Skönhetsideal |
Kroppsidealet som råder för dig, just i den delen av din värld, ligger inprogrammerad. Den finns där, kanske inte yttrad, men där är den. Det är din hjärna som viskar små saker som du kanske inte ens märker. Som säger åt dig att träna mera, som bestämmer om du ska köpa den där kjolen, eller om du faktiskt ska ha ditt hår så som du vill ha det. Hela tiden matas din hjärna med information om hur du ska vara. Det kommer från medierna, från din TV, tidningarna du läser, dina vänner. Ibland lagras den informationen i ditt undermedvetande, du inser aldrig att det finns där. Du kanske aldrig får veta varför du en dag väljer att hoppa över en måltid. Varför du en dag får för dig att du är större än du borde vara. Även din egen hjärna ljuger.
Hur kroppsidealet ser ut just där du är beror på samhället du lever i. Eller, lever i känns som fel uttryck. För det handlar mer om var du befinner dig i tankarna. Intresserar du dig något oerhört för musik, så är det, det så kallade ”musikkulturen” som du påverkas av. Eftersom det är människorna inblandade i den kulturen, så är det dem som du influeras av. Det är där kraven kommer ifrån ifall det är just musik du brinner för. Rent generellt sagt, så klart, eftersom alla människor är olika.
Är du svensk, och är tjej, är det såhär du ska se ut: Smal, proportionerlig (men ändå ska du ha stora bröst, även om det kanske gör din kropp ”oproportionerlig”), små fötter, solbränd, fräsch, vältränad och ”hårlös”(förutom håret på huvudet då, som ska vara långt). Detta är vårt skönhetsideal, som vi måste leva med. Det är vad samhället kallar vackert, perfekt. Den enda anledningen till varför man strävar efter detta är eftersom det är så ovanlig, så ouppnåbart.
Vilket är rent absurt. Varför är det som är ”acceptabelt” något som få är? Hade det inte varit lättare om det var tvärtom? Alla människor är ju olika, inte bara mental men faktiskt också fysiskt, varför ska då alla sträva efter samma sak?
Varför kan vi inte bara välkomna mångfald? Att jag inte ser ut som dig, det är en av sakerna i världen som jag anser är underbara. Att bakom varje hörn finns något speciellt, något strålande, ju mer annorlunda desto bättre.
Kroppsidealet dödar, det är ju i regel sant. Det finns människor som svälter sig själva därute, eftersom de tror att det är det rätta. Som blir äcklade av sina egna kroppar. Där är det ju hjärnan som ljuger. Och det är katastrofalt skärmande, att på grund av vårt samhälle, på grund av andras påverkan, kan din egen kropp vändas mot dig. Eftersom något som du ständigt exponeras av gör att du långsamt tar ditt liv. Ätstörningar. Varför gör inte modevärlden något? Det är ju modellerna där som bara blir smalare. Det har uppstått en bestämmelse att modellerna som modeskaparna använder måste, som minst, ha 18 som BMI. Räknas det ens som en lösning? Varför använder man inte större modeller, människor som idag klassificeras som överviktiga? Inte för att jag vill säga att det är rätt att alla ska vara överviktiga, det är knappast ett standar som vi ska behöva mötas med heller.
Sedan finns ju faktumet att det är mer kvinnor som berörs än män. Det finns ett mycket större skönhetsideal för kvinnor. Mera krav. Inte för att jag skulle vilja säga att män inte påverkas av samhällets begäran, för det gör de precis lika mycket som kvinnor, men det känns som om det krävs mer av kvinnor. Även om män både ska vara långa och välbyggda, samt solbrända. Men det borde det väl ändå finnas lika mycket jämställdhet på den fronten som överallt annars?
Och så har vi fördomen att män går mer på utseende medan kvinnor går på personlighet. Inte för att jag har någon aning om hur mycket sanning det ligger i det. Antagligen ingen alls.
Antalet skönhetsoperationer går bara uppåt. I Sverige ökar antalet operationer med 20% per år. Hur galet är inte det? Det är otroligt mycket mer accepterat idag än det var för bara 10 år sedan, det är därför det ökar så kraftig. Och, å ena sidan, så är det ens egen kropp som man förändrar. Det är ens eget beslut, så därför kan jag inte sätta mig emot själva konceptet av att på kirurgiskt vis förändra sin kropp, men det är ju ändå en nackdel av dagens skönhetsideal. Att man känner att man måste förändra sin egen kropp, eftersom man enligt samhällets krav, inte är vacker är hemskt.
I Asien vill man vara blek, svart långt hår, stora ögon, små ansikten och så vill man vara lång. I alla fall om du är tjej. Är det inte helt sjukt egentligen?
De mesta modeller som finns där ute är ju kaukasier, det är kanske där det ligger. De ”vackra” människorna i medierna är ju trots allt vita och det är kanske därför många asiater strävar efter ett mer västerländskt utseende. Flera människor av asiatiskt ursprung opererar sig kring ögonen för att förminska den stereotypiska snedheten. Man vill reformera sin egen nationalitet. Jag finner det oroväckande, att här kämpar vi för att se ut som en viss liten grupp (se tidigare nämnd västerländsk kroppsideal) medan asiaternas skönhetsideal går ut på att se ut som oss. Vid båda exemplen tvingar vi in varandra i oerhört begränsade flockar. Som jag tidigare har nämnt, är mångfald underbart. Att vi ser olika ut är helt fantastiskt. Och ju tidigare vi alla inser det desto bättre mår vi.
*När jag nämner folkgrupper i det stora menar jag GENERELLT. Alla människor är ju olika.
|
| Kommentarer | | walaa93 - 27 jan 09 - 20:56 | försök göra styckeindelningar, blev trevligare att läsa :)
/läli |
|
|
|
