Dikta.se
kärleksdikter Kärlek dikter om barn Barn dikter om sorg Sorg senaste poesi Senaste senast kommenterade Senast kommenterade
dikter om vänskap Vänskap Rolig poesi Humor övrig poesi Övrigt noveller Noveller slumpa Slumpa fram ett verk

Noveller

.~.~.~.Ich bin nicht ich.~.~.~. oneshot

var tvungen att skriva av mej (: så skrev denna ! :P låten är: Ich bin nitch ich, fast översatt på svenska; Jag är inte jag.
Hoppas ni gillar't
enojoy<3

__


Hennes steg ekade mellan de stora husen inne i den tätbebyggda staden. Flera människor var ute och kollade undrade på henne.
Hennes svarta, färgade hår flög bakom henne och hennes helsvarta kläder var sönder rivna. Hennes fötter var bara likaså hennes såriga armar. Tårar bokstavligt strömmade ner för hennes kinder, och smetade ut de svarta sminket. Hennes ögon var röda och svullna utav tårar och sömnlöshet.

Mina ögon ser trötta på mej och hittar ingen tröst
Jag kan inte längre se mej själv - är jaglös.
Allt vad som en gång fanns här kan inte längre finna inom mej.
Allt är borta,
Som i en illusion
Ser jag hur jag försvinner mer och mer


Hon springer målmedvetet till en park. Parken är ödslig och inte en endaste person syns i närheten. Även fast staden hon befann sej i är en utav Sveriges största.
Hon hoppade över ett staket, som omgav en strand och sprang ner till vattnet. Hon lät de salta vattnet skölja över hennes såriga fötter och verkade njuta utav det. Tårarna hade slutat rinna längs hennes kinder, troligtvis för att hon inte längre hade några kvar.
Hon stirrade ut över de stora havet, också kallat Atlanten. Hon verkade leta efter någon. En sak eller en person var omöjligt att gissa sej till - men något letade hon efter.

Jag är inte jag när du inte är hos mej
Är ensam
Och det som fortfarande finns kvar av mej
Vill jag inte vara
Utanför hänger himlen på sned
Och på väggen hänger mitt avskedsbrev.
Jag är inte jag när du inte är hos mej,
är så ensam.


Hon slöt ögonen och tårarna verkade ha kommit tillbaka. De rann längs hennes kinder. Inte lika rikligt som förut, men tillräckligt för att hennes kinder skulle bli våtare och de svarta sminket att kletas ut ännu mer.

Jag vet inte längre vem jag är
Och det som fortfarande är viktigt
finns där du är, någonstans.
Utan dej genom natten
kan du inte längre hitta något inom mej?
Vad har du gjort med mej?
Jag ser hur jag försvinner mer, och mer.

Jag löses sakta upp
Står inte längre ut med mej själv
Jag kan helt enkelt inte bli av med dej!
Oavsett var du är:
Kom och rädda mej!


Stora vågor sköljde plötsligt in vid den lilla stranden i Göteborgs utkant, där flickan stod. Hennes svarta trasiga taights blev blöta enda upp till hennes knän, men hon verkade inte bry sej.
En vind smekte hennes våta ansikte och hon öppnade ögonen. Hon blickade ut över havet. Men verkade inte hitta det hon sökte.
Hon öppnade plötsligt munnen och började sjunga till vågornas sorgliga melodi:

"Jag är inte jag när du inte är hos mej
Är ensam
Och det som fortfarande finns kvar utav mej
Vill jag inte vara
Utanför hänger himlen på sned
Och på väggen hänger mitt avskeds brev
Jag är inte jag när du inte är hos mej
Vill inte längre vara!"


Hon slutade sjunga och kollade ner i vattnet. Vatten ytan skingrade sej och en pojke blev synlig. Flickan sken upp i ett leende. Pojkens gröna ögon var fästa på flickan, och hans svarta hår var lika svart som flickans. Dera identiska ögon möttes och både verkade bli glada över att se varandra. Men de rusade inte in i varandras famn - som de skulle gjort annars. Pojken gick istället sakta emot flickan. Han bar kläder utan sjögräs och hans bara överkropp vittnade om att han var vältränad.
När pojken bara var någon meter ifrån flickan, räckte han sin hand emot henne. Hon tog den och de log emot varandra. De började gå ut emot havet, längre och längre ut i vattnet.
Snart kunde de knappt stå längre, men de sträckte varken på sej, eller brydde sej om att de snart skulle vara helt under vattenytan.
De försvann plötsligt. Vattenytan blev blank och inte en enda krusing förstörde dess blakna yta. Flickan och pojken var borta - för alltid.
Man kunde höra hur vårgornas melodi fortsatte sjunga på flickans sång:

(Jag löses sakta upp
Står inte längre ut med mej själv
Jag kan helt enkelt inte bli av med dej)
Vill inte längre vara
(oavsett var du är:
Kom och rädda mej
Jag är inte jag

Vill jag inte längre vara.
Kommentera gärna detta verk!
Sätt ett sifferomdöme på verket: (Detta är frivilligt)

Kommentarer - (Snittbetyg: 5)
ossika - 17 mar 10 - 20:02- Betyg:
Så vacker!
Douleur - 1 feb 09 - 00:42- Betyg:
asbra :D <3


och låten är finfin den med ^^
muppot - 31 jan 09 - 23:24
titeln hade varit mycket mer tilldragande om du hade stavat rätt

Skriven av
vargunge
31 jan 09 - 23:07
(Har blivit läst 140 ggr.)
Visa profil
Kommentera detta verk

Anmäl detta verk


Beskrivande ord