Jag är trasig! del 7 |
DEt tog väldigt lång tid att få in den här men här är den I Hope You Like!
Hon såg ut som om hon skulle sprängas av ilska hon så ut som en liten tomat fortfarande söt fast hon såg ut som ett bi.
- Jag skiter i vad du anser är bäst jag tänker inte tillåta det här det funkar bara inte. Jag log åt hennes lite dumma argument för jag hade inget val jag visste det, hon visste det.
- Jag har inget val och tänkt så här händer det något med dig tror du på fullaste allvar att jag tänker fortsätta leva? Hennes tårar började rinna men jag kunde inte bestämma mig för om det var ilska, rädsla eller att hon var ledsen. Jag drog undan en blond slinga från hennes ansikte hon tittade upp rödögd och svullen runt ögna.
- Kanske inte men vi behöver inte ge oss det kan fortfarande gå.
- Å vännen det funkar inte jag kan lika gärna ge upp han kommer nog att tröttna på mig. Hon frös jag såg det hon satt i en stor tröja som jag hade dragit på henne förut. Jag slöt min arm och henne och pussade henne på huvudet och skakade henne fram och tillbacka.
- Tänk om han gör dig illa eller om jag aldrig får träffa dig vad händer då Lia, jag har ingen annan än dig. Jag hade faktiskt tänkt på det men vi hade en överenskommelse och jag tvivlar på att han skulle bryta dig.
- Nej då han vet att du måste med mig. Jag svarade snappt och kort för att hon inte skulle kunna höra det som var där inne i min röst osäkerheten som jag inte ville ge henne. Hon la sig ner och låg i mitt knä nu kunde jag andas ut till hälften. Jag vet inte hur länge vi satt så eller om hon ens var vaken men telefonen burrade inne på köksbänken det var troligen bara ett sms men ändå. Jag orkade inte bry mig allt jag ville nu var att sitta här tills det blev morgon så vitt alla andra visste så kunde jag ju lika gärna sova. Maja vände på sig där hon låg i mitt knä då såg jag att hon fortfarande var svullen av alla gråt jag torkade bort några enstaka tårar som var nya. Hon låg där och småsnyftade det var då det slog mig hon behöver verkligen mig jag kan inte förstöra det här. Det var väldigt kallt hon var kall och såg liten ut liten och försvarslös ut nu kunde jag inte hålla mig längre. Jag ville skrika gråta slåss jag ville allt det men inget hände jag kunde inte, några enstaka tårar rann ner för min kind. Jag torkade snappt bort dom igen inte ville jag gråta nej så kunde vi inte hålla på. Jag satt där timme in och timme ut sen så började Maja vrida på sig och tittade på mig med sina blåa ögon.
- God morgon…
- God morgon du har du sovit gott? Egentligen en ganska dum fråga eftersom jag såg på henne hela natten när hon låg i mitt knä om någon borde veta så gör jag det.
- Jo då det var skönt du då? Jag fnissade till lite.
- Nej jag sov inget men jag tittade på dig.
- Å är du trött? Jag skakade på huvudet okej jag var lite slut men att titta på henne hur hon andades är det bästa man kan göra.
- Är du hungrig? Hon nickade och vi reste på oss och gick ut i köket. Jag ville inte ha något annat än ett glas vatten Maja käkade tre mackor. Maja har bra aptit det ville jag också ha jag ville inte känna mig smutsig. Vi gick upp på mitt rum och satte oss hon tittade så där forskande på mig och var på väg att säga något men hann inte. Dörren smällde upp och där stog brorsan och hans kompisar och så började min telefon ringa.
- Vänta lite, Ja det är Natalie?
- Tja det är Danne kan vi träffas i dag?
|
|
|
|
