I'm always by your side [fantasy/Th-ff] del 6 |
Denna delen är rätt så kort >.< tror ja (a) men den är iaf uppdelad i både Liams & Julias . eh.. Ja det står iaf om dem båda ! men men... ska inte uppehålla dej längre nu ! men glöm inte att kommentera ! För det var sjukt många (enligt mej) som kommenetarde dem första & nu är det knappt 1 som kommenterar >.< om den börjar bli dålig - SÄG TILL!!
Kommentera er blåaa <3
Pusshej :*
del 6 -
Dagen förskred fort för Julia. Resten utav killarna hade inte gått upp förrän vid ett halv två - då hade hon redan hunnit sitta på taket i timmar. Killarna hade under för och eftermiddagen tillbringat dagen i Tom och Bills hotellrum. Så Julia hade suttit på sitt rum och läst. Hon läste en mycket gammal bok - om vampyrer just. Hon visste faktiskt inte varför - men hon hade fått den på sin femton års dag utav Saki - vilket var det enda hon fått. Men hon hade inte hunnit läsa den innan. Boken var skriven på Det gamla språket och därmed mycket gammal.
Hotellet telefon ringde plötsligt och hon la undan boken innan hon svarade.
"Julia,"
"Hej, Bill här," sa Bills välbekanta röst. Han lät väldigt väldigt nervös och om Julia sett honom skulle hon sett hans pionröda kinder.
"Vi ska dra ut, eh..." sa han och verkade vilja försvinna därifrån, "Bara så du vet," Julia hann inte svara förrän Bill lagt på och hon kollade förvånat på den svarta luren. Hon skakade på huvudet och suckade.
Saki hade beskrivit Bill som trevlig, ansvarstagande och med en liten udda humor - precis som hans tvillingbror. Men det Julia hade sett utav honom tyckte hon inte att han var speciellt 'trevlig' - eller så hade han mer respekt för Saki än för henne.
Hon suckade ännu en gång och la på den tutande luren.
"Killar," mumlade hon och skakade sakta på huvudet.
Smidigt och nästan omänskligt snabbt hoppade hon upp på fötter och fixade snabbt iordning de oborstade håret och tog med sej brickan med legitimationen på. Hon drog på sej ett par slitna tennisskor och en tunn svart jacka för att inte frysa - vilket hon inte trodde hon skulle ändå.
you're a broken wing, not a broken thing,
- you can heal in time,
if you try, it'll be okay,
you can walk away, sweet Julia...
Några timmar senare satt Julia på nattklubben med uppsikt över grabbarna. En cola fanns placerad i hennes högra hand som då och fördes upp till hennes mun. Julia gäspade stort medans hon såg ut över killarna.
Georg, killen med brunt långt hår, satt och snackad med Gustav, killen med de blondalockarna. Bill satt och snackade med en tjej någon meter ifrån dem medans Tom dansade vilt med en tjej.
Smärtans i hans bröst ökade mer och mer. Fullmånen lös över honom och han satt på knä under den - precis som om han bugade för den. Smärtan i hans bröst ökade för varje sekund och hans händer borrade han ner i den frusna jorden i ett tamt försök att dämpa smärtan. Hans blåa ögon var slutna och ansiktet var förvridet i ett plågsamt uttryck. Han bet sej hårt i läppen - tills den sprack och blodet nuddade hans tunga. Den speciellta smaken - som han alltid tyckt så illa om - smakade oerhört gott i hans mun vilket skrämde honom.
Liam, det är ingen idé att kämpa emot, rösten i hans huvud var vampyrens som bet honom. Rösten fick honom att fortsätta kämpa emot. Det är ingen idé att kämpa emot, sa jag ju till dej. Du skadar bara dej själv, rösten lät hånfull och skrattade sedan ett rått skratt. Liams händer hade borrat sej igenom marken och han tryckte sina naglar mot hans egna handflata med jord i båda nävarna. Smärtan i hans bröst ökade yttligare och hans hjärta slog snabbare och snabbare. Hans bröstkorg reste sej och sänkte sej med hackiga rörseler och svetten rann ner för hans tinning även fast det var fler minus ute.
Du ger dej snart kan jag lova, rösten ekade inuti hans huvud men Liam försökte, förgäves, ignorera den.
"Julia... var... är du?" viskade han stötvis fram, ner mot marken.
Hon kommer inte komma tillbaka till dej. Har du inte förstått det? Hon har övergett dej, och ignorerat dej i alla dessa år. Du är inte värd henne, tårar bröjade rinna ner för Liams kinder.
"Det är inte sant!" Liam skrek.
Varför har hon då övergett dej? Vad hände med att hon skulle övertala dem på skolan? Liam flåsade högt och smärtan ökade för varje sekund.
"Hon lyckades bara inte!" skrek han, "Men hon kommer tillbaka! Jag vet det!" han skrek. Fåglar flydde ifrån sina träd och ett rådjur som stått och betat på en äng en bit bort skuttade skrämt iväg.
Rösten i hans huvud började skratta sitt råa skratt igen. Hon kommer inte tillbaka! Du bara lurar dej själv! Liam skrek. Han skrek så högt han kunde, och hans hals och lungor sved.
Det började svarta för hans ögon och han visste att var besegrad - men han vägrade erkänna det.
"Jag slutar aldrig kämpa, förrän Julia kommer," viskade han innan han slutade kämpa emot värken i bröstet och slappnade bara av. Han sjönl ihop i en hög på den frusna marken.
Han kände en krypande känsla i hela kroppen innan han kände hur hans kropp förändrades. Två långa huggtänder växte fram ur hans mungipor, hans solbrända hy ersattes utav en likblek hud och ögonen blev helröda med en gul pupill.
Han reste sej plötsligt - med omänsklig snabbhet. Hans ansikte lös utav ilska och hämndlystenhet. Han stirrade stint på en liten mus som vågat krypa fram bland buskarna och Liam väste mellan tänderna. Vilket fick den lilla musen att hastigt smita in under buskarnas trygga famn igen. Liam vände hastigt runt och försvann in i mörkret...
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 4.7) | Karlss0n - 24 jan 09 - 16:36- Betyg:  | | Sjukt bra, längtar till nästa del kommer =D | | WhyJustMe - 19 jan 09 - 22:47 | | Asbra :O och handlingen <3 den är bra :D | gbg_95 - 19 jan 09 - 19:59- Betyg:  | | Bra skrivet! | | the-rose - 19 jan 09 - 18:59- Betyg: | | jättebra, =) ich spännande | | kramllew - 19 jan 09 - 18:43 | Hm, jag tycker du skriver bra...
Men handlingen, vad ska jag säga.. Jag förstår inte riktigt.
Antingen är det jag som är pantad eller något i den stilen, men what ävär,
det var bra ändå. |
|
|
|
