HVF-i dig. del 4. |
Han besvarade nyfiket kyssen,jag kände hans kalla tunga leka med min.
Plötsligt tog han ett steg bakåt,höll mitt ansikte mellan sina bleka händer.
Han såg på mig med stora ögon.
Jag kunde ana ett virrvarr av känslor bakom hans omsorgsfullt nollställda ansiktsuttryck.
Ångest,kärlek,förlägenhet,sku ld,förväntan.
Jag kände hur jag rodnade.
Blicken kanske inte var något bra i sig,men det faktum att han kände något alls för mig gjorde mig orimligt glad.
"hur är det?" viskade jag när jag återfått min normala hudfärg.
"det är..jag borde..inte göra det här" hans ansikte förvreds av smärta och jag kände hur all kraft lämnade mig.
"jag borde kanske gå" jag tog varsamt bort hans händer från mitt ansikte och började gå mot trappan.
Plötsligt stog han där,bredvid mig.
"Jag borde inte göra det här,men..jag vill" han sa det lågt,så lågt att jag fick kämpa för att urskilja orden.
Men,det kändes bättre.
Han tog min hand,och jag förvånades en än gång över hur kall den var.
"jag behöver berätta en sak,du måste veta vad du valt" sa han,och mina ögon smalnade.
Han skrattade bistert,och blottade tänder vassa som knivar.
kommentera om ni vill att jag ska fortsätta (^_^) och förlåt för att den blev så kort.
|
|
|
|
