Är inget spec, ingen speciell människa Th ff 1 |
Kapitel 1
Skolan är slut och jag har precis mött upp Miranda vid hennes skåp, vi ska hem till henne och laga mat eftersom hon är ensam denna vecka, och hon är inte så där jättebra på att laga mat. Inte jag heller iofs men tillsammans kan det alltid bli något, dock brukar det sluta med att vi ringer efter pizza men inte idag, de har vi lovat varandra.
- Nämen tjeeena musikbruden, hur gick konserten?
- Haha hej på dig med samhällsvetare, de gick bra, var du inte där? Frågade jag besviket
- Haha joo det är klart jag var där, vad tror du om mig? Du ägde.
- Du är bara så knas, och nej de gjorde jag inte, klassen ägde. MOHAHAHAH
Jag hade haft spelning i aulan denna dag, klassen försöker ha så många som möjligt nu eftersom det är sista terminen. Jag själv spelar gitarr och sjunger, men ibland hamnar jag även vid basen. Men gitarren är mitt huvudinstrument. Miranda och jag cyklade hem till henne och pratade om allt och inget precis som det ska vara. Väl hemma hos henne hämtade hon posten och när hon upptäckte att hon fort brev så lyste hennes ögon som på ett litet barn på julafton och hon utbrast
- Jag har fått breeeeeeev!
- Hmm, okej? Vad är det för speciellt med det?
- Jag får ju aldrig brev annars ju, bara för att du jobbar på posten din lille prutt!
Så sant som det var sagt, det är där jag jobbar när jag inte går i skolan, pengar är behövligt. Lilla Miranda var fast besluten att inte öppna sitt brev förrens vi kom in och så blev det, när vi väl kom in så glömde hon bort brevet och började leta efter något gott recept att laga efter. Vi gick upp på hennes rum för att kolla i böckerna hon fått av sina föräldrar. Dom hade gett henne dem i hopp om att hon skulle lära sig laga mat, men hon verkar inte förstå vinken eftersom dem ligger i en kartong i hennes garderob. Jaa, hon är som hon är bara. En av hennes väggar, den hon kallar för fondvägg är täckt av planscher på ett band som heter Tokio Hotel, ett tyskt band tror jag. Ganska söta killar, men jag lyssnar inte på musiken eftersom jag inte är så bra på tyska. Men Miranda älskar dem, och hon läser tyska steg 5 nu så hon förstår ju vad dem sjunger.
- Men detta recept ser enkelt ut ju, titta!
- Hmm, lilla Miranda, detta ska stå i ugnen i två timmar. Orkar du vänta så länge?
- Nää, jag kommer glömma bort att den står i ugnen.. hmm
- Varför inte bara göra typ pannkakor?
- Nää de är ju barnmat, vi gör köttbullar och makaroner istället
- Hahahahahah är inte det ännu mer barnmat?
- Hmm jo. Vi suger på det här.
- Jo jag vet.. Men jag kan faktiskt göra köttsoppa?
- Jaaa men de kan ju jag också, det gjorde vi ju på hemkunskapen i femman ju.
- Joo fast det var ett tag sen, knas
- Jaja nu gör vi det, annars får vi aldrig någon mat.
Sagt och gjort, vi gjorde soppa. Det tog evigheter men envisa som vi är så klarade vi faktiskt av det. Teamwork kallas det. Vi dukade mysigt med ljus och sådant eftersom vi tyckte vi varit så duktiga som klarat av att laga mat. När vi ätit upp och började plocka undan disk och grejer kom Miranda på att hon fått brev, hon släppte allt hon höll i händerna och sprang och hämtade det. Öppnade kuvertet varsamt med en kniv och jag kunde inte låta bli att skratta åt henne, hon såg verkligen ut som ett litet barn på julafton. Efter att ha läst några meningar av brevet så tappade hon hakan, om den inte suttit fast så skulle man säkert fått ta upp den från golvet, och hon utbrast
- Vad i helvete!
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | | enannansak - 28 jan 09 - 20:18 | Oh, vad händer härnäst? :O ^^
Mejla gärna om nästa, detta var bra! ;) | -951111 - 28 jan 09 - 20:15- Betyg:  | | bra :) vill gärna läsa fortsättningen :) |
|
|
|
