"Kärleks bekännelse" |
Jag såg dig första gången, inget hände.
Men efter att ha iakttagit dig kände jag hur något brände.
Jag drogs till dig som en magnet, ville skydda dig, det var allt annat än lättsamt.
Men det gjorde inte ont, det var inte smärtsamt.
Jag såg dina läppar le, och jag hörde dig skratta, men det kändes inte verkligt.
Jag ville se dig le, jag ville höra dig skratta. Det var märkligt.
Jag hälsade, jag började prata med dig. Men det kändes aldrig nog.
Men så började du le, och med mig dessutom! Jag kände en glädje när du log.
Då borde jag väl känna att det var nog? Men jag var fast, det var något med dig.
Det kändes som om du tagit halva mig med dig, det är något konstigt med mig,
Jag fattar inte vad som händer, vad är det som är fel?
Utan dig är jag aldrig hel!
Jag tror jag älskar dig, jag är fast, jag är din.
Jag kan knappt tro det när du sa att du älskade mig, att du var min…
Det är vi två mot hela världen, vi hör ihop som ett plus ett är två.
Med dig kan inga dagar vara grå.
Du är allt man kan önska sig, du är varm, tillitsfull och magisk.
Och ibland är du lika lekfull som barn är på dagis.
När jag ser i dina ögon ser jag hela världen i ett bättre ljus.
Och helt plötsligt tänds hela min värld med solljus.
Du är hela mitt liv, en del av mig.
Och kan du förstå, trots allt jag sagt, att jag älskar dig?
(= Ett klipp från min bok jag skriver)
|
| Kommentarer | | Fiida - 18 jan 09 - 17:34 | | den var bra :) |
|
|
|
