela badrumsgolvet
De vassa skärvorna speglar det ljus
som har lyckats överleva i mörkret,
och det gnistrar förföriskt vackert
Jag sträcker försiktigt ut min
trasiga hand mot en av skärvorna
där jag ligger på det skitiga golvet,
och kämpar med att hålla gång andningen
Jag speglar mig i det hårda ljuset från
skärvan och viker skyggt undan blicken
från dess reflektion som målas på den
blanka ytan
Jag tål inte att se på mig själv.
Jag är inte värd någonting.
Jag borde inte få finnas.
Med dessa tankar hårt duknande mot
pannbenets insida,
och den rosslande andningen som ett
stort spindelnät i de förskrumpnade lungorna,
samlar jag energi att göra en djup skåra
i min vänsterarm
Skåran färgas snabbt röd allt vartefter
jag drar en rak linje med den vassa kanten
på skärvan,
och det sipprar ut blod som rinner ned mot
golvet under mig
Jag vill inte göra det här.
Men jag kan inte stoppa mig själv.
Snälla, hjälp?
Jag klarar inte det här ensam.
Jag är rädd,
håll om mig.
|
|
|
|
