Den lilla ensama flickan i New York | Del 1 |
Jag är precis som alla andra. Förutom att jag inte har några föräldrar som väntar i dörren när jag kommer från skolan.
Alla får ha ett liv förutom jag. Bara för de dog under kriget har de aldrig sett mig som den flicka jag är idag.
Bara för jag skrek åt dom och sa att jag hatade dom betydde det ju ingenting egentligen. Dumma mig jag är en idiot.
Jag fattar inte ens att jag fick komma till jorden. Om jag bara fick en en sak i mitt liv skulle jag ändra att jag aldrig
skrek åt dom. Jag kommer ihåg deras minner, jag komme ihåg deras leende. Men de fick aldrig se mitt. Jag önskar att de kom
tillbaka till mig. Men det är försent att ändra nu. Deras gravar är på kyrkogården, och här är jag på begravning med min faster.
Vart kommer det föra mig? Vart kommer jag bo? Kommer jag få leva på gatan i hela mitt liv. Jag vill inte ha det så här längre.
Jag tänker ändra på det. "to be continuation" "fortsättning följer"
|
|
|
|
