Men Kimmie då *del 5* |
Jag andades inte ens själv. Jag hade en apparat vid munnen när jag vaknade. Jag blev rädd. Allt fler maskiner hade kommit.
Vad är det med mig? Tänkte jag.. Jag vill åka hem.
Jag kände mig yr. En smärta kom igen hela kroppen.
Men även om jag var trött så skulle jag inte somna.. Jag har sovit dom senaste dagarna.. I alla fall största delarna av dagarna.
Det pep till i min mobil. Jag tog upp den i vänster handen och läste smset.
Hur mår du? Hoppas att allt går bra!!
Miss you. Ily<33
//Sandra.
Jag orkade inte svara. Mamma satt och sov i stolen.
Hon hade väl inte heller haft det speciellt bra.
Hallå? Man mår väl dåligt i början sen är man väl gravid i 9 månader sen föder man en unge!! Varför funkar inte min graviditet så??
Det var konstigt att säga det. ´Min graviditet´ Jag hade nog inte riktigt förstått än att det var JAG som var gravid att det var JAG som hade ett barn i magen.
Även om läkarna ska hålla på o säga att det är ett foster än. Men det är ju ett barn. Det ska bara växa och se ut som ett.
Det pep till i mobilen igen.
´Hallå?? Är du där? Snälla svara! Fast du kanske sover men så fort du vaknar så svar och läs!! Miss you
Ily<333
//Sandra.
Denna gången blev jag tvungen att svara.
´Jag mår skit, nya piller nytt dropp nya maskiner.
Miss you too
Ily<33
//Kimmie.
Sen kom en läkare in. Fast med gula kläder..??
Inte är det väl påsk.. Det är väl jul..?
´´Så här ligger det till´´ Sa läkaren.. Och det såg ut som om han väntade sig ett svar tillbaka.
Men han fick inget.
´´Du har cancer.´´
Jag trodde inte att det var sant.. Jag?! Har jag cancer? Nej, inte jag! INTE JAG! Någon annan! Snälla bara inte jag!
´´Jag förstår om du är ganska omtumlad men…Vi kan faktiskt göra något !´´
Nåt ljust kom upp. ´Vi kan faktiskt göra något´
Så jag kan bli botad ? Jag kan överleva den förfärliga sjukdomen Cancer?
´´Kk-ka-a-an-n nii-i g-gör-ra-a nå-å-go-t?´´ Stammade jag förskräckt.
´´Ja. Det kan vi. Fast det kommer bli svårt. Du har Leukemi. Vi har undersökt den och den har precis kommit så vi har tittat och.. Vi kan faktiskt göra något. Men det är en lång väg.´´
´´Ko-omme-e-er de-e-t a-t-t skad-da-a ba-a-ar-ne-e-et?´´ Kom jag helt på. Konstigt.
´´Vi vet inte.´´
Jag brast ut i tårar. Jag tog händerna för ansiktet och kom att tänka på pappan. Jag grät ännu mera när jag tänkte på honom.
´´Gå…´´ Viskade jag.
´´Det är helt..´´
´´GÅÅ!!´´ Röt jag åt honom. Fattar han inte att jag vill vara ensam??
Han stod kvar..
´´GÅÅÅ UUUT!!!! FATTAR DU TRÖGT???!!! JAG VILL VARA ENSAM!! GÅÅ!!!! Vänta innan du går…När får jag åka hem?´´
´´Jag vet inte.. Inte i morgon i alla fall.´´ Sa han vänligt och gick ut från rummet.
Inte i morgon i alla fall upprepade jag i huvudet.
Hur fan kan man säga så? Inte i morgon i alla fall?!
Jag kände att magen värkte till. Leukemi, gravid… Vad kommer sen då? Jag vet inte ens om jag vill ha barnet. Vad skulle pappan säga.
Jag måste berätta det för honom.
Min mobil pep till. Det var Marcus. Pappan med andra ord…
Så här stod det:
´´Hur mår du? Hörde från Sandra att du låg på sjukan. Ska jag komma?! När kan du komma hem?
Längtar efter dej<3
Love you.
//Macke
Längtar efter dej, love you. Dom orden.
Han sa alltid det. Tills nåt blev fel.
Festen! Hos Jennifer. Vi drack.. för mycket. Jag kommer inte ihåg så mycket än Marcus bara överkropp. Hans vänliga leende.
´Det är ingen fara, vi ska inte göra nåt du inte vill´Sa han.
´Men jag vill.´ Minns jag att jag sa & fnisade.
Och så här går det, vips är man på smällen och har Leukemi. Tänkte jag. Jag började gråta, det hade blivit en vana att gråta. Mamma vaknade till med ett ryck.
Jätte kort. Men ´Glöm inte att KOMMENTERA!!
|
|
|
|
