Självförstörelse |
Först vill du förstöra allt du ser.
Sedan vill du ta en kniv, en gaffel eller vad som helst som du kommer åt och trycka ner i armen/benet/magen/bröstet och hugga dra slita, förstöra sönder dig själv.
Köttslamsor ska hänga, det onda ska försvinna.
Men sedan kommer du på att du inte får göra så att det onda försvinner, för då kommer det bara göra ondare.
Första gången... 12 år.
Ja, hon satt i sängen. Hon skulle bränna in E:et.
Eldar på säkerhetsnålen tills den blir orange, trycker mot armen ett antal gånger och så är en bokstav där.
Efter det tar hon det där rakbladet som ingen vet om att hon har, som fortfarande ligger någonstans.
När hon känner att huden går sönder så ler hon, och hon vill bara känna mer mer och mer gå isär. Gå isär som sina föräldrar, gå isär som sitt liv, gå isär som sina tankar... Hugg, klös, dra. Hon smetar blodet i sitt ansikte och hon skrattar.
Hon skrattar åt världen som aldrig kommer få uppleva den känslan.
Innan hon somnar dunkar hon huvudet i väggen, och biter hål i sitt armveck.
Hennes mamma märker ingenting på morgonen, hon bryr sig inte, hon börjar försvinna.
Dagar av blod, sår, salt och skratt. Falska skratt, men ändå skratt.
Hennes fötter är trasiga av sår, men inte hälften så trasiga som det som inte är materiellt är. Inte i närheten, allt måste bli trasigare än det fysiska, då kan hon känna sig hel istället.
Vad var det som blev fel?
Hon drar bort sina naglar, hon klöser sig i ansiktet, hon ger sig sår överallt. Hon har bulor.
Hammaren läker, när hammaren slår ute blir det helare inne i henne.
Blåmärken, svullnader, men det gör ingenting. Det känns bättre.
Saxen klipper bort huden som hon inte vill ha.
Gaffeln hugger bort känseln som hon inte vill känna.
Knivar skär såren som hon kan titta på när dem läker.
När hon tittar på såren som läker ute kan hon samtidigt innbilla sig att såren inne blir hela och läker.
En gång ligger hon och tittar in i väggen. En gång kommer hennes mamma in med en telefon, hon hör inte vad hon säger, för det vill hon inte. Hon fortsätter titta på väggen. Väggen är hel. Mot sin vilja släpper hon väggen med blicken.
Så är det ett antal gånger.
Ut genom fönstret.
Ner på golvet.
Maten vill hon inte ha.
Bort vill hon bara.
En gång har hon kommit bort, och det var underbart. Men bort får hon aldrig mer åka till. Då får hon ont på det där andra sättet.
Sista gången... 15 år
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | | sofiiie - 2 jul 06 - 06:13 | | Hemsk, men sammtidigt så underbart skrivet | | hejjaghetersanna - 9 sep 05 - 05:54 | älakling, du är grym på att skriva, fortsätt! du har talang
älskar dig grymt mycket <3 | child_of_dreams - 5 sep 05 - 01:08- Betyg:  | sjukt bra dikt.
väldigt målande och stark. hemskt, självklart.
man känner verkligen hur orden berör.
skriven på ett lite annorlunda sätt också.
verkligen jättebra.
har också skrivit en dikt om självdestruktivitet...tårar av blod heter den om du vill läsa.
din är bättre. starkare.
underbar! | | Cilises - 5 sep 05 - 00:51- Betyg: | | håller med alla de andra, underbar, men mycket jobbig | | Ankhan - 3 sep 05 - 19:41- Betyg: | | Jätte bra skrivet, väcker många tankar och den är mkt hemsk! | | VadFaanVillDu_ - 11 aug 05 - 00:26 | | Underbar . hemsk, men underbar :) | | TrasigFlikka - 7 aug 05 - 01:57- Betyg: | | uh, vilken hemsk text.. väcker verkligen tankar, men den är jätte fin! | | candela - 1 aug 05 - 04:17 | hemskt...
svart dikt...man känner sig helt trött av att bara
läsa den, man blir känslomässigt utmattad av att den är så
sorglig....men bra. | | glasbit - 29 jul 05 - 07:25 | | fyyyyy vilken vidrig text! den va bra, den väkte tankar, ABSOLUT! |
|
|
|
