"Charlie" är en skoluppgift jag fick i början av ettan, alldeles för ett par månader sedan alltså. Eventuellt kommer en fortsättning på den här sk "prologen", då ur ett annat perspektiv. Släng in en kommentar, snälla? :3
Den rekommenderas som sagt inte för läsare känliga för våld/blod!
- - -
Jag skyndade mig ut ur lektionssalen, slängde in matteboken, miniräknaren och räknehäftet huller om buller i skåpet innan jag drog på mig jackan. Sedan stängde och låste jag skåpet i en enda smidig rörelse. Det var knappt så att de andra som kommit från samma lektion ens hade hunnit låsa upp sina skåp, innan jag hade försvunnit ut ur korridoren. Men de kanske inte hade lika bråttom som jag. De kanske inte hade någon som väntade på dem, så som jag hade Charlie.
Charlie var två år äldre än jag men det kunde man inte tro när man såg oss tillsammans. Vi var nästan lika långa, men jag var så spinkig att han såg bredaxlad ut i jämförelse. Vi hade växt upp som grannar, men trots det hade vi aldrig lekt som små. Jag satt mest inomhus och spelade tv-spel, för gick jag ut i solen blev jag ändå bara röd som en kräftstjärt. Det var nästan detsamma för Charlie, han var heller nästan aldrig med och spelade fotboll eller lekte vattenkrig. Det berodde nog på det där som läkarna kallar för selektiv mutism. För Charlie innebar det i stort sett att han hade lite svårare än andra att prata. Det hände till och från, särskilt när han var nervös, att han inte kunde prata helt enkelt. Eller också så stammade han. Men det gjorde ju inte mig någonting, för så snart jag vande mig lade jag inte ens märke till det.
Jag öppnade skolans entrédörr av glas och den kyliga höstluften slog emot mig. Hela dagen hade jag genomlidit timme efter timme i dammiga lektionssalar så den friska luften som fyllde mina lungor gav mig en kick. Nu skulle jag bara hitta Charlie och föreslå att vi skulle gå till Bryggan. Vi hade inte varit där på länge på grund av det dåliga vädret. Men just den här dagen sprakade hela världen av färger; himlen klarblå, röda bär på rönnens kala trädgrenar och gyllene björklöv i stark kontrast till skolkorridorens solblekta palmer av plast.
När jag kom ut på skolgården syntes inte Charlie till. Han brukade vänta på mig precis utanför glasdörren men den här dagen stod han helt enkelt inte där. Jag såg en liten folksamling längre ner på skolgården, men de enorma vita hörlurarna som alltid satt på Charlies välbekanta svartbruna hårkalufs fanns inte att se. Han brukade aldrig vara sen, men jag antog att någon gång måste vara den första och ställde mig att vänta.
Jag hann bara luta mig tillbaka en aning mot skolans tegelvägg innan det halvkvävda ropet nådde mina öron. Trots att jag aldrig hade hört Charlie ge ifrån sig ett sådant ljud så visste jag att det var han. Långsamt vände jag blicken mot folksamlingen nere på skolgården. Det slog mig först nu att de med största sannolikhet inte gick på skolan. De flesta hade nog till och med gått ut gymnasiet. Men varför stod de samlade på en högstadieskolas skolgård? Jag stelnade till och tiden kändes som om den saktade ner. Jag hade fått syn på det som var kvar av de vita hörlurarna, de låg på asfalten i en förvriden liten hög. Där låg också Charlie och kippade efter luft. Han hade på sig sina vanliga slitna jeans och en polotröjorna, kläder han envisades med att de var fullt tillräckliga att ha ända in i December. Han såg ut som vanligt med andra ord, bortsett från att tröjan var smutsig, och jag skymtade blodiga knän under det söndertrasade jeanstyget. Någon med gråsvarta sneakers sparkade till honom i sidan. Charlie flämtade till och det högg till i mig också. Jag var oförmögen att röra mig, än mindre vara till någon hjälp. Jag hade inte en tanke på att jag kunde ringa polisen.
Nästa spark träffade näsbenet som knäcktes med ett otäckt krasande läte och Charlie höll alldeles för sent upp händerna för ansiktet för att skydda sig. Några ur folksamlingen ryggade förskräckt bakåt några steg. Den innan så färglösa marken blev fläckvis mörkare av blodet som rann mellan Charlies fingrar. Han hade på något sätt tagit sig upp i sittande ställning och jämrade sig lågt.
- Se på mig!
Befallningen fick Charlie att rycka till som om han hade fått ett piskrapp.
- Eller vågar du inte?
Det var killen med gråsvarta sneakers som talade. Han verkade vara någon slags ledare, för när han yttrat sin hånfulla kommentar så stämde flera av de andra in. Charlie skakade bryskt på huvudet och vägrade att lyfta det, men ledaren hade bestämt sig. Han tog tag i kragen på min väns blodfläckade tröja och lyfte upp honom på fötter. Men Charlies ben vek sig under honom och killen kunde inte släppa taget utan att han ramlade ihop i en hög.
Jag vet inte hur Charlie fick syn på mig, men han vände ansiktet åt mitt håll och såg på mig med glasartad blick. Han försökte ropa någonting men rösten svek honom. Kanske ville han be mig att skynda mig därifrån så att jag inte blev inblandad. Kanske ville han att jag skulle hämta hjälp. Men det enda jag kunde koncentrera mig på var hur sned hans näsa var under allt blod.
- Du ska se på mig, fattar du det?!
Killen med gråsvarta sneakers gav Charlie ett slag med knytnäven. En liten rännil av blod sipprade ut ur min väns mungipa och förenade sig med det som strömmade ut ur hans näsa. Motvilligt vände Charlie blicken mot killen, precis som han bett om.
- Du kan visst inte lära dig att vissa saker måste man låta bli att se?
Även om killens yttrande var en låg morrning som steg ur halsen på honom så hörde jag varje ord klart och tydligt.
- Det är kanske bäst att han inte ser något alls i framtiden?
Det var en ny röst som tagit till orda och förslaget lät så äkta att jag kände hur det vände sig i magen på mig.
- Låter det som ett bra förslag?
Jag tyckte mig se en glimt av osäkerhet i ögonen på killen med gråsvarta sneakers. Hans blick vandrade från Charlie, som han fortfarande höll i ett fast grepp, till var och en i folksamlingen. De jakande svaren var först spridda och lågmälda, men snart byggdes stämningen upp i en tilltagande rytm av klappande händer och rop. Jag skrek när han tryckte in fingrarna i Charlies ögon.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) |
| Pjutt - 8 aug 09 - 18:24 |
| Hemskt bra! Förstår inte varför jag inte kommenterade första gången jag läste den. |
| honheterjenny - 9 feb 09 - 23:00 |
men usch vad hemsk!
så bra beskrivning att det var jobbigt att läsa.
men ujuj, brabra!
hoppas det blir en forts. |
| enannansak - 5 feb 09 - 13:12 |
| Oj :O ! |
miijha - 3 feb 09 - 14:40- Betyg:  |
väldigt väldigt välskriven!
Läser gärna fortsättningen, mejla om det kommer en :)
(vilket jag hoppas) |
| brokenbrainparts - 3 feb 09 - 14:19- Betyg: |
O HARREGUD. Jag vet inte vad jag ska skriva! Shit! Den var...aaaaasbra. Men hemsk. Herregud. Men gud.. O, herre..
Förlåt mej för min mållöshet, ta det positivt! Vilket ord letar jag efter? RÖRANDE. |
| Justmyfault - 2 feb 09 - 21:41 |
omg fyfan vad hemskt!
helt ordlös!
skitbra! |
| Cat_Girl_13 - 1 feb 09 - 21:27- Betyg: |
Shit... Alltså du är jälvigt bra på att skriva ;D Jag
måste få läsa fortsättningen. Den var så jävla bra! 5 av 5
Självklart! |
| transparent - 1 feb 09 - 21:16 |
| finner no words! ja, det får bli min kommentar. otroligt rörande! <3 |
| purs_08 - 1 feb 09 - 20:33- Betyg: |
shit vad bra...man vaknar värkligen upp och börjar tänka på att det här händer hela tiden.
hoppas du fortsätter |
| Madvis - 1 feb 09 - 20:28- Betyg: |
Sista meningen: WOW.
ALltså, du är grym på att skapa stämning och bygga upp spänningen. Satt som klistrad till den här texten, så fruktansvärt bra! |
| Mp3 - 1 feb 09 - 20:22 |
Alltså, denna, ja, den kändes i magen. Ett illamående stort som fan, speciellt sista meningen. Men ja, jag gillade verkligen denna.
kommer det en frotsättning så kan du ju alltid höra av dig . |
| bluesky - 1 feb 09 - 20:06 |
oj shit! aj, det kändes!
wow, väldigt bra skriven! De flesta skriver om en huvudperson som blir en hjälte genom att stoppa sådana saker, men här beskriver du en brutal verklighet.
Jag kan säga att det är lyckat när man får en läsare att må illa när man skriver något som detta (och jag brukar inte bli så påverkad av berättelser, men visste kändes det lite i magen) |
| babianpung - 1 feb 09 - 19:24 |
| jag älskar den, fyfan va bra! fortsätt så :) |
