Jag förenas med nattens andetag..-* |
Lugnt...
Tyst...
Stilla...
Den mjuka vinden smeker mina
benvita kinder,
och torkar mina tårar som
bildar kristallklara rännilar
från mina slutna ögon
Den tar tag i mitt tunna hår,
och låter det tyngdlöst dansa
omkring i nattens dova melodi,
som spelar i takt med mina
avtagnade hjärtslag
Du sa att du skulle hålla min
hand för alltid
Jag trodde att "för alltid"
skulle vara mycket längre,
men jag hade fel
Jag känner hur jag förlorar
fotfästet och faller,
genom den tysta natten,
ner mot den hårda marken
Det sista jag ser är stjärnorna
på himlavalvet ovanför mig,
och jag hör hur alla ben
bryts i mig,
innan livet lämnar min späda kropp,
för att inte vakna igen.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | | bonnilie - 20 jan 09 - 21:45 | | åh. tycka om denna dikt! | hanochhon - 18 jan 09 - 17:58- Betyg:  | | underbart bra! :) |
|
|
|
