Den nya mörkrets herre [HPff] Del 3 |
En ny del till erat förfogande :)
Harry satt med tidningen i famnen och läste om den nya trolldomsministern. Amadeus Wolfgang. Han tänkte tillbaka åt förhöret som ägt rum dagen innan. Wolfgang var angelägen åt att finna personer som jobbade med dödsätare, eller var dödsätare. Harry hade så klart kommit ut därifrån utan den minsta svarta fläck. Varför skulle han beblanda sig med dödsätare? Bara tanken fick honom att skratta. Han såg hur hans dotter sprang genom hallen med det röda håret efter sig och var alldeles tovigt. Ginny rusade strax förbi och fångade upp Lily.
“Du ska bada!” hörde han hur Ginny sa innan det blev tyst. Att höra och se barnen var något han aldrig trodde han skulle få uppleva. Men nu satt han här med tre barn och Ginny till hustru. Det fanns inget bättre.
Harry hoppade till när han fick se nästa rubrik.
EX TROLLDOMSMINISTERN INTE FUNNEN DÖD I SITT EGET HEM
Hur hade de fått reda på det så snabbt? De hade ju själva nyss fått reda på det. Bara det inte fann en spion på ministeriet. Det skulle inte vara speciellt bra för utredningen. Han läste igenom artikeln och hittade sånt som Harry och de andra redan hade upptäckt. Det var inte sant. Harry reste på sig snabbt och kastade ner tidningen på bordet innan han gick ut i hallen. James stannade honom på väg ut genom dörren.
“Pappa, vart ska du? Du skulle ju hjälpa mig med pusslet idag!” han tittade på Harry med sina små glittrande ögon och han fick genast dåligt samvete över att han skulle ge sig av.
“Pappa måste jobba. Vi tar det när jag kommer hem sen James. Okey?” James nickade och försvann med en dyster min. Ginny öppnade dörren från toaletten och stirrade på Harry med sina nötbruna ögon.
“Jobb?” bakom henne hörde Harry Lilys glada röst när hon troligen lekte med badskummet och lossades att det var rymdskum eller något.
“Ja, jag kommer snart hem igen. Jag läste något som jag måste sätta stopp för.” Harry kysste henne snabbt innan han gick ut genom dörren och det blev tyst. Sedan försvann han från platsen han stod på.
När han dök upp på ministeriet igen skyndade han sig ner till sitt kontor och fann det tomt. Vart var Reed? Han gick upp därifrån och styrde stegen mot Wolfgangs kontor i stället. Han passerade sekreteraren och gick direkt fram till dörren. Han knackade tre gånger innan han hörde ministerns röst bakom den.
“Ja, vem är det?”
“Harry Potter. Jag behöver tala med dig.”
“Ja, Harry. Kom in!” Harry öppnade dörren och fann trolldomsministern sittande bakom sitt skrivbord med en tidning i handen. Han lade ner den och såg på Harry med en granskade blick.
“Så, vad vill du?” sa Wolfgang.
“Det är angående artikeln om Kingsley. Har du släppt in någon från The Prophet? De ska inte veta något om våran undersökning om Kingsley. Det kan försvåra våran sökning om sanningen. Det hoppas jag du har någon aning om herr minister.” Harry såg på Wolfgang rätt i ögonen när han sa det. Att se någon i ögonen tvingade den utfrågande att e in i hans. Om han eller hon vek av betydde det oftast att de ljög. Men Wolfgang tittade Harry rätt i ögonen när han svarade.
“Nej, jag satt nyss och läste artikeln för mig själv,” han nickade mot tidningen på bordet innan han skakade på huvudet. “jag förstår om det kan försvåra. Men det är pressen. Det går inte att hålla de undan. Sedan har se säkert en spion här inne någonstans som jobbar dubbelt. Jag ska göra allt för att hålla de borta. Föresten, hur går det med undersökningen?”
“Det går väldigt bra. Vi håller på at få reda på vem huset verkligen tillhör. Familjen har varit försvunna väldigt länge enligt grannarna. Minst en månad eller så.” sa Harry och såg ut genom det fyrkantiga fönstret bakom Wolfgang.
“Vad bra. Fortsätt så. Då bör vi hitta de skylda.”
“Och ett svar varför Kingsley var i huset.” Wolfgang nickade, sedan återvände han till tidningen och Harry förstod att Wolfgang ville vara ifred.
Harry satt åter i sitt kontor och rotade bland papper medans han hela tiden tittade mot dörren. Reed jobbade ju idag. Vart var han? Han ryckte till när han råkade skära sig på ett papper och tog bort finget. Såret var inte så stort, men pappret han hade skärt sig på var mera intressant. Han tog upp det och ´såg att han faktiskt aldrig sett pappret förr. Han tittade i hörnet där lite blod hade hamnat och såg att ett slags mönster dök upp. Det var början på en trollstav. Harry satt ett tag och bara vände på papperet. Det var bland på så när ett namn. Fast han kände inte igen namnet. Darren Unix. Vem var det och vem var papperet till? Han reste på sig och drog handen över pappret, men han kände inget, då kollade han på fingret där lite blod hade kommit fram och drog det efter trollstavsbörjan och fick fram en hel och början på en skalle med en ros. Han kände igen det där märket, det stod för död. Trollstaven stod för magi, skallen död och rosen blod. Han rös lite innan han hörde steg. Han gömde det snabbt i fickan innan Reed dök upp i dörröppningen och såg chockad ut över att hitta Harry där inne.
“Harry, hej!” var allt han fick fram.
“Varför ser du så förvånad ut? Jag jobbar ju här.” Harry tänkte på pappret och han kände hur en kallkår gick över hans rygg. “Men jag ska gå nu, så du får jobba ifred.” Harry reste på sig och gick ut från kontoret och skyndade sig upp längs korridoren innan han snabbt tog sig ur från ministeriet och tog sig hem.
Harry öppnade dörren och gick in med rask takt. Han visste nu vem som kontaktat The Prophet och vem pappret var till. Han passerade Albus på väg upp till sitt arbetsrum, men han inte säga något. Han ville veta. Ett papper med dolt budskap som bara syndes om man tog blod på det. Det var genialiskt, men ändå väldigt skumt. Han öppnade dörren till sitt arbetsrum och såg sig om. Hans arbetsbord stod i ena hörnet bredvid en hylla fylld med böcker. En fåtölj stod bakom bordet och en mörkgrön matta täckte golvet. Han tog sig över den och satte sig bakom bordet. Han tog upp sin trollstav och höll upp handen över pappret. Snabbt tog han en trollformel som skar upp lite av handen på honom. Blodet som kom ut droppade ner på pappret och han kunde se hur ord sakta började bildas. När nästan halva pappret var fullt med blodröda bokstäver tog han trollstaven och fick såret att växa ihop igen innan han tog upp pappret och började läsa.
Han är här, det andra mötet är nu fastställt. Korgen den 21/4 vid midnatt. Han säger att alla måste komma. Även om du an bli påkommen. Se till så att inge får reda på det. Om någon gör det, tysta personen direkt. Du vet vad som ska göras. Förmedla detta till Ji.
Sedan fanns det en massa tecken som han inte förstod. Det var troligen runskrift. Hermione kunde runskrift, men han ville inte blanda in henne i detta. Det skulle bli hans största misstag. Trollstaven, skallen och rosen dök upp ännu en gång på pappret innan det förblev blankt där han inte hällt blod på. Harry tittade snabbt upp när dörren öppnades och Ginny stod där.
“Harry, kan du komma ner? Jag behöver hjälp. Albus har slagit ig och han vägrar låta mig komma när honom.” Harry nickade och reste sig upp innan han gick ner på undervåningen och hörde Albus röst ifrån vardagsrummet. Att han inte hade hört detta ifrån arbetsrummet, Albus skrek ju som bara den.
“Al…” Harry gick fram till honom och Albus slutade gråta i några sekunder. Han nickade vilket fick hans svarta hår att åka framför ansiktet på honom. Harry log lite innan han satte sig på huk framför honom.
“Hur gick detta till?” frågade Harry honom. Albus gröna ögon glittrade när han såg på sin pappa.
“Jag sprang… Snubblade över Lilys docka och slog i bordet!” han började gråta igen.
“Blöder du någonstans?” Harry granskade honom. Det gjorde ont att e sin son gråta. Albus nickade och pekade på knäet. Harry drog fram trollstaven innan han såg på såret. Det var väldigt litet. Harry fick det att växa ihop på någon sekund.
“Så, gå till mamma så få du glass.” Albus nickade och reste på sig innan han sprang in till köket. Harry sate sig ner på golvet och andades ut. Det var kämpigt att ha barn, men det var också helt underbart. Han såg ut i hallen där han hörde Albus röst där han berättade för Ginny om glassen. Han hörde Ginny skratta. Hon skrattade så underbart.
“Pappa?” Harry reste på sig och såg ut i hallen där James stod med dörren öppen. “Det är någon från ditt jobb.” Harry gick ut i hallen och fick syn på Reed i öppningen. En klump landade i magen på honom.
“Tack, James. Jag tar över nu.”
Så, det får räcka :D
|
|
|
|
