Man får bara en chans Del 7 |
Så nu var nästa del ute :) Och tyvärr blev inte det sista delen xD Jag orkade inte skriva resten nu eftersom det är sent eller tidigt xD Men iallafall ska jag upp kl 6 imon och klockan är halv 12... och sen har jag inte något batteri på datorn kvar. Men iallafall hoppas någon förstod vad som hände i förra delen och vad som händer nu. Eller ja det händer inte så mkt nu men ändå :) man får veta lite saker.
Hoppas även ni är med på att allt som står kursivt är drömmar eller tillbaka blickar, oftast tillbaka blickar. Och sen får vi höra lite ur Martins perspektiv. Det får vi nog göra nästa gång oxå ;)
Nå men iallafall, här är del 7. Hoppas ni gillar den. Och kom ihåg att tjuvläsare är inget jag gillar och jag skickar Alex på er ifall ni inte kommenterar. Om jag är riktigt elak så sägar jag att ni inte får slutet om jag inte får 10 kommentarer :) men så dum är jag inte men klart jag vill veta att någon läser och vilka som läser :)
http://www.youtube.com/watch?v=Aqueir1dykY lyssna på den låten btw, jag lovar Martin har känt sig så.
Men läs/kommentera/njut eller bara inte tycka om.
Kramar från mig :)
När jag vaknade upp var det väldigt mörkt i rummet jag befann mig i. Jag låg stilla kvar och lät mina ögon vänja sig vid mörkret så jag kanske skulle kunna förstå vart jag var. Det första jag såg var en mörk vägg så jag vände mig om, där satt en människa och sov i en stol. Denna människa kände jag snabbt igen som min Martin, han var mörk under ögonen och hängde med huvudet. Min blick fortsatte utforska rummet och till slut insåg jag att jag låg hemma i min säng. Försiktigt viskade jag Martins namn och petade lite på honom, han hoppade till och tittade på mig med stora ögon.
”Hur mår du?” var de första han frågade.
”Jag har inte riktigt känt efter, men vad hände? Varför är vi här och var är Alex?” svarade jag honom, och när jag nämnde Alex namn så blixtrade det till i hans ögon.
”Det som hände var att den där idioten försökte drog dig, eller ja, han gjorde det. Just nu ligger han nog hemma med en blödande nästa och rätt ont sitt högra ben.” Svarade Martin efter ett tag och jag valde att inte säga något utan bara vara tyst.
”Om du vill så kan jag ringa din mamma så kan jag gå?” sa han efter ytterligen en stunds tystnad.
”Jag vill att du ska stanna här med mig, snälla lämna mig inte”, snyftade jag nästan fram. Martin reste på sig och gick närmare sängen, han satte sig på kanten och tog min hand.
”Älskling, jag lovar att jag aldrig ska lämna dig. Jag älskar dig för mycket för det.” Sa han. Och jag kände hur tårarna började rinna ner för mina kinder.
”Jag älskar dig också, alldeles för mycket”, mumlade jag tillbaka och drog ner honom i sängen och där låg vi ett tag.
Solen sken ute och det var sommar. Martin och jag låg ute på mitt hustak och pratade, det var varmt men ändå skönt. Det egentligen bara + 16 i skuggan och så blåste det lite, men att ligga där med Martin var de mest underbaraste jag kunde göra för stunden.
”Du”, sa han och petade mig lite i sidan.
”Ja?” svarade jag lite frågande och vände mitt ansikte mot hans.
”Du vet väl om att jag älskar dig?” frågade han med ett stort leende på sina läppar. Just då kändes det som om jag dog, värmen försvann, den fina knallblåa himmelen var som bortblåst, de gröna träden slutade vaja och gräset la sig ner. Hela jag var som i en annan värld och jag smälte. Jag log mot honom och böjde mig mot honom och kysste honom.
”Jag älskar dig också, de hoppas jag du vet”, viskade jag mjuk och strök med handen längs käkbenet och mot hakan. Jag lät handen glida ner längs hans arm och till slut fångade jag hans hand.
Jag minns det som igår tänkte jag när jag väckts tillbaka från tanken. Våra minnen kommer alltid ha en speciell plats i mitt hjärta.
Martin
Hon hade vaknat, min älskade lilla Tova hade vaknat igen. Jag tordes inte säga till henne att hon hade varit borta i ett helt dygn och att jag varit så orolig över henne att jag kunnat dö. Men nu var hon vaken och jag var glad över det. Vad befarar Alex så skulle jag lägga en polisanmälan på honom även fast Tova inte ville göra det.
När jag senare låg ner med henne i hennes säng och kände hennes värme blev jag alldeles varm och glad inombords, jag smälte. Men jag visst att jag var tvungen att säga det till henne, men rädslan för hur hon skulle reagera var stor men samtidigt visste jag att om jag drar ut på det blir det bara värre.
”Tova?”, började jag lite försiktigt.
”Aa?”, Blev hennes svar tillbaka. Jag svalde och tog mod till mig.
”Du vet att jag har varit lite konstig den senaste tiden eller hur? Och att jag blev arg på dig när du pratade med Alex?”, sa jag med en liten försiktighet i min röst.
”Det är nämligen så att han och jag var kompisar för några år sedan. Men jag slutade umgås med honom när han började supa och ta droger. Han försökte även få mig att börja men jag sa ifrån.” fortsatte jag och tog en liten paus.
”En dag när jag var på väg hem från dig såg jag honom och en tjej, de verkade vara tillsammans. Hon kunde inte riktigt stå rakt så jag tänkte att hon bara var full, att båda var fulla.” Jag pausade igen och tittade försiktigt på Tova om hon hängde med. Sedan fortsatte jag:
”Efter att de gått in satte jag mig vid datorn, du vet ju att man ser rakt in hos grannen då. Jag såg hur han våldtog den här tjejen men jag tordes inget göra. Alex hade hotat mig flera gånger och sagt att han skulle hälsa på hos dig om jag nämnde till någon om hand droger. Så jag mådde jätte dåligt över att jag inte gjorde något just då. Men när jag såg att du pratade med honom så tänkte jag att han skulle göra desamma med dig. Och de vill jag inte att han gör, jag vill inte ens att han ska röra dig. Du är för fin för det, vet du de?”, jag visste nu inte vad jag längre skulle berätta. Så jag vände mig mot henne igen och såg att en tår gled ner för hennes kind.
”Jag trodde att du bara var avundsjuk, förlåt”, sa hon och la armarna runt min hals och drog sig närmare mig. Jag gav henne en lång och varm kram och sedan en puss mitt på pannan. Sedan somnade vi där i varandras famnar men innan jag somnade kände jag den hårda asken i min byxficka och svor lite tyst för mig själv. Jag hade ju glömt det viktigaste.
Vad tror ni händer i nästa del? :)
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | LisaHoglund - 5 feb 09 - 23:25- Betyg:  | | Jag kom plötsligt ihåg att jag hade läst något av dig förut som var jättebra, och så hittade jag din nya användare, och jag blev inte besviken. Jag har läst hela berättelsen, och den är helt underbar. Det är spännande och intressant precis hela tiden, och man ser allting framför sig. Sedan har du fått in väldigt många känslor; sorg, glädje, kärlek, hat, lycka, osäkerhet... Med mera. Kort sagt: JÄTTESUPERBRA skrivet, jag bevakar! :D | | gbg_95 - 29 jan 09 - 21:04- Betyg: | Omg, skitbra skrivet!
Jävla Alex, jag som trodde han var snäll! Hur fan kunde han droga henne?!
Gör som douleur skrev: skicka honom till afrika! :P
Hm..vad kan det vara i asken? :P | | nattizz_ - 23 jan 09 - 18:03 | | skit bra :P mejla när nästa ä ute | | WhyJustMe - 22 jan 09 - 15:46 | | Douleur :) hmm du kanske har rätt om du gissar ;) jag ska skicka iväg Alex med en bananbåt i nästa del x''D | | Douleur - 22 jan 09 - 15:22- Betyg: | HALLELUJAH! GO MARTIN! Han är då en bra pôjk trots allt ;P och Alex kan vi skicka iväg med en bananbåt istället!! Gud, vad söta Tova & Martin är! :d
vågar jag gissa vad som händer i nästa kapitel? (A) | | Fredriica - 21 jan 09 - 22:14- Betyg: | | Jätte braaa:D:D Mejla? | | NotJoyJustSorrow - 21 jan 09 - 20:28- Betyg: | oooh, den var väldigt bra
:) Mejla när nästa del kommer :) | | Bolliz - 21 jan 09 - 19:26- Betyg: | | Jätte, jätte bra! Mejlanästa del !(A) | | lumman - 21 jan 09 - 17:39 | | MEJLA !! | | Lompish - 21 jan 09 - 17:28- Betyg: | | jätte bra :) mejla | | missyou - 21 jan 09 - 16:17 | | skitbra. mejla nästa :D | | HorseGirl - 21 jan 09 - 11:43- Betyg: | | skit bra^^, I love it^^ gud alla måste tro att jag har litet orföråd för jag skriver ju oftast I love it :p Men men det är ju ändå jag... | | LillanFlickan - 21 jan 09 - 01:01- Betyg: | Bra :)
Mejla nästa?? |
|
|
|
