4. Våra förstörda liv - Hel och ren |
Kapitel 4
Okej, jag tror att det är dags att säga att det här med att publicera på en bestämd tid varje dag inte fungerar, i alla fall inte för mig. Jag kom inte hem förren alldeles nyss och igår blev delen ju också försenad. Jag ska dock fortsätta att försöka. Keep on keeping on you know XD
Hoppas att ni gillar den här delen, kommentera!
- Kan du krama om bollen? säger sjukgymnasten Samuel och lägger en röd stressboll i min högra hand.
Jag fokuserar på bollen i min hand. Under den gångna förmiddagen har jag mer och mer börjat se den som en fiende. Den utmanar mig och jag vill bara krossa den i min hand men mina muskler lyder inte. När jag kramar bollen så hårt jag bara kan skrynklas knappt ytan. Jag suckar uppgivet och gör ett nytt försök men lyckas inte krama om bollen hårdare än tidigare.
- Det är ingen fara, säger Samuel uppmuntrande, med lite träning kommer du snart att ha tillbaka din fulla muskelkraft.
Utöver Sveas samtal vid mitt uppvaknande hade jag inte fått veta så mycket om hur jag mådde men det Samuel sa gav mig hopp. Svea hade kommit förbi sent igår eftermiddag och sagt att hon uppskattade mig till att vara så frisk att jag kunde börja med rehabiliteringen. Hon hade sagt att jag skulle få träffa en sjukgymnast och att han skulle lägga upp ett tränings schema åt mig.
Samuel låter mig göra de varse övningar för att se vad jag är kapabel att göra.
Den första veckan med träning är jobbig. Jag tappar hela tiden stressbollen som det är meningen att jag ska krama om men Samuel lägger bara tålmodigt tillbaka den i min hand och ber mig fortsätta. I början tycker jag inte alls om honom. Han hela tiden är så lugn och sansad och det går mig på nerverna. Men efter ett tag vänjer jag mig vid hans sansade sätt precis som jag vant mig vid Nikolajevnas prat.
Veckorna går och jag kan känna hur mina krafter kommer tillbaka. Första gången jag lyckas krama om bollen så att den krymper ihop i min hand börjar jag gråta av lycka. Jag tänker tillbaka på vem jag var innan bilolycka och förbannar hur jag tog min rörlighet förgivet.
Svea skickade även iväg mig till en talpedagog som jag fick göra diverse olika övningar med. I början kändes det som att lära sig prata på nytt. Inga ord blev som jag ville ha dem men snart går det lättare.
Nikolajevna tar på sig ansvaret att försöka få mig att prata så mycket som möjligt när hon är inne hos mig och ställer därför fråga efter fråga och nöjer sig inte med axelryckningar tillsvar.
Jag skulle gärna vilja fråga henne om Roberto kommer komma tillbaka men jag vet aldrig riktigt hur jag ska lägga fram det. Det känns pinsamt att ta upp det men tillslut klarar jag inte av att leva i ovissheten längre.
- Niko? börjar jag försiktigt. Sen jag börjat prata mer och mer obehindrat har Nikolajevna bett mig att kalla henne Niko istället något som jag är ganska glad över eftersom Nikolajevna skulle vara väldigt svårt att säga.
- Ja, vad är det? svarar och lyfter in mig i duschen och sätter mig i duschstolen. Jag har nu fått ganska bra kontroll över mina muskler i överkroppen och behöver nu mera bara lite hjälp från Niko med att hålla i duschhuvudet och lyfta mig in och ut ur duschen.
- Jo, du vet den där killen som var och läste för mig? jag försöker låta nonchalant men jag tror att jag misslyckas ganska grovt.
- Ja, vad är det med honom, säger Niko och ler stort.
Jag rodnar och fortsätter stammande.
- Tror du att han kanske kommer tillbaka för att läsa för mig eller något sådant? Det han läste förra gången var riktigt fint, jag tar en tvättsvamp och tvättar mig under armarna samtidigt som Niko riktar strålen.
- Ja just det, säger Niko och slår sig för pannan, det hade jag glömt. Han gav mig sitt nummer och sa att jag skulle ringa om han skulle komma tillbaka och läsa för dig någon mer gång.
Det känns som om mitt hjärta hoppar över några slag och jag tappar tvättsvampen i ren extas.
- Åh, suckar jag euforiskt, kan du inte göra det! jag inser försent hur fånig jag låter och försöker släta över det genom att säga, jag skulle gärna vilja höra fler dikter. Men Niko genomskådar mig och ler skämtsamt.
- Anything for you baby, säger hon och lyfter ut mig ur duschen igen.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | | glasbubblan - 4 feb 09 - 18:34 | | men det är bara sååå BRA!!! | Madvis - 4 feb 09 - 18:24- Betyg:  | Kan väl egentligen bara klaga på vissa särskrivningar, men det är lätt gjort ;)
Alltså, nu blir man riktigt spänd här :D *rusa till nästa del* | | vadsynd - 29 jan 09 - 20:20 | | fortfarande superbra!! (bara så du vet, men det vet du säkert!! :)) |
|
|
|
