Dikta.se
kärleksdikter Kärlek dikter om barn Barn dikter om sorg Sorg senaste poesi Senaste senast kommenterade Senast kommenterade
dikter om vänskap Vänskap Rolig poesi Humor övrig poesi Övrigt noveller Noveller slumpa Slumpa fram ett verk

Noveller

utan dina hjärtslag

.



Han tog tag i min underarm och drog mig tätt intill sig en sista gång. Jag kollade ner i marken och betraktade våra skor och marken under våra fötter. Det ända jag såg var smuts av alla miljontals männsikor som hade gått här idag.
Ganska patetiskt att jag inte ens vågade kolla på honom. Och egentligen var vi bara några i mängden, vi var bara ett kärlekspaar av så många som skulle slita ihjäl sina hjärtan. Lämna sin andra halva kvar på andra sidan jordklotet. Och om jag vågade höja huvudet igen och skulle se mig omkring skulle jag kunna se det, sorgen.

Jag kände hur han la ena handen under min haka och höjde mitt huvudet så att han kunde kolla in i mitt ansikte. Jag orkade inte göra motstånd, han mötte mina ögon direkt och kollade på mig så intensivt så att jag nästan blev rädd men så började han röra på sina sönderbitna läppar. Han brukade bita på dem när han var nervös och nu såg det ut som om dem strax skulle börja blöda.

- Sara, du måste gå nu.
Nu tryckte jag mitt ansikte hård emot hans bröstkorg och drog in hans doft.
- Jag vill inte.
Min röst darrade nu och jag trodde att den skulle gå av på mitten när som helst.
- Gör inte det här svårare än vad det redan är.
Hans röst lät mjuk men jag kunde höra hur rädslan började komma fram även hos honom. Jag tittade upp igen och trokade snabbt bort mina tårar som rann ner för mina bleka kinder. Hans fingrar smekte långsamt över min ryggrad för att lugna mig lite. Han brukar göra så när jag är upprörd. Åh, vad jag kommer och sakna honom, han vet precis hur han ska göra för att få mig till lugn igen.. Han bröt plöstligt tystnaden igen.
- Var inte löjlig nu. Det är bara fyra veckor!sa han hastigt och torkade bort ännu en tår som höll på att rulla ner för min kind.
Jag belv irriterad av att han bara sa bara. BARA? Det är ändå en hel månad utan honom, utan hans händer runt min midja, utan hans viskningar i mitt öra. Utan hans hjärtslag!

- Det är en hel månad, Jakob. Fick jag ur mig belåtet.
Han sa inte ett ord i stället böjde han sig ner och nuddade mina läppar mjukt.


- Jag kommer att sakna dig sara.





(jag har aldrig skrivit en novell. bara så ni vet.
jag är alltså nybörjare på det här.
men värd att fortsätta på?)
Kommentera gärna detta verk!
Sätt ett sifferomdöme på verket: (Detta är frivilligt)

Kommentarer - (Snittbetyg: 5)
osynlig_flikka - 24 feb 09 - 15:44
det märks INTE att du är nybörjare!!!
_Live_life_ - 4 feb 09 - 19:00
oh, jätte mycket ultrabra!
Så vackert.
musikflickan - 4 feb 09 - 09:59- Betyg:
underbar, wow jag vill verkligen se en fortsättning..
honheterjenny - 1 feb 09 - 14:54
du är ju otroligt bra på det dock
Isidar - 29 jan 09 - 20:28
åååååh vad gullig novell!!!
ccooccaaccoollaa - 29 jan 09 - 14:57
Fint!
Douleur - 28 jan 09 - 23:32- Betyg:
fiiiin! (: <3 absolut värd att fortsätta på ! :D (Y)
Guldvattnet - 28 jan 09 - 20:34
absolut värd att fortsätta på underbart bra :) dock störde det mig när du valde ordet "belåtet" det känns inte som om det är rätt ord men det kanske bara är jag :P kram <3
purs_08 - 28 jan 09 - 18:52- Betyg:
ärligt så verkar det inte vara första gången du skriver en novell... as bra
lill-tuva - 28 jan 09 - 18:34
du är rysligt bra!!

fortsätt annars kanske jag typ dör!!

Skriven av
livskraft
28 jan 09 - 18:29
(Har blivit läst 158 ggr.)
Visa profil
Kommentera detta verk

Anmäl detta verk


Beskrivande ord