En längtan bort från det förflutna |
Ibland kan det kännas som att livet bara är en enda längtan bort från det förflutna. I de stunderna gör man allt man kan för att inte tänka på det som har varit för att man vet att det skulle vara så smärtsamt. Istället för att ta tag i det smärtsamma försöker man att fly men det fungerar så klart inte i längden. Det finns mycket som man kan fly ifrån men man kan inte fly från sig själv och det förflutna kommer alltid att vara en del av en själv oavsett om man vill det eller inte. Trots att man ibland försöker att förtränga sitt förflutna kommer det alltid att komma i kapp på ett mer eller mindre smärtsamt sätt.
Alla människor har sitt förflutna, sin historia och sina saker som de helst av allt vill glömma. Man väljer själv om man vill berätta sin historia eller inte och många väljer att inte berätta. Många väljer tystnaden som till slut kan bli väldigt plågsam. Ingen mår bra av att hålla sina innersta känslor inom sig. Alla behöver någon att prata med, någon vars dörr alltid står öppen. Anledningen till att man väljer att inte berätta vad som tynger en kan vara väldigt olika men det som alla har gemensamt är rädslan. Man är rädd för hur människor kommer att reagera när man berättar. Man är rädd att de ska tycka massvis med saker om en. Man är rädd att de ska förminska ens problem. Man kan också vara rädd för att de ska börja jämföra ens problem med sina egna. Man har som sagt sina anledningar till varför man väljer tystnad.
Jag önskar att många fler skulle våga prata och berätta om sitt förflutna, sina minnen och sina erfarenheter. Många av dem som råkar ut för riktigt hemska saker lägger skulden på sig själva och det är helt fel. Men vad skulle man annars göra när det är tabu på så mycket och man inte får bekräftelsen som man skulle behöva för att förstå att man själv inte bär skulden för det inträffade. Det är tabu hit och tabu hit. Men det finns en sak som kan bryta tabun och det är att någon tar steget och vågar prata om det som inte får sägas. Nu menar jag inte att det är så här för alla och att alla människor är idioter som inte öppna sina ögon och prata om sitt innersta. Det jag menar är att det fortfarande är för få som vågar gå rakt på sak utan att tveka. Det är för som vågar säga ”jag har blivit mobbad”, ”jag har blivit misshandlad”, ”jag har blivit våldtagen” eller ”jag har dåliga familjeförhållanden”.
Jag har själv tillhört den gruppen människor som inte säger ett enda ord om sitt förflutna. Då förstod jag egentligen vad jag höll på med och hur illa det var på väg att gå. Idag när jag tänker tillbaka kan jag lyckligtvis se på det på ett helt annat sätt. Idag kan jag vara tacksam för att jag fick chansen att träffa människor som hjälpte mig ut ur mörkret. Hade jag inte träffat dem hade det kunnat sluta riktigt illa och det på grund av tystnad. Jag teg om mina innersta känslor fram tills jag började gymnasiet som 16-åring och det är det största misstaget som jag någonsin har gjort. Lyckligtvis är det en bra erfarenhet eftersom det gör att jag knappast skulle välja total tystnad igen. Men även om jag idag klarar av att prata om betydligt mer än vad jag har gjort tidigare finns det mycket som stannar inom mig. Idag vill jag kunna gå rakt på sak men det är inte alla människor som man klarar av att gå rakt på sak med.
Genom att gå rakt på sak och berätta att precis så här är det lättar man inte bara ens egen smärta. Man delar också med sig av sina erfarenheter till andra och hjälper dem att inte begå samma misstag som man själv har gjort. Sedan menar jag så klart inte att man måste berätta om precis alla hemskheter som man har råkat ut för men det är bra att berätta om mycket för det hjälper man än man tror.
Genom att berätta hjälper du inte bara dig själv, du hjälper andra också!
|
| Kommentarer | | mandakaoskakao - 24 jan 09 - 21:10 | ja valde att gömma mina problem.
det slutade med att jag miste 5 vänner. | | GoldenCherry - 23 jan 09 - 19:50 | Den största orsaken till att jag inte delar mina tankar med folk, är för att jag inte vill såra eller oroa dom. Jag vill inte att folk ska veta om jag mår dåligt, så jag väljer att ha det innom mig istället, för det versta jag vet är när folk är oroliga för mig.
Jag skulle hellre plågas tusen gånger om, än att se en främling bli plågad bara en.. För det när sån jag är. Jag är för upptagen med att hjälpa andra, att mina problem glöms bort. |
|
|
|
