HVF-i dig. del 2. |
alltså.Kommenterar ni inte så slutar jag >:]
inga smygläsare .
Jag såg upp i hans kolafärgade ögon,
tänkte på hur förskräcklig jag måste se ut i hans ögon,
vilsen och förvirrad som jag var.
Han log ett snett leende och studerade mig nyfiket.
"Vart ska du? jag menar, vilken lektion har du?" frågade han och
jag ryckte till.Tillfälligt väckt ur mina tankar.
"Jag...vet inte..uh..." jag fumlade med min överfulla The Ramones väska
och tog fram ett skrynkligt schema.
Jag kisade mot det misshandlade pappret och suckade.
"SO"
Han log sitt änglalika leende och sa att; "I thing you'll survive.Han märker inte om man pratar,så du lär
knappast behöva lida igenom en urtrist lektion full av andra världskriget."
"Vilken lektion har du?" sa jag när vi börjat gå mot SO byggnaden.
"samma" sa han,tankspritt,och studerade ingående människor som gick förbi.
Jag kunde inte sluta titta på honom.
Han var lång,minst 20 centimeter längre än mina 1.67.
Jag bet frånvarande på en hårslinga och var nära att stiga rakt in i den stängda dörren.
Han öppnade den och skrattade åt mitt förbryllade ansiktsuttryck.
Jasper.Vilket vackert namn.
"Tyst i klassen! vi har en ny elev,Angela Newton" meddelade den korte mannen vid
whiteboarden,och jag svor för mig själv.
Pinsamt.
"vill du berätta lite om dig själv?"
"Uhm,...Jag...eh...kommer från...alltså..." stammade jag och rodnade när en liten tjej med råttfärgat hår
och vattnigt blåa ögon fnissade hånfullt.
"Ursäkta,magistern,jag skulle följa med Angie till expeditionen,ursäktar du oss?" frågade Jasper lågt,mycket lägligt.
"J-javisst" magistern rättade till sina glasögon och vände sig återigen till klassen.Han tittade menande på tjejen
som skrattat åt mig och visade med fingret mot dörren,höll upp den åt mig och Jasper och gick ut med
den olyckliga flickan som gjort det oförskämda misstaget att håna mig på min första dag.
"Lauren Wind,det är meningen att dom nya ska känna sig välkomna!" hörde jag honom muttra till Lauren.
"Tack,igen..du är min hjälte!" jag log stort mot honom och kände hur jag rodnade igen när han log tillbaks.
Vi gick mot expeditionen,och jag ryckte till när jag plötsligt kände hans hand omkring min.
Han tog spontant min hand,och jag log saligt mot den stigande solen.
Den här första dagen var bättre än jag trott att den skulle bli.
quite bad I suppose.
men kommentera iaf!
|
|
|
|
