En kvällens korp |
Ett tamt första försök till att skriva novell. Kommentarer, synpunkter, tips och kritik är mer än välkommet =)Han fortsatte vandra på samma stig som alla andra gånger.
Han fortsatte vandra på samma stig som alla andra gånger. Samma grus, samma träd, samma känsla inombords.
Samma grus, samma träd, samma känsla inombords.
"Ge dig, du kommer inte få henne"
ekade det i huvudet.
Alla tankar fick honom att för bara en kort sekund att ge upp hoppet. Men innerst inne vet han att det kommer fler tåg.
Han gick fram till stenen där han så många gånger tidigare suttit.
"Varför ska jag alltid råka ut för detta?"
Tankarna jagade honom vart han än gick, det var ironiskt att det liknade det gamla pac-man spelet som ingen spelar längre.
Och mörkret kommer ännu en gång över honom. I flera timmar sitter han och grubblat i sin egna värld av hopp.
"Varför kan inget bli som det var innan?"
Hur många gånger kan han hålla ut och laga hjärtat med nål och tråd som han gjort tidigare.
Skuggorna ifrån månljuset svepte nu om honom och han kände en kall bris slita i nacken. Hade det inte varit för honom, så hade det kunnat funka.
Ur fickan plockar han upp ett vasst föremål. Blänkande ifrån kvällens ändå ljuskälla.
"Nej, inte idag, inte ännu en gång"
Tänkte han medan han knöt handen om rakbladet, vars kanter gjorde ett invasionsförsök i hans handflata.
Mitt i bäcken satte sig en fågel framför honom på den enda stenen stor nog för att vara fysiskt möjlig att fästa ens en fågelfot på. En korp, så svart så att den utskilde sig ifrån dess svarta bakgrund.
"Det är du och jag"
"En dag får jag också vingar och kan ta mig till andra destinationer."
Han slöt ögonen och fantiserade om en plats långt borta. Där fanns allt man kunde önska sig. Hans egna fristad.
Kvickt lyfte fågeln ifrån den genomblöta vattenformade stenen, för att försvinna in i kvällens iskalla mörker.
"Jag tänker inte ge upp nu, kan han, så kan jag"
Den numera halvt förfrusna killen reser sig upp och tar ett steg ifrån den. Fäster blicken emot stenen och säger:
"Tack för att du hjälpte mig"
|
|
|
|
