Här kommer nästa del. Som ni kommer märka så börjar det hända saker nu. Jag tror att jag kommer skriva den här ficen i två delar, fast den andra delen kanske är lite mer epilog-liknande och inte lika lång. Den här första delen är snart slut, kanske 2-3 kapitel kvar. De sista kapitlena kommer jag lägga upp lite fortare än tidigare, för jag vet hur jobbigt det är att dröjer mellan varje del när det händer mycket.
Jag är lite nervös om ni kommer gilla det som händer eller inte... Hihi. Ska bli intressant att veta vad ni tycker.
TJUGOSEX
Bilen gled förbi en hel värld. Marken var täckt av frodigt gräs som de brunochvitfläckiga korna ryckte upp ur marken. En bonde stod i hagen och försökte med vana händer laga staket som en av korna rivit sönder. Vid nästa gård sprang en svart och vit hund runt, upprymd och skällande. Några av fåren hade rymt och han och matten skulle ut och valla in dem igen. Vid en annan av bondgårdarna kom ett litet lamm till liv. Bonden kom skyndande med stora stövlar då han nyss sett detta. Tackan tvättade det lilla lammet som tog sina första vingliga steg för att hitta till mammans spenar. En fågel hade bevittnat hela födseln och flög ovanför dem. Han verkade bestämma sig för granngården hade godare maskar för han flög vid sidan av bilen, för att sedan dyka ned bland grannarnas höns som gick och letade mask på marken.
Jag såg ingenting av det som pågick utanför bilfönstret, fast det var ditåt min blick var riktad. Jag kände inte igen mig i kornas belåtenhet när de fick smaka på det grönaste gräset på ängen, kände inte igen mig i hundens glädje över att få göra nytta, kände inte naturens under hos det nyfödda lammet.
Jag tyckte ängarna var likadana, ladugårdarna likadana, och djuren som levde tillsammans var inte mer än några varelser som snart skulle bli slaktade.
Känslolösheten som drabbade mig fick mig att bli trött. Innan vi kom in i nästa stad hade mina ögonlock fallit ihop och en orolig sömn kom över mig.
Jag vaknade av att någon puttade mig i sidan. Jag öppnade de tunga ögonlocken och såg att Bill stod lutad över mig. Han hade öppnat bildörren och log. ”Godmorgon Törnrosa.” Jag gäspade och klev ur bilen. Bill fångade upp min hand och tillsammans med Tom och två väskor med kläder gick vi in.
Jag var fortfarande trött, och min hjärna hade inte kopplat dagens händelser än. Samtalet jag haft med Gustav om Rebecka satt också långt bak i huvudet och det dröjde några sekunder innan jag kunde koppla den unga tjejen som satt bredvid Gustav i soffan kunde vara.
Hon hade livfullt honungs blont hår till axlarna och hennes nervösa leende tillkallade söta skrattgropar i hennes kinder.
De reste sig när vi kom och jag sneglade på Bill och Tom, som såg lika förvånade ut som jag över att Rebecka var här.
”Det här är Rebecka”, sa Gustav som höll armen om henne. Hon hälsade blygt. ”Tom, Bill, Bills flickvän Alex.”
Jag försökte le ärligt när jag hälsade men chocken att se henne satt fortfarande kvar i kroppen. Hur hade jag kunnat glömma Rebecka?
”Alex och jag ska snart åka till henne och... var är Georg förresten?” sa Bill och tittade sig runt som om han förväntade sig att se Georg hoppa fram från bakom en gardin.
”Han kommer strax, han skulle bara ut lite”, svarade Gustav. ”Kan ni inte stanna lite innan ni går?”
De närmsta timmarna ägnade vi i sällskap med Gustav och Rebecka. De såg lite stela ut i varandras närvaro, men med tanke på leendena och blickarna de gav varandra då och då gick det inte att undgå från att se att det fanns något speciellt mellan dem. Tom sa att det var sista lediga dagen på länge, eftersom de snart skulle åka ut i världen igen och göra sig sedda i media, och insisterade på att beställa pizza och spela tv-spel.
På något sätt hade Tom lärt sig hur man gjorde för att övertala mig att göra något. Först var det att jag skulle köra bil – nu var det att jag skulle spela tv-spel. Så jag satt där, tätt intill Bill och försökte spöa Tom i nåt spel han hade plockat fram. Det gick ut på att skjuta den andra motståndaren (ovanligt, eller hur?) och till min förvåning var jag riktigt bra på det. Bill skrattade åt min djupa koncentration när jag försökte anfallaTom från ett oväntat håll.
”Vad ont man får i fingrarna!” klagade jag när mitt anfall misslyckades och Tom vann.
Han skrattade segervisst och sa att jag inte skulle skylla på att jag hade ont i fingrarna.
”Det var första gången jag spelade”, påpekade jag. ”Så egentligen...”
”Egentligen var det inte alls orättvist”, sa Tom snabbt. ”Jag spelade extra snällt.”
”Visst”, fnös Bill. ”Du hade egentligen en lika tuff match som när du och jag kör.”
”Vem brukar vinna när ni två kör?” frågade jag.
”Jag såklart”, sa Bill. Han lekte med mitt hår och böjde sig fram för att kyssa mig i pannan. ”Nu ska du se hur lätt det är att vinna över Tom.”
Det var nog inte så lätt att vinna över Tom som Bill hade påstått. De spelade i många minuter utan att man ens kunde se att någon av de ledde. Jag började bli uttråkad och lutade kinden mot Bills axel. Han märkte det knappt utan satt med blicken klistrad på tv:n. Jag lät min hand vandra längs hans nyckelben, mot hans haka och sedan bak i nacken. Jag vek undan hans svarta hårman och fingrade på tatueringen som satt där. Jag följde TH-loggan med ett finger och lutade mig leende framåt för att trycka läpparna mot den. När mina lättsamma kyssar fortsatte mot hans hals brast Tom ut i ett segervrål. Bill skrattade och vände sig mot mig.
”Du hade inte någon distraktion”, sa han och kysste mig snabbt på munnen. ”Orättvist.”
Tom la belåtet upp benen på soffbordet. ”Och? Jag vann! Igen!”
Bill skulle säga emot när min mobil började ringa gällt.
”Oj”, sa jag när det stod Nikola på displayen. ”Hon undrar nog varför vi är så sena. Vänta, jag kommer snart.”
Jag reste mig upp och gick in på toaletten. Jag sjönk ned på det nerfällda toalettlocket och svarade.
”Alex, var är ni?!” sa Nikola direkt.
”Det är lugnt, vi är framme i Hamburg. Vi kommer om en halvtimme.”
”Är du ensam?”
Jag tittade på badankan som på något sätt hamnat i handfatet. ”Förutom en plastanka”, suckade jag.
”Bra.” Hon var tyst en stund. ”Jag har pratat med Edna.”
Jag svalde. ”Jaha?”
”Hon håller med om att vi har kommit till den tidpunkten då vi inte kan fortsätta så här längre. Det kostar pengar för dem att låta oss bo vecka efter vecka här och om vi inte gör några framsteg så är det lika bra att ge upp.”
Mitt hjärta började rusa. Ge upp? Menade hon att all den här plågan skulle vara över snart?
”Men jag berättade hur det låg och sa att du lät positiv när du ringde i morse. Både hon och jag tror att han är fast. Är det inte underbart, Alex? Vi gör klart det här och sen kan vi slippa det. Jag antar att du får åka tillbaka till London, men det är väl det du vill? Alex?”
Skräcken tog plats i varje millimeter av min kropp och ockuperade både hjärnan och hjärtat. Blodet som pulserade i mina ådror dunkade och brände, liksom varje andetag var mödosamt att orka med.
”Ja? Berätta vad vi ska göra.”
Jag kunde själv höra att min röst lät som en robots, okänslig och kall.
”Jag vet inte om det är så bra Alex”, sa Nikola. ”Tänk om någon hör.”
”Jag måste veta”, sa jag med lugn och behärskad röst fast mitt inre löpte amok. ”Jag vill inte riskera att något blir fel, för som du vet är jag väldigt klantig. Jag skulle lätt kunna förstöra något, och det skulle kännas mycket bättre att få veta vad det är så att jag kan undvika att sabba det.
”Nja... Det kanske är bäst om du vet.”
”Lita på mig. Ingen hör och jag kommer inte avslöja något.”
”Edna har kommit med den allra bästa lösningen på problemet”, berättade Nikola.” Du och Bill kommer till. Vi sätter oss och dricker... te eller kaffe, vad ni än vill ha. Edna gav mig en liten burk med ett väldigt sällsynt gift – det är nämligen galet dyrt att framställa – och det har en speciell effekt. Det dödar inte personen, utan det ger honom symptom som är väldigt lika en viss sjukdom... Jag minns inte vilken, men eftersom sjukdomen inte är äkta går det inte att bota! Allt gift i kroppen uttöms fort, och när det börjar värka på organen är det omöjligt att se att personen har varit påverkad av det.”
Jag kände en lättnad.
Jag skulle inte bli den som dödade människan jag älskade. Alla mina farhågor om att se honom i ögonen och han skulle veta att det var jag spelade ingen roll. Han skulle inte få veta. Bill skulle bli sjuk. Han skulle säkert hamna på sjukhus.
Jag kände mig på samma gång förtvivlad och uppriven.
Jag förstod att jag fortfarande skulle spela hans flickvän. Jag skulle sitta bredvid honom när han låg i sjukhussängen, på väg att dö. Mina sista ord skulle vara ”Jag älskar dig” och han skulle aldrig någonsin få veta att hans död var på grund av mig.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) |
viunderregnmoln - 23 maj 09 - 23:34- Betyg:  |
| aah han FÅR inte dö, då avlider jag |
| sandruskapuska - 23 jan 09 - 05:17- Betyg: |
| Snyft, han fåååår inte dö<33< |
| RowsahKanin - 22 jan 09 - 15:07- Betyg: |
| Åh hjälp. Herregud. ¨<3 |
| unlook - 21 jan 09 - 18:15- Betyg: |
| F'n vad bra (^.^) |
| unlook - 21 jan 09 - 18:15- Betyg: |
| F'n vad bra (^.^) |
| sporttjej95 - 21 jan 09 - 17:58 |
| bra mejla nästa? |
| Toker - 21 jan 09 - 01:13 |
Spännande, inte låta oss vänta för länge nu va? ;)
mailmailmail (Y) |
| Ifos95 - 20 jan 09 - 20:33- Betyg: |
j a g s v i m m a r s n a r t
:D <3 |
| Airya - 20 jan 09 - 20:15- Betyg: |
| bäst! :D <3 |
| the-rose - 20 jan 09 - 20:11- Betyg: |
| jättebra hekt grym =)) Älskar den här novellen joppas att du lägger ut nästa del snart=) |
| gbg_95 - 20 jan 09 - 17:55- Betyg: |
omg,omg, OMG!!! Jag blev överlycklig när jag så att du hade läggt ut en ny del :D <3
Otroligt bra skrivet! Shit, är den snart slut? NEEJ!!
And please don't kill Bill (Hahha, det rimma ju xD)
Hoppas du lägger ut nästa del snart! =) |
| Justmyfault - 20 jan 09 - 16:57 |
| så bra och hemskt! |
| HorseGirl - 20 jan 09 - 12:03- Betyg: |
| jag älskar den... länktar till nästa del.. |
| mikaelanystrom - 19 jan 09 - 22:48- Betyg: |
| jag bara älskar denna men hanna, du kan inte mena allvar, kommer hon döda honom *brista i gråt* GAH, jag döööör av spänning!!! <3<3 |
| kramllew - 19 jan 09 - 20:42 |
Bill får inte dö, då vet jag inte vad jag gör.
Antagligen skär jag av dina fingrar eller något i den stilen.
Men hur som hellst, detta var, hm, jag vill i alla fall läsa nästa del.
<3 |
| -951111 - 19 jan 09 - 19:55- Betyg: |
._______; SNÄLLA ! SNÄLLA,SNÄLLA ! vad du är gör, DÖDA INTE BILL ;((((( <333
bäst <3 |
| PsychicPlay - 19 jan 09 - 19:48- Betyg: |
helt fantastiskt.
MEN BiLL FÅR iNTE DÖ! ;____; |
