Dikta.se
kärleksdikter Kärlek dikter om barn Barn dikter om sorg Sorg senaste poesi Senaste senast kommenterade Senast kommenterade
dikter om vänskap Vänskap Rolig poesi Humor övrig poesi Övrigt noveller Noveller slumpa Slumpa fram ett verk

Noveller

as kass, men läs den ändå:P

En tjej på snart 16 år sitter och gråter ensam i ett hörn. Hon blöder frin skärsår på armarna och hennes ögon är röda och svullna.
Men varför känner hon så här? varför skär hon sig så?
Det finns igen som förstår, det är bara så det är.
Smärtan har för länge sedan tagit över hennes kropp och hoppet har långsamt försvunnit.
Blodet har torkat nu och tårarna har tagit slut. Hon reser sig försiktigt och går fram mot sitt fönster. Natten har sänkt sig över staden undertiden hon satt och grät. Men inte en stjärna syns på himmelen. det får henne nästan att villja gråta igen , men hon kan inte. Det finns igenting kvar.
Hon har inte känt lycka på så lång tid, och hon kan inte minnas senast hon skrattade.
Hon längtar ut så enormt mycket nu, men är rädd att väcka alla om hon försöker smyga ut. Hon står i stället kvar och ser ut genom fönstret, hon längtar efter frihet. Att inte behöva vara fast vid livet hårda bojor.
Efter nogra minuter (som flickan känner som timmar) bestämmer hon sig för att smyga ut ändå. Ingen skulle ändå sakna henne om de ens märkte att hon var borta.

Flickan snubblade över en sten, men tog sig snabbt upp igen. Det var tyst och mörkt i skogen, det skrämde henne lite men hon kände sig ändå lugnare än vad hon gjorde hemma.
Runt om henne låg doften av gran barr och samtidigt en doft av nytt, nya knoppar på träden och nya grässtrån på marken.. det luktade grönt.
Hon fortsatte en bra bit in i skogen tills hon slutligen kom ut på andra sidan. Där möttes hon av en vacker syn.
Solen började gå upp och himmelen färgades rosa. Nedanför henne var havet, det underbara havet. Solens strålar speglades i vattnet och fåglarna flög fritt i det blå.
Hon betraktade synen ett tag, men sedan fick hon plötsligt syn på en örn. den satt där bara några meter från henne och såg ut mot friheten den med.
det var då hon visste vad hon måste göra. hon såg länge på fågeln som ståtligt satt där, och hon tyckte det var den vackraste varelsen hon någonsin sätt.
Örnen lyfte från platsen där den satt och flög mot fjärran.
Flickan stod inte ut mer, hon måste följa efter.
En tår föll från hennes kind när hon tog klivet. Hon flög! det gjorde hon verkligen.
Sedan fanns hon inte mer. Hon var äntligen fri från allt det hämska. Den värld som hon inte hörde hemma i.

Men sedan vaknade hon... hon satt i sin säng. Allt hade bara varit en dröm. Hon såg ner på såren på armarna. Allt hade varit en dröm, och hon måde fortfarande lika dåligt som innan hon somnade.
Varför ? varför vaknar hon aldrig upp i morgon?
Kommentera gärna detta verk!
Sätt ett sifferomdöme på verket: (Detta är frivilligt)

Kommentarer - (Snittbetyg: 4.3)
sprillan - 23 apr 06 - 08:27- Betyg:
Den var visst bra!
Poet_91 - 15 apr 06 - 02:34- Betyg:
gumman...

jag tycker om ej frö den du är..
och jag förstår dej..

du får inte göra åt dumt..
du har ett löfte glömm inte de
knyttet - 15 apr 06 - 02:27- Betyg:
älskade gumman
jag finns här
och tycker om dig
så gör inget dumt
okej?
<3

Skriven av
Natta_
15 apr 06 - 02:17
(Har blivit läst 141 ggr.)
Visa profil
Kommentera detta verk

Anmäl detta verk


Beskrivande ord