~ Bergochdalbana uppochner |
Jag snurrar runt
Känner mig sådär fri
som man gjorde när man var fem år
När inga problem fanns
När inget ont kunde röra en
och det enda man var rädd för
var att det skulle finnas monster under sängen
För att citera den blåa fisken i alla barns favoritfilm
" - Skön känsla slut "
Alla problem som inte kunde nå mig när jag var mindre
ställde sig utanför min mur i en kö
för att attackera när den försvann
och nu har problemen nått mig.
Ena sekunden springer jag runt runt runt
Glad glad glad
Ingenting kan krossa mig nu
Styrkan rusar igenom min kropp
och allt känns
bra.
Nästa.
Jag skakar
Vill inte gråta
Men styrkan som fanns där ena sekunden
är borta
och mina ögonlock kan inte hålla emot tårarna
För borta i huvudet
för att hindra det min kropp gör
Sträcker sig efter brödkniven
och lämnar ett rött, skakigt, snett sår på min vrist
Det känns inget
Bara efteråt
När jag behöver dölja allt för omvärlden
För att inte visa min svaghet
För jag ska ju vara stark för dem
Ser jag spåren som problemen skapat
Ingen kommer att
minnas om 100 år
- berg och dalvana
~För stark för att ge upp,
för svag för att leva,
När dras bromsen in och åkfärden är slut?~
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | | Konnichiwa - 10 apr 09 - 11:33 | | Underbart vackert uttryckt detta.. :D | OnceUponAtime - 24 jan 09 - 14:28- Betyg:  | Åååååh
Förbannat fin är den här
Så många känslor, och det gör lite ont att läsa
Slutet är mmmm wow <3
Ta hand om dig, finns här<3 |
|
|
|
