Why me? [GxG] del 5 |
Hej, jag lovade att ge er en ny del. Denna är ur Emmas synvinkel helt och hållet.
Jag ska snart låta er läsa om henne men först: Har ni läst mitt inlägg om Why me? Den kom upp för ett tag sedan. Jag vill inte att ni ska tro jag är en kommentar freak eller något utan jag vill liksom se att ni läser och så använder jag kommentarerna för att förmedla att nästa del kommit. Jag klickar på föregående del och sedan skickar jag mejl till de som har kommenterat. Men det är upp till er om ni vill veta eller inte.
//Sara
Emma stirrade bort mot Mia när hon gick iväg med Marcus till trädet och såg att de stod och pratade. Mias kastanj färgade hår blåste lätt med vinden och ramade in hennes runda ansikte perfekt. Varför hade hon blivit kär i henne? Hon var ju populär och gillade säkert Marc… Emmas tankar slokade när hon såg att Marcus snabbt böjde sig framåt och kysste Mia på läpparna. Mia hade blivit stel som en pinne. Sedan såg hon efter Marcus. Det gjorde Emma med. Hon såg på honom med hat. Den populära tjejen och killen, perfekt va! Emma tog bort blicken från Marcus som nu var försvunnen och tittade neråt i hennes händer. Hon hade inte märkt att de börjat skaka, men inte av sköld. Hon var svartsjuk, hon mådde illa av det. Varför kunde hon inte vara normal som alla andra? Sedan passerade Mia henne utan att säga ett ord, hon bara passerade henne. Det glada som nyss funnits i hennes ansikte var som bortblåst och hon såg förvirrad ut. Varför det? Hon han inte tänka längre innan hon kom på att nästa lektion snart började så hon reste på sig och gick in i skolan.
Emma väntade lite längre vid sitt skåp än on brukade för att se på Mia. Hon verkade frustrerad över något innan hon försvann ut ur skolan riktigt snabbt. Emma stängde skåpet med en suck innan hon själv gick ut från skolan. Det var lika kallt ute som innan och hon drog på sig sina mjuka ylle vantar över de bleka händerna.
I England skulle det säkert vara minst en halv meter snö eftersom det regnade så mycket. Hon saknade verkligen England ibland, hon saknade sina vänner, eller sin vän. Det var bara en som stannat när de fick reda på att hon var lesbisk. Hon hatade sig själv över att ha avslöjat det. I Sverige skulle hon i alla fall hålla det hemligt. Ingen fick veta om vad hon var. Hon skulle vara normal. Men hur skulle det gå när hennes läppar för varje minut längtade efter att få smaka på Mias röda läppar. Att hela tiden vilja gå fram och krama henne, säga att hon älskade henne. Hur skulle det gå när hennes hjärta tillslut brast bara för att hon blev ihop med Marcus? Hur skulle det gå… Hon hade länge funderat på de frågorna, men med tiden skulle nog hon få svar på några av dem. Det kanske var så att Mia inte gillade Marcus och förblev singel ett tag till? Då hade hon tur. Annars fick hon nog vänja sig vid att titta på hennes hår från sin plats bakom henne. Hon fick nöja sig med att följa varje rörelse hon tog. Det fick duga.
Det var tomt i lägenheten när hon kom hem. Varken hennes mor eller far var hemma och det var hon glad över just nu. Med irriterande steg gick hon in på sitt rum och klickade igång datorn som stod på det ek färgade skrivbordet. Den gick igång med ett litet ljud innan den började ta in information. Emma kände sig frustrerad. Hon var tvungen att göra något, hon behövde prata eller åtminstone kunna berätta vad som höll på att hända.
När datorn var klar klickade hon upp internet som startade direkt, sedan gick hon in på sin hotmail för att titta om hon fått några mejl. Hon hade fått tre stycken. Glatt öppnade hon det första.
Hej HotShot nu lanserar vi våran nya produkt…
Det var bara skit. Snabbt tryckte on upp det andra.
Hello Emma :)
Det var från hennes kompis Morishia. Emma blev genast gladare och började läsa vad det stod.
I miss U angel. It’s very sunny (ups I lied) here in Eng. How it’s going on in Swe? Seen somebody U like? Hopes so! Zack want me to say hello from him. U know Zack ehh? That brown hair boy in our class! Love to here from U <3
//M
Emma blev alldeles varm i kroppen. Ja, hon mindes Zack, han hade varit totalt kär i henne tills han fick reda på att hon gillade tjejer, inte killar. Snabbt skrev hon ett svar och skickade.
Hello Mish.
I miss U to darling. It’s snow here in Swe. Yes, I have fond someone I like. But she is not like me. Say hello back to Z. Mother says that we are going to Eng. in Christmas because my cousins are there. Se U then! Love <3
//E
Hon kände sig glad åt att prata med Mish igen. Hon blev alltid glad åt att prata med henne. Snabbt tittade hon på det sista meddelandet innan hon loggade ut.
Klockan han bli halv sex innan dörren öppnades och hennes föräldrar kom in genom den. De pratade snabbt på engelska och Emma kände ilska dyka upp igen. Varför fattade inte de att de var i sverige nu? Med en suck gick hon ut i halen och hälsade på de båda med en kram. Hennes pappa log mot henne medans hennes mamma gick in i köket och förblev tyst. Hon hade varit så där sedan sanningen kommit fram.
“Thats alright darling. She is like that!” sa han innan han försvann. Emma tittade efter de men förblev stum. Ja hennes mamma var så där och det var pågrund av henne. En tår kom fram, men hon drog snabbt bort den med handen och gick in på sin rum igen. Hon förstod inte att Emma hatade det lika mycket som hon själv gjorde. Men att hon inte kunde acceptera det gjorde hål på hennes hjärta. Det gjorde ont.
På kvällen låg hon i sängen medans en ganska gammal och troligen bortglömd artist höll hennes öron upptagna. Richard Marx röst förtrollade henne och upptog hennes känslor med den underbara låten “Right Here Waiting For You” hans röst var perfekt och hon önskade att hon levt på hans tid. En tid där alla låtar faktiskt var skrivna med nypåhittad musik och text. Inte som dagens som bara var tagna från gamla låtar. Det irriterade henne verkligen. Hela hennes dag hade gått fel, vad gjorde hon i Sverige egentligen? Hon passade inte in, hon kunde inte ens prata ren svenska utan att få in mins ett engelskt ord. Visst var hon bäst i klassen på engelska nu men vad spelade det för roll? Emma blundade och lät Richard uppta hennes sinnen igen. Hon ville inte att låten skulle ta slut, att den skulle fortsätta i all evighet. Det skulle vara mycket bättre då. Ingen brydde sig ändå, varför kunde hon inte bara dö? Hon ville dö just nu. Men hon vågade inte gå längre än låta det vara en känsla. Sedan slog det henne varför hon kände sig så dyster. Ja, i morgon kunde hon få bort den känslan. Då kanske hon äntligen kunde fortsätta leva som den hon var. Det var nog bättre. Hon hade ju inga vänner in Sverige ändå så vad kunde hon förlora? Inget! Snabbt stängde hon av musiken och satte sig upp. Då kom hon på att hon hade fysikläxa att göra så hon sjunk ner i sängen igen. Hon ville inte göra den, men hennes pappa skulle döda henne om hon inte gjorde den snart.
Som jag sa innan är det en liten pause. Det var därför jag skrev denna delen. Tyckte det kunde komma en till innan.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | | Harrypotterlover - 28 jan 09 - 14:04 | | Nea96: Tack :D det ska jag ^^ | Nea96 - 26 jan 09 - 15:44- Betyg:  | | jättebra! jag tyckte om den. mejla gärna igen:) | | Harrypotterlover - 22 jan 09 - 15:38 | GoldenCherry: Hehe :) Tack för din kommentar!
Hehe, man skriver ju om de man tycker om ^^
Det ska jag :) | | GoldenCherry - 21 jan 09 - 21:56 | Den var bra den där! :)
Måste bara tillägga att de du skrev i din presentation om mig värmde :) Så tack så mycket ^^ <3
Keep up the great work! ;) |
|
|
|
