Så som mitt sista andetag ~2~ |
”Vad nu?” frågade Gai och stannade till och kollade forskande på Shira
”Vad spelar det för roll?! Du lyssnar inte på mig längre…” Shira suckade och försökte kontrollera sina känslor, försökte förstå sina egna känslor. Gai såg först på henne lite arg innan hans ansiktsuttryck förändrades och han gick fram till henne och höll om henne, tätt intill sig. Shira gömde sitt ansikte i hans bröstkorg och drog in ett djupt andetag.
”förlåt…” mumlade hon mot hans bröst och Gai strök henne sakta över håret och hon tittade upp.
”Hur går det med hjärtat?” frågade Gai mjukt och pussade henne lätt på pannan. Shira skrattade till lite tyst för sig själv innan hon åter igen begravde sitt ansikte i hans famn.
”vad tror du?!” mumlade hon surt till svar och kände att Gai skratta för hennes huvud följde hans rörelser.
”Vad!?” muttrade Shira surt.
”du är så söt när du är sur” sa Gai och skrattade ännu mer innan han kysste henne på huvudet. Shira drog sig ifrån honom och kollade på honom med anklagande ögon och höjde lite på ögonbrynet.
”Söt??” hon kunde inte ens dölja hur skeptisk hon lät över hans kommentar. Gai skrattade ännu mer över hennes min och Shira vände sig bara om och gick. Hon kände ett par armar om sig och ett par läppar mot hennes hals och hon kunde inte låta bli att skrika högt.
”kan du inte skrika liite högre?” frågade Gai retsamt och tog sig om örat som om han hade ont.
”du vet mycket väl att jag är kittlig när man gör så mot min hals!” svarade Shira anklagande. Gai svarade inget utan tog bara hennes hand och började gå. Shira skrattade till
”Kommer du ihåg när och varför vi började hålla handen?” frågade hon nyfiket
”självklart” svarade Gai som hon hade frågat om han visste vad 1+1 blir.
”Det var för två år sedan då du frös jätte mycket om dina händer, jag erbjöd mig att värma dig hand och vi gick runt så på stan då en av dina gamla pojkvänner såg oss…” han skrattade till lite ”… lite senare när du berättade det för mig och hur hans reaktion var så började vi båda skratta och lovade att vara vänner förevigt” sa Gai och log medans han kysste hennes hand som var infläta i hans egna.
”får vänner göra så här egentligen och fortfarande räknas som vänner…?” frågade Shira fundersamt.
”Klart! Vänner har rätt till mycket” sa Gai bestämt ”vänner ska få kunna kramas och hålla handen hur mycket dom vill utan att folk ska tro något om dom. En puss på kinden är inte heller så farligt! Det får vänner göra” Gai lutade sig ner och pussade Shira på kinden och hon kände hur hon började rodna.
”så det så!” sa Gai och började trava på framåt.
Shira bara suckade och skakade på huvudet och kunde inte fatta hur hon var arg på honom tidigare. Hon förstod sig inte på sina egna känslor nu för tiden. Ena stunden kunde hon hata honom medans den andra ville hon bara krama om honom och aldrig släppa taget. Hon tittade mot Gai och följde hans profil med blicken. Det gjorde nästan ont att titta på honom för han var så vacker, och hans läppar… Hon skakade på huvudet och kollade åter på vägen.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | LisaHoglund - 10 feb 09 - 20:28- Betyg:  | | Bra skrivet, du beskriver hennes känslor bra, tycker jag :D Plus att du har med miljöbeskrivningar, det gör det ännu bättre! | | WhyJustMe - 30 jan 09 - 13:58- Betyg: | | (Y) den är bra :) | | lila-rosett - 29 jan 09 - 19:37 | jätte bra :D
fortsätt. C: |
|
|
|
