Udda & Utsatt [del.86] |
Udda & Utsatt [del.86]
(Oliver)
De från socialen hade gått för en stund sen, och Oliver, Amanda och Linus satt vid sina nya fosterföräldrars köksbord, medans de lagade maten.
Oliver skämdes. Han skämdes för att han just nu befann sig i två hela främmande personers hem, han kändes sig underlägsen och misslyckad.
Misslyckad för att han inte hade några riktiga föräldrar som kunde ta hand om honom. Undra om Amanda och Linus kände samma sak ...
Oliver kastade en snabb blick åt deras håll, men det syntes inte på de vad de tänkte, eftersom deras ansiktsuttryck var outgrundliga. De såg varken glada eller ledsna ut, utan nånstans mittemellan.
Oliver själv satt bara och såg sur ut, och så fort någon såg åt hans håll, så skyndade han sig att blänga på den personen, för han tänkte att om han visade hur dåligt han mådde över att behöva vara här, så kanske han skulle få åka hem igen, men det var ju tyvärr bara ett önsketänkande ...
Helena började duka bordet, och Amanda reste sig genast upp från sin stol.
- Jag kan hjälpa till, erbjöd hon sig vänligt, och log lite åt Helena.
- Åh, tack Amanda, sa Helena glatt. Så snällt av dig ...
Hon höll fram fyra tallrikar åt henne, och Amanda tog genast emot de, och började placera ut de på köksbordet.
Oliver suckade.
Hur kunde Amanda hjälpa till egentligen ?? Hur fan kunde hon vara snäll mot Helena, Oliver förstod det inte ...
Tyckte hon att det var okej att Helena tog deras riktiga mammas plats eller ??
Plötsligt så reste sig Linus också från sin plats.
- Jag kan ställa fram glasen, om du vill, sa han, och Helena log åt honom.
- Om du vill så, sa hon. De finns i skåpet bakom dig.
Linus gick fram dit, och började plocka fram glas, och Oliver reste sig irriterat upp.
- Jag går upp till mitt rum, så att ni slipper mig, mumlade han surt, och lämnade snabbt köket, innan någon hann komma med invändningar. Han stack upp på sitt rum, som låg längst bort i korridoren på andra våningen, och stängde dörren efter sig. Helena eller Erik, antagligen Helena, hade satt upp bokstavsbrickor på dörrarna till Olivers, Linus och Amandas rum, som bildade deras namn, och det var såna där löjliga med nallar på.
Oliver tyckte att såna passade bättre för småbarn ...
Inne i Olivers svart-tapetserade rum, så hade Helena och Erik placerat en säng med vitt och svart randigt överkast, några småmattor på golvet, som även de var svarta, och som Oliver visste kom från IKEA. Två svarta bokhyllor, som såklart var tomma, och ett litet svart tv-bord.
Inte för att Oliver visste vad han skulle göra härinne, men han slog sig ändå ner på sängen, som var förvånansvärt mjuk. Hade han varit hemma i sitt egna rum, så hade han definitivt satt sig vid datorn, men här fanns ju ingen, så det var ju uteslutet. Oliver suckade, och drog fram sin mobiltelefon.
Han hade ju gratis sms, så han kanske skulle smsa till någon ?? Snabbt letade han igenom sin kontaktlista med nummer, och när han kom till namnet längst ner, som var Williams, så tvekade han.
Han kanske skulle ringa till honom ?? Men vad skulle han säga då ??
"Tja Wille, sorry att jag slog dig i skolan idag, men jag var bara lite arg, så det var väl okej eller ??"
Knappast !! Att man var arg var väl ingen ursäkt till att man hade rätt att slå sin bästa kompis ??
Oliver la beslutsamt ner mobilen i fickan igen, utan att skicka något sms till William. Det var ju mycket bättre om han försökte säga förlåt IRL, istället för att smsa, som en feg jävel ...
Det var nog större chans att William skulle acceptera Olivers ursäkt, ifall han framförde den öga mot öga, det skulle iallafall Oliver föredra, ifall det var William som hade slagit honom.
Plötsligt knackade någon på Olivers dörr, och Oliver vred automatiskt huvudet mot dörren, som öppnades.
Det var Linus.
- Maten är klar nu, Oliver, sa han. Vad håller du på med härinne ??
- Ligger bara här, sa Oliver sanningsenligt, och sträckte ut benen på sängen ytterligare. Kan du hämta min väska i hallen ??
- Men vi ska ju äta nu, påpekade Linus. Du behöver väl inte din väska nu ??
- Jo, envisades Oliver. Det behöver jag visst ...
Linus suckade besvärat, och rättade till sitt spretiga, svarta hår med ena handen.
- Jaja, okej då ... sa han, och lämnade rummet. Oliver log belåtet.
Han tänkte absolut inte gå ner till de andra och äta, trots att han var hur hungrig som helst. Han skulle stanna här på rummet ...
Linus kom snabbt tillbaka igen, och han ställde ner Olivers väska på golvet.
- Här, sa han.
- Tack, sa Oliver obesvärat.
Linus såg tveksamt på Oliver.
- Du vet det där du sa om att du är osams med William ... började han försiktigt. Vad var orsaken till bråket egentligen ??
Oliver suckade.
Skulle han berätta för Linus vad han och William var osams om ?? Han såg iallafall ingen anledning till att han inte kunde göra det ...
- Wille ville att jag skulle berätta för de andra i klassen att jag måste flytta till en fosterfamilj, sa Oliver tillslut.
Och det ville inte jag, men han fortsatte hålla på, så jag ... jag slog till honom ...
Linus såg förvånat på honom.
- Slog du till honom ?? sa han misstroget, och Oliver nickade, och såg ner i golvet. Han skämdes.
Linus måste ju tro att han inte var riktigt klok ...
- Varför då ?? undrade Linus. Det var ju inte speciellt schysst gjort precis ...
- Jag vet, mumlade Oliver. Men han var ju nästan nära på och säga något till de andra, så jag fick väl nåt ryck antar jag ... Linus skakade på huvudet.
- Säg förlåt till honom så fort du kan, föreslog han. Ju längre tid du väntar, desto större är chansen att han inte kommer att förlåta dig.
- Men jag ska ... sa Oliver. Det känns bara så töntigt att göra det med ett sms, det är bättre att jag väntar tills måndag.
- Kanske det ... sa Linus. Men kom nu, så går vi ner.
- Men jag vill inte, sa Oliver kort. Tycker inte du också att det känns konstigt och ovant att äta middag med de två, vi känner ju knappt de, vadfan ska vi snacka om ?? Det kommer ju att vara alldeles tyst vid matbordet ju ...
- Äh, vi kommer nog på något, sa Linus avfärdande. Vi kan ju snacka om det vi brukar, skolan eller vadsomhelst.
Oliver fnös.
- Tror du att Helena och Erik intresserar sig för hur det går för oss i skolan, det är ju ganska ointressant liksom ...
- Det är klart att de gör, sa Linus. Varför skulle de inte bry sig, de har ju valt att ta hand om oss, och då vill de ju veta.
Oliver himlade med ögonen. Linus hade verkligen så fel, det var ju bara pengarna Helena och Erik ville åt, inget annat !! Varför skulle de annars ta hand om tre jobbiga ungar, som bara skulle vara i vägen för de ?? Speciellt Oliver ... Alltså, om Oliver själv som hade fått en sån som han som fosterbarn, så skulle han fan strypa ungjäveln, och slänga ut honom ur sitt hus. Han var uppriktigt sagt väldigt förvånad över att varken Helena eller Erik tog illa vid sig när han höll på och sura som han gjorde ...
- Jaha, sa Oliver ointresserat, och blev plötsligt väldigt intresserad av att stirra in i den svarta tapeten.
Linus suckade.
- Kom ner när du känner för det då, sa han, och lämnade rummet. Oliver log.
Helena och Erik skulle inte vinna, om det var det de trodde, Oliver tänkte inte gå ner till köket, och så var det med det. Synd bara att han inte hade en dator på rummet som han kunde underhålla sig med, för det fanns ju inte så mycket att göra precis ...
Plötsligt kom han på att han kanske kunde ringa till William, och han skyndade sig att dra fram sin mobil ur byxfickan, letade igenom sin kontaktlista med telefonnummer, valde William, och sen "ring" utan att tveka.
Hoppas bara att William svarade ...
Det gick fram fem signaler, fem evighetslånga signaler, sen började det tuta upptaget i Olivers mobil, vilket betydde att William hade ignorerat hans samtal. Oliver svalde, och la långsamt tillbaka mobilen i sin byxficka igen.
Okej, han hade blivit dissad. Men han kunde ju alltid försöka ringa lite senare på kvällen, fast det klart, då skulle William antagligen vara upptagen med att festa ...
Oliver låg kvar på sin säng ett tag, men sen kunde han höra steg i trappan igen, och han suckade irriterat. Kunde de inte bara låta honom vara ??
Eftersom Olivers dörr stod öppen, så kunde han se att det var Helena som kom, och hon hade tagit med sig en bricka med mat till honom.
- Hej Oliver, sa hon vänligt, och stannade till i dörröppningen. Får jag komma in ??
Oliver ryckte på axlarna.
- Okej, sa han nonchalant, och Helena gick in i rummet, och ställde ner brickan med mat på tv-bordet i Olivers nya rum. Hon log åt honom.
- Jag tog upp mat till dig istället, förklarade hon.
För jag förstår mycket väl om du känner dig obekväm med oss, men det skulle vara roligt om du kom ner, som Linus och Amanda, men det är inget tvång.
Oliver kunde inte låta bli att sucka, och Helena log ännu en gång.
- Är jag jobbig nu ?? sa hon retsamt. Nej, men jag ska lämna dig ifred. Förresten så ska jag se till att ordna tv och dator åt dig så fort som möjligt, för det kan jag tänka mig att du vill ha. Under tiden så kan du få låna den som står i mitt och Eriks sovrum, det är helt okej.
Oliver nickade sakta till svar, och Helena lämnade rummet.
Oliver förstod egentligen inte vitsen med att Helena och Erik skulle slösa upp pengar på att köpa både en tv och en dator åt honom, det måste ju bara betyda en sak, att han skulle stanna länge hos sina nya fosterföräldrar ...
(Aaron)
Aaron och Jimmy var påväg till Malmö med tåg nu, och Aaron var jättehungrig redan.
Jimmy satt mittemot honom, och han såg ganska uttråkad ut.
- Det är nästan två timmar kvar tills vi är framme, konsaterade han, efter att ha sett efter vad klockan var på mobilen.
Aaron suckade. Han längtade tills de skulle komma fram, men ändå inte, för det skulle ju bli så pinsamt att träffa henne, Lillian, Aarons och Jimmys mamma.
Tänk om hon inte tyckte om de lika mycket längre ?? Hon måste ju nästan gilla sina två nya döttrar mer, eftersom hon hade umgåtts med de så ofta, Aaron var verkligen avundsjuk på de, som slapp bli en del av det här pinsamma.
Tänk vad skönt det hade varit ifall det hade varit ombytta roller ...
Att Sara och Felicia hade fått Lasse som pappa, och att Lillian lämnade de, och fick Aaron och Jimmy med en ny man, då skulle ju allt vara så mycket lättare och bättre.
- Är du hungrig ?? undrade Jimmy plötsligt. Jag har faktiskt hela fem kronor med mig.
Aaron himlade med ögonen.
- Åh, vad mycket !! sa han ironiskt. Vad har du fått tag på så mycket pengar ??
- Det är det som är kvar från min månadspeng, förklarade Jimmy. Ska jag gå och köpa något, de säljer ju en hel del lite längre bort ...
- Det finns väl inget för fem kronor ?? sa Aaron misstroget. Det brukar ju vara jättedyrt ...
- Äh, var inte så negativ, sa Jimmy, och reste sig upp. Jag kommer snart.
Han försvann iväg, och Aaron blickade ut genom fönstret. Han kunde bara se skog för tillfället, så inte ens det kunde underhålla honom, så han vände bort blicken från fönstret igen, och såg ner i golvet istället.
Det var inte ofta som han hade åkt tåg, det var faktiskt bara två gånger tidigare, en gång när han och Jimmy skulle åka och hälsa på Olivia, och en gång när Aaron och Jimmy skulle till Jönköping.
Plötsligt fick Aaron sms, och han slet genast fram sin mobil, nyfiken på vem det kunde vara som hade skrivit till honom. Det var Markus som vanligt, inte för att det gjorde Aaron något, för han var ju schysst.
Åh, okej, då kan vi ju va någon annan dag. Var bor din mamma då? :)
Aaron beslöt sig för att inte ljuga, utan han skrev sanningen.
I Malmö. :)
Sedan kollade han om hans mobil hade några spel som han kunde roa sig med, men det fanns bara ett, Snake, så han valde det. Spelet var ganska svårt i början, innan han hade lärt sig vilka knappar han skulle använda och så, men sen var det ganska kul ...
Efter en stund kom Jimmy tillbaka, och han log mot Aaron.
- Kolla vad jag hittade, sa han triumferande, och höll fram en "mini-kex choklad" till honom. Den kostade bara fem kronor, här, du får den. Han höll fram kexchokladen till Aaron, och Aaron såg tveksamt på den.
- Men så kan du ju inte göra, protesterade han. Det var ju dina pengar, du hade inte behövt slösa upp de på mig ...
Jimmy log, och slängde till Aaron chokladen.
- Jag slösar mina pengar på vem jag vill, brorsan, sa han, och slog sig ner mittemot honom igen.
Det fanns ändå inget som jag ville ha där, så den ynkliga lilla chokladen kanske stillar din hunger lite.
Aaron kunde inte låta bli att le. Jimmy var verkligen schysst, det dröjde ju jättelänge tills han skulle få månadspeng igen, och så tog han sina sista fem kronor, bara för att han ville stilla Aarons hunger, borde han inte tänka på att stilla sin egna i första hand ??
- Jaha, tack då, sa Aaron tillslut. Jag blir ju helt enkelt tvungen att ta den, för annars måste vi ju slänga den, och då har du ju slösat upp dina pengar helt i onödan ...
- Exakt, sa Jimmy roat. Så det är bara till att äta och se glad ut.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | lawen - 7 jan 10 - 18:55- Betyg:  | | jättebra! | | Harrypotterlover - 20 feb 09 - 16:29- Betyg: | Skit bra! Men lite längre kan man väl ändå skriva om J och A :D deras delar är jäätte korta, medans Olivers är jääätte långa xD
Bra ändå!
/Sara | | RedOceania - 6 feb 09 - 07:57 | Mm. Jimmy är en snäll individ... Han har bara hakat upp sig på lite saker och tror lite att allt kan lösas med våld...
Du får gärna mejla nästa gång.
/T | | sandruskapuska - 4 feb 09 - 00:29- Betyg: | Haha, Jimmy e för söt^^
oliver e tjurig :P
Mkt kortare del än vanligt, händer inte så mkt, men fort. bra =) | | manx_ - 3 feb 09 - 22:29- Betyg: | | assa fattar inte hur du kan vara så bra ;O , Mejla när nästa kommer ! :D | | Dalvana - 3 feb 09 - 20:30 | Älskar den! :D
Just nu har jag ingen kritik, hihi <3 | | _mos_ - 1 feb 09 - 18:41- Betyg: | skitbra! hoppashoppas det blir bra i malmö hos deras mamma.
meer :D | | vissenros - 1 feb 09 - 16:43 | | bra, hoppas att oliver snart ska tycka om sitt "nya" hem... | | PlEaSeKiLlMe - 1 feb 09 - 16:16 | | skitbra och än en gång jag har inget internt men jag skulle uppslatta om du fortsatte mejla när nästa del kommer ut tack på förhand//malin | | Ciissii - 1 feb 09 - 15:11 | | Jättebra :) Fortsätt! | | Qwjag - 1 feb 09 - 12:59- Betyg: | jätte bra skrivet, hoppas oliver å william blir vänner igen.
och hoppas aron och jimmy fåre bra hos sin mamma :)
mejla gärna nästa del:P |
|
|
|
