Dikta.se
kärleksdikter Kärlek dikter om barn Barn dikter om sorg Sorg senaste poesi Senaste senast kommenterade Senast kommenterade
dikter om vänskap Vänskap Rolig poesi Humor övrig poesi Övrigt noveller Noveller slumpa Slumpa fram ett verk

Noveller

Udda & Utsatt [del.80]

Äntligen har jag lyckats få ihop en ny del, och den är extra lång,
fast ganska händelselös ...
Men den får duga sålänge, hoppas att ni inte blir allt för uttråkade ...
// Polly


Udda & Utsatt [del.80]


(Aaron)

Aaron trodde att han hade hört fel, och det syntes på Jimmys förvånade blick, att han också trodde det.
Visserligen så trodde de inte ett ögonblick på att de skulle få flytta ifrån det här helvetet hem till sin mamma istället, men nu när de hade blivit vräkta, så kanske det fanns en liten chans att de skulle få det, eftersom Lasse kanske inte hade pengar till en ny lägenhet ...
Lasse knycklade ihop vräkningslappen, och slängde den på golvet, innan han tog en stor klunk av sin öl.
- Vi måste lämna den här lägenheten inom en vecka, förklarade han. Hittar vi ingen ny innan dess, så ...
Jag det blir ju inga problem för mig, jag har ju mina kontakter så att säga, men ni två ...
Han nickade åt Aaron och Jimmy.
- Ni är ju inte mitt ansvar egentligen, det är ju er mamma som borde ha ansvar för er, för det var ju hon som ville ha er ...
Aaron och Jimmy såg på varandra, och Aaron var alldeles säker på att de tänkte samma sak.
För Lasse så var de inget annat än hans oönskade misstag, som han hade gått med på att skaffa endast för att deras mamma hade velat det, de betydde ingenting för honom, de var bara hans "ägodelar", som han hade använt för att kunna hämnas på Lillian när hon lämnade honom ...
Aaron kände sig alldeles tom inombords, och såg ner i golvet med nedstämd min.
Han hade iallafall hoppats på att han hade betytt lite för sin pappa, men det gjorde han tydligen inte ...
Inte för att han "gillade" den ovårdade och sliskiga alkoholisten som satt mittemot honom vid köksbordet, men det var ju ändå hans pappa, och man ville väl bli älskad av sina föräldrar oavsett hur jävliga de var ...
- Iallafall ... fortsatte Lasse, som om det han alldeles nyss hade sagt, inte hade någon betydelse.
Det får ju bli fosterfamilj eller gatan, för jag tror inte att det kommer funka att ni bor hos er mamma ...
- Varför inte det ?? snäste Jimmy, och Lasse ignorerade hans ohövliga tonfall.
- För socialen tror ju att er mamma inte ville ha vårdnaden om er längre förklarade han. Och hon har ju förmodligen bytt efternamn också sen hon flyttade, så det blir nog svårt att hitta henne. Det enda ni vet är ju att hon bor i Malmö ...
- Det går ju ringa henne och fråga ... mumlade Aaron, knappt hörbart.
- Då kan ju du göra det då, sa Lasse oberört. För jag vill inte komma i kontakt med henne ...
Aaron sneglade lite på Jimmy.
Varför skulle just han ringa för ?? Han skulle ju skämma ut sig totalt ifall han sa: "Får vi flytta hem till dig eller ??" ...
Lillian kanske inte ens ville det, eftersom hon hade två nya döttrar att ta hand om nu, Aaron och Jimmy skulle säkert bara förstöra, och gå på deras privatliv ...
- Va ... varför just jag ?? stammade Aaron.
- För att du är yngst, sa Lasse roat. Jag tror nog att er mamma kommer att lyssna mer på dig än på Jimmy, eftersom du är den "lilla oskyldiga" ...
Aaron såg förvånat på honom, och Jimmy gav Lasse en ogillande blick.
Aaron förstod ingenting. Vadå "den lilla oskyldiga ??" "Oskyldiga ??" Vad var det han var oskyldig till egentligen ??
Lasse slängde över telefonen till Aaron.
- Ring med dig bara, sa han kort.
- Men ... men vad ska jag säga då ?? undrade Aaron nervöst.
- Inte vet jag, sa Lasse ointresserat. Det är ditt problem ...
Han reste sig, tog med sig ölen, och gick sen ut i vardagsrummet, där han satte sig i soffan framför tv:n.
Aaron gav telefonen,som låg på köksbordet en snabb blick, och såg sen på Jimmy.
- Vad ska jag säga ?? frågade han uppgivet.
- Typ att ... började Jimmy. Nej, men jag vet inte ... fråga om ... vi får komma till henne ... eller nåt sånt ...
- Men tänk om ... tänk om hon säger nej då ?? sa Aaron nervöst, och kände hur nära han var att börja gråta.
Hon fick bara inte säga nej !! Hur skulle Lasse reagera då ?? Aaron hade ingen som helst lust att flytta till en fosterfamilj, fast det klart, det var ju bättre än att bo kvar här, men iallafall ...
Att bo hos främlingar lät ju inte speciellt lockande ...
Aaron slog långsamt in sin mammas hemnummer, som han kunde helt utantill, och han kunde höra flera singnaler gå fram, innan nån svarade.
- Ja, hallå, det är Andreas ... sa rösten, och Aaron antog att det måste vara Lillians nya man.
- Ja ... ehm, hej ... sa Aaron generat. Det är Aaron ... Är mamma där ... ??
- Vänta lite bara ... sa Andreas, och Aaron svalde nervöst. Vad skulle han säga egentligen ??
"Vi har blivit vräkta" ?? Nej, då skulle han gå för rakt på sak ju, han måste dra ut på det lite ...
Lillian svarade alldeles för snabbt, och Aaron höll nästan på att ramla ur stolen av nervositet.
- Hallå ?? sa Lillian ivrigt.
- Hej ... sa Aaron, och kände hur han blev alldeles varm inombords, av att höra sin mammas röst.
Han ville så gärna flytta hem till henne tillsammans med Jimmy, men han visste att det inte fanns någon särskilt stor chans att de skulle få göra det, för vad skulle Lillian då säga till Aarons och Jimmys halvsystrar ??
"Era två halvbröder, som ni aldrig har träffat, ska flytta hem till oss."
Aaron var inte riktigt säker på att Sara och Felicia skulle vilja att han och Jimmy bara kom och flyttade in hos de, de ville säkert ha Lillian för sig själva, för de var ju bara barn liksom ...
- Hur är det med dig, Aaron ?? undrade Lillian längtansfullt, och Aaron suckade inombords, men tvingade ändå sig själv att ljuga, eftersom det var bäst så.
- Det är ... bra ... sa han, och försökte låta övertygande.
- Är det säkert ?? undrade Lillian, och lät smått bekymrad på rösten. Du låter lite tveksam ...
- Nejnej, sa Aaron snabbt Det är lite ... småbråk här hemma bara ...
Han kastade en blick ut i vardagsrummet, för att se ifall Lasse lyssnade på honom, men ljuden från tv:n gjorde nog att han inte hörde ett ord av vad Aaron sa, och det gjorde Aaron en aning lugnare.
- Vadå för småbråk ?? undrade Lillian. Mellan dig och ... din pappa eller ??
- Bara lite syskonbråk, ljög Aaron avfärdande, och gav Jimmy en menande blick, som om att han skulle lägga det på minnet. Jag och Jimmy ... kommer inte särskilt bra överens ... fortsatte Aaron. Det är inget märkvärdigt alls ...
- Åh, så tråkigt ... sa Lillian nedstämt. Men du, Aaron, jag tror att vi ska lägga på, och så ringer jag upp istället, för det blir ju så dyrt för er annars ...
- Okej, sa Aaron.
- Vad bra, sa Lillian. Då ringer jag upp alldeles strax då ...
Hon la på luren, och även Aaron la på, så att hon kunde ringa tillbaka. Jimmy såg undrande på Aaron.
- Mamma ringer upp snart, förklarade Aaron. Hon vill inte att vi ska behöva betala för samtalet ...
Jimmy nickade sakta.
- Förresten ... sa han. Skulle jag också kunna få ... snacka lite med henne sen ??
Aaron gav Lasse en snabb blick, men såg sen återigen på Jimmy.
- Visst, sa han. Du hade inte ens behövt fråga ...
- Men det var ju egentligen du som skulle ringa till henne, påpekade Jimmy missnöjd. Det var ju iallafall det som han sa ...
- Strunt i honom, mumlade Aaron.
Telefonen ringde igen, och han slet snabbt till sig den, och tryckte in svara-knappen.
- Hej, sa han.
- Hej igen, Aaron, sa Lillian. Ni är väl inte mycket osams du och Jimmy ??
- Nej, inte särskilt ... sa Aaron. Det är bara en massa småsaker ...
- Vad bra att det inte är så allvarligt då, sa Lillian, För jag tänkte nämligen fråga dig en sak ...
- Vadå ?? undrade Aaron, och kunde känna nyfikenheten spridas inom sig. Vad kunde det vara ??
- Jag undrar ifall du och Jimmy vill komma och hälsa på mig i Malmö över helgen, förklarade Lillian, och lät lite nervös på rösten. Skulle ni ha något emot det ??
- V ... verkligen inte ... fick Aaron fram, trots att han kände sig så överväldigad, att han nästan började gråta.
Det skulle vi jättegärna vilja ... fortsatte han. Men ... du skämtar väl inte, va ??
- Nämen Aaron !! sa Lillian. Självklart inte, jag menar allvar, jag skulle aldrig skämta om en sånhär sak ...
- Men ... det kostar ju mycket att åka så långt ... mumlade Aaron nedstämt. Pappa skulle aldrig ...
- Tänk inte på det, Aaron, avbröt Lillian. Jag sätter in pengar på hans konto ...
- Jaha, okej ... sa Aaron, men blev inte speciellt mycket gladare för det. Lasse skulle säkert bara ta pengarna för sig själv, det var han säker på ...
- Vad bra, sa Lillian. Skulle jag kunna få prata lite med Jimmy också, eller är han hemma ??
- Ja, det är han, sa Aaron. Hej då ...
Han höll motvilligt över luren till Jimmy, och kastade en snabb blick ut i vardagsrummet.
Lasse verkade inte hade något emot att Jimmy också pratade med Lillian, för han såg ut att vara alldeles för upptagen med att supa ...
- Hej mamma, sa Jimmy glatt, och Aaron suckade, och la sig med huvudet på köksbordet.
Han hade så gärna velat prata lite mer med sin mamma, men tanken på att han och Jimmy kanske skulle få åka till henne över helgen, höll honom på lite bättre humör. Eftersom Lasse ändå hade föreslagit att Aaron och Jimmy skulle flytta till Lillian, så borde han ju inte bry sig ifall de hälsade på henne heller ...

(Oliver)

Oliver behövde inte gå tillbaka till skolan igen för sin mamma, eftersom hon tyckte så synd om honom, så Oliver satte sig vid datorn istället. Han loggade in på msn, även om minst hälften av alla hans msn-kontakter var i skolan, för han måste väl ändå kunna hitta någon att snacka med ...
Till hans förvåning, så hade William loggat in på msn från sin mobiltelefon, och han skyndade sig att skriva till honom. Vad schysst gjort av William !!
Han visste ju att pengarna på Olivers mobil var slut, och att han inte kunde svara på sms, så han hade nog anat att han skulle logga in på msn istället ...

Oliver säger:
hej wille
William Bladh, Fanny (L) säger:
Hej oliver,hur är det??
Oliver säger:
jag måste begå självmord. säg till de på skolan att jag aldrig kommer tillbaka igen.
William Bladh, Fanny (L) säger:
Det får du inte!!
Oliver säger:
jo,det får jag. jag kan ju inte gå tillbaka till skolan nu när aaron vet om allting,dessutom ´måste jag flytta till den fucking,jävla fosterfamiljen på fredag,säg en anledning till att jag inte får begå självmord...
William Bladh, Fanny (L) säger:
För jag vill inte förlora min bästa kompis.
Oliver säger:
åh..... jag vill inte förlora dig heller,wille. men jag orkar inte mer!!
William Bladh, Fanny (L) säger:
Jag förstår det... men... kan jag komma hem till dig efter skolan? då kan vi snacka mer...
Oliver säger:
ja,gör det!! men säg inte till någon vad som har hänt...
William Bladh, Fanny (L) säger:
Nej,det ska jag inte.. men jag kommer sen då,hej då.

Oliver suckade, när han såg att William hade loggat ut från msn, men han antog att han hade varit tvungen, eftersom han faktiskt var i skolan ...
Oliver loggade ut från msn igen, och loggade in på bilddagboken istället.
Det var flera av hans vänner som hade laddat upp bilder, men Oliver bestämde sig för att kolla på Jacks först.
Det var en helsvart bild som han hade laddat upp. En helsvart bild, med texten "Hur kunde du ?? :/" under.
Oliver nyfikenhet väcktes omedelbart, och han kollade igenom alla kommentarer som bilden hade fått, det var ca 50 stycken, och alla personer hade skrivit något i stil med "Vadå ?? :(" och "Vad har hänt?".
Jack hade svarat samma sak på nästan alla: "Pm". Alltså, förkortningen för "Privat meddelande" ...
Oliver, som väldigt gärna ville få reda på vem som hade gjort vad mot Jack, skyndade sig att kommentera bilden.
"Vad har hänt?", skrev han. Han var inte riktigt säker på att han var en av de som Jack ville berätta det för, men det var ju åtminstone värt ett försök ...
Han struntade i att kolla på bilderna som de andra hade laddat upp, och laddade upp en ego-bild på sig själv istället.
Han kopierade en lista också, från en av sina bdb-vänner, och skyndade sig att fylla i den, innan han laddade upp den och bilden.

De senaste 2 månaderna har jag:
(x) druckit alkohol
(x) rökt
( ) snusat
(x) däckat
(x) varit på fest
(x) fått minneslucka
(x) varit kär
(x) älskat / älskar någon av samma kön
(x) älskat / älskar någon av motsatta kön
(x) fått ett sugmärke
(x) gjort ett sugmärke
(x) haft oskyddat sex
(x) haft ett förhållande
(x) kysst en främling
( ) strulat med någon av samma kön
(x) strulat med någon av motsatt kön
( ) sovit i samma säng med någon av samma kön
(x) sovit i samma säng med någon av mottsatt kön
(x) lekt med någons känslor
( ) gråtit mig till sömns
( ) haft sex ute i skogen
( ) vaknat av att jag gråter
(x) skrikit ord som hora/slampa till nån
(x) slått till någon ( ) blivit slagen
(x) lärt känna över 10 nya människor
( ) åkt skidor
( ) varit på solsemester
( ) badat i havet
( ) haft snöbollskrig
(x) tittat på en hel fotbolls match
(x) inte sovit på en hel natt
(x) varit på sjukhuset
(x) sovit över 12 timmar
(x) sett en film mer än 10 ggr
( ) velat dö
( ) åkt buss i över 10 timmar
( ) fått IG
(x) vart ute en hel natt
( ) har blivit tagen av polisen
( ) svikit en vän
(x) fått nya kompisar
(x) känt mig sviken
(x) varit i slagsmål
(x) någon har sagt att jag är snygg
(x) bråkat med min älskling
(x) strulat med en främling
(x) spytt
(x) raggat på främlingar
(x) duschat med någon


Visserligen så hade Oliver inte kryssat i alla påståenden rätt, eftersom han faktiskt hade blivit slagen, velat dö, och gråtit sig till sömns de senaste två månaderna, men det kunde han ju knappast avslöja för alla sina bdb-vänner, för då skulle han ju få ännu mindre status ...
Gråta fick ju bara tjejer göra, och om man avslöjade för någon att man ville dö, så skulle ju alla direkt tro att man inte hade något liv, och det ville inte Oliver att någon skulle tro om honom, även om det faktiskt var sant ...
Oliver stängde av datorn, och slängde sig ner på sängen igen.
Han såg ju inte fram emot att Linus skulle komma tillbaka precis, för han visste att han skulle bli tvungen att stå ut med en massa "förmaningstal" då, från den perfekta och felfria Linus ...

(William)

- Undra varför Oliver bara stack ifrån skolan idag ... sa Edvin fundersamt, och slängde in sina böcker i sitt skåp.
Vet du något om det, William ??
Skolan var slut för dagen, och det var fullt av elever i korridorerna, som trängdes för att kunna få in sina böcker i skåpen, så att de kunde lämna skolan så fort som möjligt.
William gav Edvin en snabb blick, och tryckte sen in sina böcker i sitt skåp, och tog fram sin väska och jacka.
- Jag sa ju det, sa han nonchalant. Han fick ont i huvudet ...
- Men ... började Peter, som stod och väntade på Edvin. Han var ju ...
William gav Peter en irriterad blick, och Peter tystnade genast. William krängde på sig sin jacka, och smällde igen sitt skåp. Eftersom han visste att Oliver inte skulle bli glad ifall han avslöjade vad som hade hänt, att Oliver hade skämt ut sig för Aaron, så höll han käften.
Han kunde se på Peter och Edvin att de inte riktigt trodde på det där om att Oliver hade fått ont i huvudet, men det brydde han sig inte om. Bara de inte visste om den riktiga sanningen så ...
- Du William ...
William snodde runt vid ljudet av Markus röst, och han fick mycket riktigt syn på honom, och som vanligt så hängde Winston efter honom som en idiot.
Vid närmare eftertake, så hade William aldrig sett Winston och Markus gå omkring utan varandra i skolan, förutom när någon av de var sjuka då ...
- Vad är det ?? undrade William, och la ner sin mattebok i sin väska. Klassen hade fått läxa i matte, och de skulle göra alla uppgifterna i kapitel 13, vilket William inte såg fram emot precis, eftersom han hatade matte ...
- Vet du var Aaron är ?? frågade Markus, och gav William en ingående blick.
- Ehm, nej ?? sa William förvånat. Varför skulle jag göra det ??
Markus ryckte på axlarna.
- Vet inte, sa han. Jag bara undrade ... Förresten, vad var det som hade hänt med Oliver ??
- Vadå, vad menar du ?? undrade William, trots att han visste mycket väl vad Markus pratade om.
- Jo, han hade ju ett plåster i ansiktet, fortsatte Markus. Du borde ju veta varför, eftersom ni umgås jämt ...
- Jaha, men det var inget särskilt, ljög William. Jag måste faktiskt gå nu, vi ses ...
- Hej då ... sa Markus tveksamt, och William började gå därifrån. Peter och Edvin skyndade ikapp honom, och William kände sig ganska överlägsen.Det gjorde han alltid när Oliver var sjuk, eller inte var i skolan, för då sökte sig alla automatiskt till William, eftersom han var klassens populäraste kille näst efter Oliver och Jack.
Visserligen så kände sig William ganska överlägsen även när Oliver var i skolan, men det var inte på samma sätt riktigt, eftersom han då blev ganska undanträngd av Oliver ...
- Kan inte vi va idag, William ?? undrade Peter bedjande, när alla tre var ute på skolgården.
Det var ju typ ... ett tag sen ...
- Sorry, jag kan inte, sa William sanningsenligt. Jag måste sticka hem till Oliver ...
- Men ... kan inte vi följa med då ... ?? envisades Peter.
- Jo, men inte idag, sa William beklagande, och tog fram sin mobil, för att sms:a till Oliver. En annan gång ...
Peter suckade.
- Förresten, får jag fråga en sak, William ?? undrade han.
- Mm ... sa William frånvarande,och började skriva ett sms till Oliver.
Jag kommer till dig efter maten, (Vet att du inte kan svara)
Han la ner mobilen i jackfickan igen, och skyndade på stegen lite, eftersom det var så kallt ute.
- Jo ... sa Peter tveksamt. Det där med Olivers farsa, varför ljög ni om det, ni sa ju att han hade dött i en bilolycka ...
William suckade. Varför var Peter tvungen att lägga sig i det där för, det spelade ju ingen roll hur Olivers pappa hade dött, huvudsaken var ju att Oliver hade berättat om det ...
Tillslut så ryckte William på axlarna.
- Vet inte ... mumlade han. Peter och Edvin sa inget mer efter det, och William njöt av att slippa svara på fler besvärliga frågor.

När William äntligen var hemma, så skyndade han sig att ta av sig ytterkläderna, och gick sen ut i köket.
Hans mamma Alice och hans lillasyster Rebecka höll på att laga mat.
- Hej Wille !! sa Alice glatt. Hur var det i skolan idag ??
- Det var väl bra ... sa William uttråkat, och slängde upp sin väska på köksbordet. Men lika långtråkigt som vanligt ...
Alice log, och fortsatte skala potatis framme vid diskbänken.
- Så farligt var det nog inte, sa hon avfärdande. Alla blir trötta på skolan ibland, men det blir bättre sen ...
William fnös, och slog sig ner vid köksbordet.
- Mm, visst, säkert ... mumlade han.
- Hur kan du tycka att skolan är tråkig, Wille ?? undrade Rebecka förvånat, och satte sig mittemot honom vid köksbordet. Jag ÄLSKAR skolan !!
- Haha, så skulle du nog inte säga om du fick ett helt kapitel i matte som läxa ... sa William surt, och tog motvilligt fram sin mattebok, för att börja lite smått på sin läxa.
Rebecka ryckte på axlarna, och vände sig sen till sin mamma.
- Mamma, kom ihåg att jag ska på kalas hos Jenny på fredag, påminde hon. Vi måste köpa en present till henne ju ...
- Ja, det kan vi väl ta imorgon ?? föreslog Alice, och Rebecka nickade ivrigt.
William suckade.
- Mamma, vad är det för mat ?? undrade han.
- Det är potatisgratäng, svarade Alice. Så det kan ta lite tid innan det blir färdigt ...
- Vad bra, sa William, och reste sig upp. Då hinner jag sticka hem till Oliver lite emellan ...
- Men är det inte bättre om du gör din läxa först ?? sa Alice. Du kan ju va med Oliver efter maten.
- Men det är en viktig grej vi måste snacka om, sa William. Förresten så har jag nyss kommit hem från en helveteslång skoldag, och behöver lite paus innan jag börjar på med matten ...
- Det har du väl rätt i, sa Alice. Men jag vill inte att du svär inför Rebecka.
William himlade med ögonen.
- Jaja, sa han frånvarande, och lämnade köket. Max !! ropade han. Max, kom, vi ska ut !!
Williams schäferhund skyndade genast efter William, som var påväg ut i hallen, för att ta på sig ytterkläderna igen, och William trädde på honom kopplet. Ett tag hade Max varit så lydig, att William hade kunnat gå ute med honom utan koppel, men nuförtiden så hade Max börjat hoppa på andra hundar, så han var tvungen att vara kopplad.
- Hej då, mamma !! ropade William. Jag kommer snart ...
Han stängde ytterdörren, och gick sen med snabba steg framåt, längs den enriktade gatan.
Det låg ett tunnt snötäckte över marken, och det blåste lite ute, men det hade inte blivit kyligare än det hade varit när William gick hem från skolan.
Snart var det Williams födelsedag, han fyllde år den 10:e december, och var därmed yngst i klassen mot sin vilja.
Han hatade det, och tanken på att han skulle vara den sista i klassen som kunde skaffa moped, gjorde honom ännu sämre till mods. Han kände sig så ynklig, för han var ju en av klassens populäraste killar, och då skulle man ju vara äldre än de andra, för annars var man ju ingen att se upp till ...
William suckade, och skyndade på stegen. Annat var det med Edvin, som var äldst i klassen, och fyllde år i januari.
William var otroligt avundsjuk på honom. Tänk att få fylla år i januari, och vara äldst i klassen, vad coolt det skulle vara !! William avbröts i sina tankar, då han fick syn på Markus och Winston, som kom gåendes en bit bort.
- Hej, sa Markus, när han och Winston passerade William.
- Hej, svarade William fråvarande. Max började genast att skälla på Markus och Winston, och William drog irriterat i hans koppel.
- Kom nu, Max !! sa han otåligt, och drog med sig Max därifrån. Han kunde se att Winston vände sig om för att kolla på honom, men han ignorerade det, och fortsatte hem till Oliver istället.
Kommentera gärna detta verk!
Sätt ett sifferomdöme på verket: (Detta är frivilligt)

Kommentarer - (Snittbetyg: 4.9)
Harrypotterlover - 20 feb 09 - 14:21- Betyg:
Börjar komma ikapp nu eller vad x''D Har inte så mycket att skriva om denna del. Vill verkligen se hur det går för Jimmy och Aaron. Tänk att få träffa sin mamma igen efter så många år!

//Sara
Dalvana - 24 jan 09 - 00:56- Betyg:
Jättebra att du fortsatt, trodde förra avsnittet var ett litet slut på denna fantastiska berättelse! :)
Läser resten av de nya delarna 2morrow, hihi <3 FEM PLUS
Ciissii - 22 jan 09 - 16:25
väldigt bra :)
sandruskapuska - 21 jan 09 - 13:57- Betyg:
Super, missade en del, men ni e I'm back
Super btw<3
Qwjag - 20 jan 09 - 20:59- Betyg:
härligt att fortsättningen är igång ;)
bra skrivet(y) , spännande å se hur de blir med aron och jimmy:)
manx_ - 19 jan 09 - 22:13- Betyg:
yey den hära har jag längtat efter jätte länge !! ,
Mejla när nästa kommer ! :D ,
vissenros - 19 jan 09 - 19:38
bra skrivit, hoppas att det kommer att gå bra för Aron och Jimmy nu ;)
mejla nästa (a)
Justmyfault - 19 jan 09 - 18:12
jättebra :)
Toker - 19 jan 09 - 17:34- Betyg:
Att du kan hålla oss så här länge.. elaking ;)
Mailmailmail (Y)
RedOceania - 19 jan 09 - 10:04- Betyg:
Mm... Hoppas det går bra för Aaron och Jimmy nu, med mamman alltså. Det är ju skönt att någonting bra händer för en gångs skull..
Undra isåfall hur "avskedet" blir mellan Oliver och Aaron. De har ju en liten historia nu...
Men det kommer ju ta ett tag innan Aaron och Jimmy sticker iaf. så mycket kan hända innan dess. Hur ska det bli när Aaron och Oliver möts nästa gång...?
Oliver kommer iaf. förstå helt säkert, att hans "fasad" inte håller, att väggarna han byggt upp är för tunna. Så det är ett stort steg i livet, att inse att man gjort så stora misstag osv.
/T
MirreMille - 19 jan 09 - 05:14- Betyg:
Mejla nästa?

Skriven av
DracoLove
19 jan 09 - 04:58
(Har blivit läst 175 ggr.)
Visa profil
Kommentera detta verk

Anmäl detta verk


Beskrivande ord