Dikta.se
kärleksdikter Kärlek dikter om barn Barn dikter om sorg Sorg senaste poesi Senaste senast kommenterade Senast kommenterade
dikter om vänskap Vänskap Rolig poesi Humor övrig poesi Övrigt noveller Noveller slumpa Slumpa fram ett verk

Noveller

~~ U & U - Aaron - Oneshot ~~

I den här oneshoten, så är Aaron och Jimmy lika gamla som nu, men de har inte flyttat än.
// Polly



~~ U & U - Aaron - Oneshot ~~


~~ Aaron ~~

- Där kommer det där jävla äckliga missfostret, kolla allihopa !!
14-åriga Aaron Jacobson försökte ignorera sina mobbare, då han gick genom skolkorridoren fram till sitt skåp, men det var inte lätt, för han var redan nära att brista i gråt, precis som han hade varit alla andra skoldagar, men det här var nästan rekord, med tanke på att skoldagen knappt hade börjat än ...
Utan att ägna de elakaste killarna i sina klass en blick, så låste Aaron upp sitt skåp, som förövrigt hade klottras ner med orden: "Aaron = Ett äckligt missfoster", och la in sin skolväska.
Under alla de åren han hade blivit mobbad och trakasserad av sina klasskompisar, så hade han lärt sig att de inte tyckte det var lika roligt ifall man ignorerade de, så det var det han hade börjat göra, men det var inte så lätt ...
- Är du inte ett litet missfoster, va ?? fortsatte den kaxigaste av killarna, som hette Rasmus, och Aaron nöjde sig med att blänga på honom. Rasmus var en av de som tillhörde "innegänget", och han var alltid klädd i de rätta kläderna, och hade den rätta frisyren, tillskillnad från Aaron, som bar kläder som var alldeles för stora. Kläder som han hade fått ta över från sin 17-åriga storebror Jimmy, eftersom deras alkoholistpappa Lasse inte hade pengar att köpa nya kläder till både Jimmy och Aaron ...
- Erkänn att du är ett missfoster !! utbrast en annan av killarna i innegänget, som hette Simon, och slet hotfullt tag i Aarons huvtröja.
Aaron suckade, och såg ner i golvet. Han visste att det var bäst att göra som killarna sa, för annars så visste man inte vad de kunde hitta på för "otrevligheter" ...
- Jag är ett missfoster, mumlade Aaron tyst.
- Säg det högre ... sa Rasmus varnande. Annars jävlar ...
- Jag ÄR ett missfoster !! utbrast Aaron, så högt han förmådde, samtidigt som han kände hur tårarna började bränna bakom ögonlocken igen. Killarna började skratta, och deras hånskratt löd ännu högre, när tårarna började rinna ner för Aarons kinder, och fick honom att vända bort ansiktet från de.

Det här var en typisk dag för Aaron i skolan, en helt vanlig dag egentligen, för killarnas trakasserier mot honom, var ju en del av hans vardag, och något han för längesen hade accepterat ...
Frågan var bara vad det var för fel på honom. Var han egentligen så olik alla andra, att han förtjänade att bli behandlad på det här sättet, och inte fick några kompisar att umgås med ??
Hade killarna vetat mer om Aarons liv där hemma, så hade det ju varit mer förståeligt att de gärna gjorde narr av honom. Men nu visste de ju inget ...
De visste ju inte om att Aarons pappa var alkoholist, och att han ibland fick för sig att misshandla Aaron och Jimmy.
De visste inte om att Aarons mamma hade skilt sig från Lasse när Aaron var 7, och att han inte hade träffat henne sen dess, de visste i stort sett ingenting, förutom att Aaron var ett äckligt litet fattigt missfoster, som nästan aldrig duschade, och att han hade ADHD, men det var ju egentligen nog med anledningar att vara taskiga mot honom ...
Det där med att Aaron inte duschade, var av en ganska enkel anledning.
Hemma ville Lasse inte slösa pengar på varmvattnet, så Aaron och Jimmy fick bara duscha högst en gång i månaden, och då var Lasse väldigt noga med att kolla att de inte duschade för länge också.
Dessutom hade Aaron slutat att duscha efter idrottslektionerna i skolan för längesen, eftersom det var då hans klasskompisar hade trakasserat honom som värst, och den sortens trakasseri ville han inte uppleva igen.
De hade b.l.a sagt att hans "pitt" var väldigt liten, och sen hade de sagt att han var ett äckligt jävla anorexiabarn, som försökte svälta ut sig själv, så att alla skulle tycka synd om honom ...
Det var inte ett dugg sant, det var bara det att Aaron helt enkelt inte fick så mycket att äta därhemma, så han passade alltid på att äta så mycket han kunde i skolan, för att slippa gå omkring hungrig hela dagen, och han struntade fullständigt i ifall maten var äcklig, han tvingade sig själv att äta ändå.
Diagnosen "ADHD", hade Aaron fått redan som sjuåring, eftersom han hade varit så ovanligt överaktiv och rastlös jämfört med de andra barnen i klassen. Läraren hade tagit in Aaron, och de hon trodde var hans kompisar, alltså Simon, Rasmus, och några till, i ett grupprum, där hon hade berättat för de att Aaron hade ADHD, och sen dess, så hade Aaron blivit trakasserade för det. Rasmus och Simon, som inte hade vetat vad ADHD betydde då, hade spritt ut i klassen att Aaron var cp-störd, och det hade såklart gjort Aaron väldigt ledsen.
Han hade känt sig utanför, eftersom alla ansåg att han inte var "likadan" som alla andra, han var annorlunda ...

Nuförtiden, så älskade Rasmus och Simon att reta upp Aaron, eftersom han alltid var så lättirriterad, och snabbt tappade behärskningen, men Aaron hatade när de höll på så ...

- Hur är det, Aaron ??
Aaron såg upp, och fick syn på Jimmy, som hade ett oroligt uttryck i sitt ansikte.
Klockan var ca 7 på kvällen, och skoldagen hade tagit slut för längesen. Aaron hade fått stå ut med Rasmus, Simons och de andras trakasserier hela dagen, och trots att det inte var något speciellt med det för honom, eftersom det inträffade varje dag, så mådde han dåligt.
Just nu satt han inne i vardagsrummet, och gjorde absolut ingenting.
Jimmy hade precis kommit hem från en träff med sin tjej Olivia, och sina kompisar.
Aaron var oerhört avundsjuk på honom, som hade både en tjej och kompisar.
Aaron däremot hade aldrig varit tillsammans med någon, trots att han var 14 år, han hade inte ens kysst nån ...

Aaron såg upp, och mötte Jimmys blick.
- Hurså ?? undrade han. Bryr du dig eller ??
Jimmy slog sig ner i soffan bredvid Aaron.
- Det är klart ... sa han förvånat. Varför skulle jag inte göra det ??
Aaron ryckte på axlarna, det där hade han inget svar på.
Han sneglade på Jimmy, som var likadant klädd som vanligt.
Ett ärmlöst linne, och mjukisbyxor. Silverkedjan som han hade fått av sin och Aarons mamma, hade han såklart på sig också, det hade han ju varje dag.
Jimmy drog en hand genom sitt ljusbruna hår, och rättade till det lite.
Aaron såg ner i golvet.
- Äh, jag ska borsta tänderna nu ... mumlade han, och reste sig upp. Orka sitt här, och inte göra någonting, hela jävla kvällen ...
Han stack in i badrummet, och stängde dörren efter sig. Lasse var inte hemma, men han var antagligen ute och drack, för vad skulle han annars göra ??
Aaron gick fram till badrumsspegeln, och tog ner sin tandborste från den lilla, slitna badrumshyllan, mötte sin egna blick i badrumsspegeln. Han förstod precis varför han inte hade några kompisar, han var ju verkligen hur ful som helst ...
- Fan vad ful jag är ... mumlade Aaron föraktfullt. Det är lika bra att jag går och dör ...
Han suckade högt, och tog på lite tandkräm på sin tandborste. Det var inte ofta Lasse hade pengar till tandkräm, så Aaron och Jimmy brukade snatta det ibland, för att slippa få hål i tänderna.
Fanns det ingen tandkräm hemma, så var de ju tvunga att borsta utan, och det var ju i stort sett meningslöst ...
Aaron började bortsa tänderna, samtidigt som han såg på sig själv i badrumsspegeln.
Hur stod Jimmy ut med att ha en så äcklig och ful lillebror som honom egentligen ??
Varför slog han inte ihjäl honom istället för ?? Då skulle ju Aaron slippa sitt idiotiska, jävla cp-liv ...
Aaron kunde inte låta bli att se sig i badrumsspegeln ännu en gång, trots att han visste att han skulle må illa av det han såg. Fan vad han hatade sitt hår !!
Det var ju alldeles platt och nedtryckt, det gick ju inte göra en enda jävla frisyr av det, det såg ju fan förjävligt ut !!
Aaron skyndade sig att skölja av sin tandborste, och lämnade sen snabbt badrummet.
Påväg till sitt rum, så passerade han vardagsrummet, och Jimmy satt fortfarande kvar i soffan, men nu hade han tagit fram sin mobil. Han såg upp när Aaron gick förbi honom.
- Aaron ... sa han, men Aaron svarade inte, utan fortsatte in till sitt rum. Han stängde dörren efter sig, och slängde sig sen ner på sin säng, där han sträckte ut sig raklång.
Jimmy behövde ju inte låtsas att han brydde sig om honom precis, det var ju bara skrattretande.
Brydde han sig om honom på riktigt, så skulle han ju inte umgås med sina kompisar och Olivia hela tiden, utan han skulle umgås mer med Aaron, men det fanns ju ingen risk att det skulle inträffa ...
Aaron saknade verkligen att få umgås med Jimmy, han ville vara ensam med honom, och göra någonting, vadsomhelst, bara han fick vara med honom, för det var ju så längesen de överhuvudtaget hade setts tillsammans utanför själva huset.

Det dröjde inte länge förrens Jimmy uppenbarade sig i Aarons rum, och Aaron döljde snabbt sitt, enligt honom, fula ansikte med en kudde, så att Jimmy skulle slippa se.
Det första Jimmy frågade när han kom in i Aarons rum, var:
- Varför har du en kudde för ansiktet, Aaron ??
- För att jag är så ful, svarade Aaron sanningsenligt.
Jimmy suckade.
- Det är du inte alls, protesterade han. Sluta säg så hela tiden.
- Är du blind eller ?? utbrast Aaron irriterat. Jag ser förjävlig ut, fattar du det ??
Mitt hår ser förjävligt ut, mitt ansikte ser förjävligt ut, hela jag ser förjävlig ut !!
- Det är inte sant, sa Jimmy bestämt. Du överreagerar bara ...
- Jaså, sa Aaron surt, och skulle ha blängt på Jimmy, om det inte vore för kudden. Varför säger de i skolan att jag är ful då ??
- För att de är dumma i huvudet, sa Jimmy kort. Lyssna inte på såna idioter.
Aaron suckade. Det var ju lätt för Jimmy att säga, han hade väl aldrig blivit kallad ful, så han visste väl inte hur det kändes ??
Däremot så överröstes han av bra komplimanger från Olivia, som: "Snyggo", "Söting", "Heting", "Sexy" och "Älskling" ...
Ingen hade någonsin sagt till Aaron att han såg bra ut, så då kunde han väl inte tycka det själv heller, eller ??
Aaron stönade högt.
Han ville aldrig mer gå tillbaks till skolan, men det visste han att han var tvungen till, han fick väl stå ut med att bli illa behandlad helt enkelt ...
- Förresten, ser de så mycket bättre ut själva då ?? undrade Jimmy, och Aaron tystnade.
Han hade faktiskt inte tänkt så mycket på hur Rasmus och Simon såg ut, men bättre än honom såg de väl ut iallafall ... De hade ju iallafall inte nåt sånt där "cp-hår", som Aaron hade ...
- Vet inte, mumlade Aaron tillslut.
- Det gör de säkert inte, envisades Jimmy. De bara säger sådär till dig, för att de själva ska känna sig snyggare, och för att göra dig ledsen, så det är ju bättre att ignorera de, för då tappar de lusten att hålla på ...
Aaron kände att han var påväg att börja gråta igen.
Det hjälpte ju inte att ignorera de, de höll ju på iallafall !!
- Jaha ... fick han fram, och tog försiktigt bort kudden från sitt ansikte. Hur kunde han och Jimmy vara syskon egentligen ?? Om man var syskon, så skulle man ju vara lika varandra, och visst, de var ju lika varandra också, men ändå så var Aaron ful när Jimmy inte var det, det var inte rättvist ...
- Jag tänker iallafall inte gå tillbaka till skolan igen, mumlade Aaron surt. Aldrig i livet ...
- Jag förstår om du inte vill det ... sa Jimmy. Men ... annars kan jag försöka döda de åt dig ...
- Jättekul, sa Aaron. Det kan du ju inte göra.
- Nehe, och varför inte det då ?? sa Jimmy förvånat. De förtjänar ju det, och förresten så bryr jag mig inte om ifall jag hamnar i fängelse, för det kan ju knappast vara värre där, än här ....
- Hur vet du det ?? undrade Aaron. Man kan bli slagen på fängelsen också. Han insåg snabbt att han hade petat på en öm punkt hos Jimmy, då han såg hans blick, och skyndade sig att ursäkta sig.
- Förlåt, sa han snabbt.
- Äh, det är okej ... sa Jimmy. Fast det är ju det jag menar egentligen, det spelar ju ingen roll om jag bor här, eller om jag hamnar i fängelse, eftersom det här är som ett fängelse ...
Aaron nickade sakta. Jimmy hade rätt, det spelade ju ingen roll.
Tänk om Aaron och Jimmy skulle begå brott tillsammans, så att de båda två hamnade i fängelse, och därmed slapp Lasse, men det gick ju inte. För det första, så var de ju alldeles för unga för att hamna i fängelse, och för det andra, så var Aaron inte en sån person som skulle kunna begå nåt brott.
Jimmy däremot, skulle nog inte tveka en sekund ...

Aaron gick motvilligt till skolan nästa dag, trots att han hade sagt att han inte skulle göra det.
Han kunde ju inte, för om han skolkade, så skulle ju Lasse säkert ge honom stryk, och det fick ju Aaron nog med i skolan, så det behövdes ju inte ännu mera ...
Ett glädjande besked nådde iallafall Aaron under första lektionen för dagen, som var geografi.
Rasmus var sjuk, och skulle inte komma till skolan.
Visserligen så skulle ju Aaron bli trakasserad ändå, av Simon och de andra, men de verkade inte vara lika känslokalla som Rasmus, de brukade inte köra med lika hårda metoder på honom ...
När det var rast, så gick Aaron så långt bort från skolgården det gick, för att undvika de elaka killarna, precis som han alltid brukade göra. Han gick mot det stora buskaget, som låg bakom skolan, dit han alltid gick, men det han inte visste, var att killarna hade följt efter honom.
Det var när Aaron vred på huvudet lite, som han fick syn på de bakom sig, alla fem, och allihop bar på en varsin stor gren, som de tydligen skulle slå honom med. Det var Simon, Karl, Daniel, Miloo och Sebastian.
Aaron blev stum av rädsla, och backade några steg bakåt. Nu fanns det verkligen ingen återvändo ...
- Haha, tja Aaron, sa Simon släpigt. Rasmus hälsar ...
Han svingade sin gren rakt mot Aaron, som blev träffad i magen, och automatiskt lutade sig framåt.
Han hade tappat luften av det hårda slaget, och det kändes som om han skulle spy, men det brydde sig inte killarna om. Simon slog Aaron på nytt med grenen, och den här gången blev han träffad i sidan istället.
Det gjorde jätteont, och Aaron kunde inte rå för att han sjönk till marken av smärtan. Han visste att det var idiotiskt när man väl var nere på marken. Då hade man ju ingen chans att försvara sig längre, och idioterna kunde gå på och slå hur jävla mycket de ville, men Aaron kunde bara inte ta sig upp på fötter igen ...
- Kom igen då, slå honom !! uppmanade Simon, och svingade återigen sin gren mot Aaron. Aaron vek undan, och Simon blev arg.
- Ligg still, din idiot !! utbrast han, och slog till Aaron med grenen, rakt i ryggen.
Aaron låg på sidan på marken nu, och flämtade efter luft, men Simon fortsatte slå honom.
De andra killarna såg lite tveksamma ut, det verkade nästan som om de bara höll i grenar, för att de skulle se hotfulla ut, men att det endast var Simon som skulle slå, eller också så vågade de helt enkelt inte tillfoga Aaron någon smärta ...
Simon slog rapp efter rapp med grenen, och Aaron blev träffad över hela kroppen, han skrek av smärta, men Simon slog besinningslöst, medans de andra killarna förstummat såg på.
- Du är så jävla äcklig, fattar du det ?? skrek Simon, samtidigt som han fortsatte slå Aaron. Jag hatar dig !!
Aaron kunde inte förstå varför han sa så. Vadå "hatar" ?? Aaron hade ju inte ens gjort honom nåt !!
- S ... l ...lu ... ta ... fick Aaron fram, men som svar, så fick han ett slag med grenen rakt i ansiktet.
Den träffade på munnen, och smärtan var outhärdlig. Aaron kände hur han började blöda, så han lutade sig fram, och spottade ut blodet på marken.
- Simon ... sa Daniel tveksamt. Jag tror att det räcker med stryk för honom nu ...
- I helvete heller !! utbrast Simon. Han ska inte kunna gå efteråt !!
Han började slå Aaron med grenen igen, och Daniel skyndade sig fram till honom.
- Simon, du slår ju fan ihjäl honom ... sa han. Sluta nu, det räcker ...
Simon ignorerade honom, och Daniel nickade åt Karl, Sebastian och Miloo, som genast skyndade fram för att hjälpa honom att släpa bort Simon från Aaron. Sina grenar slängde de på marken.
- Släpp mig !! utbrast Simon. Släpp era idioter !!
Aaron vred lite på sig där han låg på marken, men eftersom varenda rörelse för honom gjorde ont, så förblev han stilla med ett svagt stönande.
Killarna kunde lika gärna slå ihjäl honom, för han var redan bedövad av sina smärtor ...

Tillslut, efter att han försökt slita sig ur Daniels, Sebastians, Karls och Miloos grepp i en hel evighet, för att försöka få tag i sin gren igen, så gav Simon upp, och spottade på marken bredvid Aaron.
- Det är bäst att du aktar dig, sa han föraktfullt. För Rasmus kommer att ge dig det du förtjänar när han kommer tillbaks till skolan igen ...
Aaron svarade inte, utan låg bara kvar där, alldeles stilla på marken. Hans ögonlock började bli tunga, och stängdes nästan automatiskt, eftersom han inte orkade hålla ögonen öppna.
Han kunde höra killarna försvinna, men han gjorde ingen ansats till att resa sig, för det skulle han aldrig klara av med de här smärtorna. Men om han kanske låg kvar en stund på marken, så kunde ju smärtorna avta om han hade tur ...

Aaron hade fel. Smärtorna försvann inte.
Nästa lektion i skolan måste ha börjat för längesen, men Aaron brydde sig inte, han tänkte inte gå tillbaka in där igen ... Aaron vred lite på sig, och lyckades rulla över på rygg istället för att ligga kvar på sidan, men det borde han inte han gjort, eftersom han med all säkerhet hade fått en massa blåmärken på ryggen av slagen med grenen ...
Så det var alltså såhär det kändes för Jimmy varje kväll han skulle sova, eftersom han iderligen hade sin rygg full av blåmärken efter att Lasse hade slagit honom med bältet, och på något sätt, så tyckte Aaron att han själv hade förtjänat den här behandlingen, Jimmy fick ju en liknande i stort sett varje kväll ...
Det gjorde ont, men Aaron lyckades, med stöd av alla buskarna, vacklande ta sig upp fötter. Och trots att han var väldigt nära att falla i marken igen, så började han sakta gå hemåt. För varje steg han gick, så värkte det i hela kroppen, men som tur var, så bodde Aaron inte så långt bort från skolan. Han visste att Lasse aldrig var hemma på förmiddagarna, så det var ingen fara att gå hem.

Aaron hade legat på sidan i sin säng i evigheter därhemma, gråtit och hatat sig själv, då han hörde steg i trappan. Han blev alldeles stel av skräck, vem kunde det vara ??
Det visade sig att det var Jimmy, för det kunde Aaron höra på stegen då de kom allt närmare, så han låg kvar på sin säng, utan att resa sig upp. Hade det varit Lasse som kom, så skulle han definitivt ha gjort det, men för Jimmy behövde han ju inte vara rädd ...
Jimmy stannade till vid dörröppningen till Aarons rum när han passerade.
- Vad gör du hemma, Aaron ?? undrade han, och Aaron ryckte på axlarna.
Jimmy gick in i hans rum, men tvärstannade då han fick syn på det blodiga såret vid Aarons mun.
- Vad har hänt ?? utbrast han. Har de där idioterna varit på dig igen ??
- Nej ... ljög Aaron, samtidigt som hans ögon svämmades över av tårar. Jimmy kom och satte sig vid hans sängkant.
- Du ljuger, sa han. Vad gjorde de ??
Aaron skakade sakta på huvudet, han kunde inte få fram ett ord, för då var han rädd att han skulle brista i gråt eller nåt, och det ville han inte göra inför Jimmy.
- Berätta då, Aaron ... sa Jimmy, samtidigt som han strök honom lite med handen över ryggen. Aaron ryckte ofrivlligt till av smärtan, eftersom Jimmy hade kommit emot ett av hans blåmärken, och Jimmy rynkade pannan, samtidigt som han drog upp Aarons huvtröja, för att få sig en titt på hans rygg.
- Vad gjorde de ?? frågade han skärrat, då han fick syn på resten av Aarons blåmärken.
- Han ... han slog mig ... med ... en gren ... fick Aaron fram
- Vem han ?? sa Jimmy skarpt, och Aaron suckade.
- Simon, mumlade han. Han orkade inte bry sig längre, och eftersom han ändå aldrig tänkte gå tillbaks till skolan, så spelade det ju ingen roll om han skvallrade, för Simon kunde ju inte slå honom mer ifall han var hemma ...
Jimmy reste sig omedelbart från Aarons säng.
- Jag ska fan slå ihjäl den där idioten ... mumlade han sammanbitet, och skyndade sig att lämna Aarons säng.
- Nej !! utbrast Aaron, och följde efter honom, trots att han var öm i hela kroppen.
Nej, Jimmy, du får inte !! Jimmy struntade i Aaron, och tog istället på sig sina ytterkläder.
- Vadå ?? sa han. Jag ska ge det där äcklet vad han tål.
Jimmy var ute ur lägenheten innan Aaron hann reagera, och Aaron sjönk ner på golvet.
Vad hade han ställt till med egentligen ??
Han visste ju att Jimmy brukade hetsa upp sig, så fort någon hade gjort honom, eller nån han gillade nåt, och då fanns det ju inga gränser för vad han kunde göra ...
Aaron kunde inte hålla tillbaka tårarna längre, och han reste sig långsamt upp. Han skulle ju aldrig hinna efter Jimmy, och stoppa honom nu, inte i det här skicket, men ifall Jimmy slog upp Simon, så kunde Aaron verkligen inte gå tillbaks till skolan igen, då var han ju så gott som dödsdömd ...
Aaron gick långsamt tillbaka till sitt rum igen, men inombords, så hoppades han att Jimmy skulle ändra sig, och komma tillbaka igen, men det gjorde han inte ...

Inte förrens en timme senare kom Jimmy tillbaka igen, och han gick direkt in till Aarons rum.
Han hade en ganska belåten min i ansiktet, och det fanns några små blodstänk på hans huvtröja.
Aaron såg chockat på honom.
- Vad har du gjort ?? undrade han, trots att han redan visste svaret.
- Jag har slagit ner Simon, som jag lovade, sa Jimmy roat. Jag behövde inte få dåligt samvete, så fort jag blev påmind om blåmärkena på din rygg, som han hade orsakat.
Aaron svalde nervöst.
- M ... men då kan jag ju aldrig gå tillbaks till ... skolan igen ... stammade han. Simon kommer ge sig på mig igen ...
- Men du ska inte tillbaks dit, sa Jimmy. Vi kan ju bara flytta helt enkelt, så slipper du honom, och får börja i en ny klass, på en ny skola istället ...
Alltså, fan vad han gjorde motstånd den där lilla idioten, fortsatte han irriterat. Hans kompisar vågade såklart inte försvara honom, så jag kunde göra vad jag ville med honom.
- Du ... du slog väl honom inte för mycket ?? frågade Aaron försiktigt.
- Haha, nej, sa Jimmy. Små klena 14-åringar som han, tål inte särskilt mycket kan jag lova, han ballade ur redan vid första slaget ...
Aaron skakade på huvudet.
- När pappa får reda på det där, så kommer han att bli vansinnig ... sa han nervöst.
- Men han behöver ju inte få reda på nåt, sa Jimmy, och slog sig ner på Aarons säng. Inte om vi flyttar ...
- Jaha, visst, sa Aaron. Och hur ska du kunna övertala honom till det då ??
- Det vet jag inte, sa Jimmy avfärdande. Men jag kommer nog på nåt, för du ska inte behöva gå tillbaks till den där störda skolan igen.
Aaron suckade. Han visste att det inte skulle gå, Jimmy skulle aldrig i livet kunna övertala Lasse att de skulle flytta, det skulle han ju knappast gå med på ...

Men Aaron hade visst fel ändå, för knappt en vecka senare, så flyttade han, Lasse och Jimmy till Nässjö.
Enda skälet till att Lasse hade gått med på det, var för att han kände en alkoholist kompis som bodde där, och de gillade att dricka tillsammans, så Lasse såg fram emot tills de kom fram, för då skulle han såklart ut och dricka med honom direkt. Han visste inte något om att Aaron hade blivit slagen av Simon, och att Jimmy hade gett igen, för varken Aaron eller Jimmy hade berättat det för honom. Vad fanns det för anledning med det egentligen, han skulle ju ändå inte bry sig ...
Aaron var glad över att äntligen får slippa idiotskolan som han hade gått och blivit mobbad på ända sen första klass, men han var ändå nervös och rädd. Tänk om han skulle bli lika mobbad och utstött i den nya skolan också, det fick bara inte hända !! Aaron kanske inte fick några fler chanser än den här, så då måste han ju försöka visa sig cool redan första dagen, eftersom folk oftast bedömde om den nya eleven i klassen var accepterad, efter en enda blick på den ...
Aaron suckade besvärat, och lutade sig mot fönsterrutan i bilen, för att kolla ut på den trista, gråa vägen lite.
Jimmy skulle ju helt klart få nya coola kompisar redan första dagen i skolan, men värre var det ju med Aaron, för han skulle ju med all säkerhet inte få en enda ...
Kommentera gärna detta verk!
Sätt ett sifferomdöme på verket: (Detta är frivilligt)

Kommentarer - (Snittbetyg: 4.3)
Harrypotterlover - 4 feb 09 - 18:45- Betyg:
Såg att du hade en oneshot här om Aaron. Klickade in och var fast från den första raden till den sista. Det är riktigt hemskt allt detta, men verkligen verklighetstroligt vilket jag gillar med hela historien. Ska läsa några delar nu innan jag börjar plugga. Har ont i ryggen så jag kan inte sitta här så länge ^^

//Sara
sandruskapuska - 4 feb 09 - 01:40- Betyg:
bra med en tillbakablick liksom, mkt bra.
Enda grejen e flytten. e extremt tveksamt att lasse skulle gå med på det.

tkr sj inte att det e så mkt överdrivet, men klart, lite fantasi måste man få ha.
sjklart kan en sån här sak hända. inte händer det inte bara för att våra egna tråkiga vardagar (iaf min som inte innehåller mkt mer än plugg -.-)

=) (y)
RedOceania - 31 jan 09 - 12:48- Betyg:
Ja, håller med "_ricki_" om att läraren inte skulle gjort så i verkligheten..
Denna kändes rätt så orealistisk överhuvudtaget, för visst kan det hända, det som dem gjorde mot Aaron. Men det är nog mer sånt som hände förr. Nu skulle nog någon ha sett dem tror jag, för det är ju mer bevakning på skolgården, men men...
En sak var konstig bara, du skrev i "onshoten" om Jimmy, att "Jimmy hade fått de där tapeterna när han var liten för att det blev bättre stämning", men alltså; De flyttade ju inte till Nässjö förens Jimmy var 17 och Aaron 14. Så det kan ju inte stämma, om du förstår vad jag menar. Det var väl bara ett litet misstag. :P
Men som sagt, denna delen var lite väl överdriven, men bra på andra sätt. Man märker hur Aaron blir manipulerad av mobbarna, och lyssnar på vad de säger och så. Han låter de påverka hans livsutrymme och sätt att se på sig själv osv..

Har du läst "Låt den rätte komma in" eller sett filmen? Bara undrar, för allt kändes lite influerat av den.
/T
manx_ - 29 jan 09 - 22:42- Betyg:
Omg , BRA !!!!! :D
vissenros - 29 jan 09 - 20:04
mycket bra! intressant att läsa vad som har hänt innan :)
_ricki_ - 29 jan 09 - 19:57
" Diagnosen "ADHD", hade Aaron fått redan som sjuåring, eftersom han hade varit så ovanligt överaktiv och rastlös jämfört med de andra barnen i klassen. Läraren hade tagit in Aaron, och de hon trodde var hans kompisar, alltså Simon, Rasmus, och några till, i ett grupprum, där hon hade berättat för de att Aaron hade ADHD, och sen dess, så hade Aaron blivit trakasserade för det. Rasmus och Simon, som inte hade vetat vad ADHD betydde då, hade spritt ut i klassen att Aaron var cp-störd, och det hade såklart gjort Aaron väldigt ledsen.
Han hade känt sig utanför, eftersom alla ansåg att han inte var "likadan" som alla andra, han var annorlunda ..."


Här kunde jag inte läsa mera, jag kände igen mig själv så mkt... Du skriver bra, men det väckte för många minnen för att jag skulle orka fortsätta läsa...
En liten anmärkning bara, en lärare kan inte ge diagnosen ADHD utan man måste genomgå många tester hos läkare eller liknande...

/ rick
purs_08 - 28 jan 09 - 19:16
åh fna vad synd det e om Aaron..gillar hur du skriver

Skriven av
DracoLove
28 jan 09 - 18:55
(Har blivit läst 397 ggr.)
Visa profil
Kommentera detta verk

Anmäl detta verk


Beskrivande ord