Skuggor [del1] |
DET BLIR EN GLAD ADHARA IFALL NI KOMMENTERAR! :) :)
Med flyg över Atlanten för att sedan landa på en stor flygplats i det engelska Leeds, hon hade knappt något bagage, det enda lilla hon hade var det hon hade kunnat stjäla från en av butikerna på flygplatsen i Atlanta. Så dom låg i den handbagageväska som hon också hade stulit.
Högtalarna gick igång och en röst med ingen värme i den berättade att vi skulle börja landa om fem minuter så alla var tvungen att spänna fast sig och fälla upp bordet framför sig.
Miras händer kändes som två gamla disktrasor och hon fasade över vem det var som skulle möta upp henne. Tänk ifall hon inte kände igen skuggan? Det var en lögn, det visste hon, skuggor kunde känna igen varandra kilometer bort. Och det kunde vara ännu längre bort ifall det var en vän eller partner.
Men hon hade inga vänner som var skuggor, bara mänskliga och dom hade hon blivit tvungna att lämna så många gånger.
Efter dom första gångerna hade hon tillslut slutat försöka skapa vänner och hade varit rent utav sagt otrevlig mot folk som gjorde närmanden. Hon kom ihåg hur avskyvärd hon hade varit mot Clare, men hon hade inte brytt sig.
Clare hade bara sett igenom den tuffa fasaden och hade inte lämnat Mira ifred förrän hon hade gått med på att ta en fika på ett sunkigt café som tog alldeles för dyrt för deras alldeles för svaga kaffe. Och direkt hade Mira klickat med henne och dom hade blivit bästa vänner. Men nu hade Mira lämnat henne så som hon hade gjort med så många andra vänner innan; Julie, Hannah, Marcus och Andi. Det hade gjort lika ont varje gång, men hon visste att ifall hon stannade kvar så skulle dom bli dödade, och det skulle göra mer ont.
Mira gick ut till vänthallen och hon kände en närvaro som inte var mänsklig. Instinktivs tittade hon dit och möttes av ett par gråa ögon och hon gick mot mannen. Han hade ett pojkaktigt utseende och Mira var förvånad över att ledaren var så ung. Antagligen hade pojkens pappa varit ledare och dött.
Hon böjde lätt huvudet i hälsning så som man gjorde mot en ledare. Istället för att få en hand på axeln så som ledare sa välkommen på, skrattade han istället.
Mira tittade frågandes upp och pojken skrattade fortfarande.
”Kain kunde inte möta dig så han bad mig. Det blev en kris i Manchester, en skugga har dödat en jägare och Kain måste hjälpa honom.”
Det förklarade en hel del, men Mira förstod inte varför pojken gav så mycket information till henne. Hon var fortfarande en okänd skugga och dom hade inte blivit presenterade. Dessutom kunde han inte lita på henne, för hon kunde inte lita på honom.
”Mitt namn är Castor”, sa pojken och log.
”Mira”, sa Mira lågt och hövligt.
”Trevligt att träffas, Mira.”
Pojken var övervänlig. Mira visste inte ifall hon gillade det eller inte. Men dom gick ut från flygplatsen och mot parkeringen. Parkeringen var överpackad med bilar och Castor gick mot den östra delen av parkeringen. Där alla dom dyra bilarna stod.
Han stannade bakom en Porsche och Mira gapade stort när hon såg den.
Castors blonda hår flög omkring när han såg Miras ansikte och skrattade. ”Snygg va? Det är Kains, han lånade ut det. Det tog mig nästan tre timmar att få honom att låta mig köra den.”
”Aha”, mumlade hon och satte sig i framsätet. ”Hur gammal är du?” frågade hon när båda satt säkert inne i bilen fastspända.
Castor sneglade på mig. ”Jordår eller skuggår?”
”Jordår.”
”Femton.”
Mira ville inte erkänna att hon inte kunde räkna skuggår. Hon hade ju försökt så himla mycket att vara människa mer än en skugga så hon hade inte lärt sig någonting om att vara skugga utom det essentiella.
”Dudå?” undrade han tillbaka.
”Tjugotvå.”
”Ojdå”, sa han skrattandes. ”Jag trodde du var yngre. Det är kanske för att du är ganska kort och att du är ganska söt.” Han började rodna. ”Jag menar… Du ser yngre ut, som att du är ungefär arton år eller något sådant, och du ser så klen ut.” Rodnaden började sprida sig till hans hals och panna och Mira log bara åt hans svamlande. ”Jag menar, du ser klen ut men du är säkert jättestark… Snälla, stoppa mig!”
Mira släppte ut ett skratt, kanske var det inte så farligt ändå att gå med i en grupp? Inte ifall alla var som Castor här i alla fall.
”Aldrig.”
Castor log mot henne och försökte koncentrera sig på körningen istället. Mira fick känsla att Kain inte skulle bli vidare glad ifall Castor krockade med den här bilen. Mira skulle inte heller bli glad, men det var inte på grund av bilen, det var på grund av hennes egen säkerhet.
Castor stannade utanför att stort hus och parkerade på parkeringen bakom huset. När Mira såg storleken på huset förstod hon att det var en stor grupp med skuggor som måste finnas här. Genast blev hon nervös, tänk ifall dom inte gillade henne och kastade ut henne? Då skulle Guidon skylla på henne och då var hon tvungen att klara sig själv.
Nej, hon måste få det här att funka. Vare sig hon ville eller inte. Hon svalde ljudligt och Castor gav henne ett medlidande leende.
Castor ledde in henne genom bakdörren och in till ett kök. Mira var ganska säker att dom hade kök på varje våning eftersom det var stort. Inne i köket stod en kvinna och en man tätt intill varandra med händerna hopslingrade. Mira tittade genast bort för hon tyckte det var fel att titta på när två skuggor visade sin kärlek för varandra.
Men Castor han tittade bara på och flinade brett. ”Det här är Myer och Kristen.”
Myer och Kristen tittade upp och genast blev Kristens kinder röda och hon försökte dra sig ifrån Myer. Men han ville inte ha något av det så han drog enkelt bara tillbaka henne och log mot Mira.
”Så du är den nya skuggan som alla pladdrar om.”
Han hade en lätt retsam röst och Mira förstod att med den här mannen skulle hon komma lät överens med.
”Ny och ny, jag är då inte begagnad i alla fall”, sa Mira tillbaka med samma retsamma röst.
Myer släppte ut ett småskrattande och Kristen log uppskattande.
”Jag gillar henne”, sa Myer och tittade på Kristen.
Båda hade svart hår, bara det att Kristen hade längre hår än Myer.
”Jaja, jag gillar henne också, hon heter Mira förresten!” inflikade Castor och tog tag i Miras hand för att dra vidare med henne.
”Trevligt att träffas, Mira”, hördes Myer röst bakom henne och hon höjde en hand till svar.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | obegripligt - 17 jan 09 - 22:51- Betyg:  | | mejla nästa! | | Maadelen3 - 17 jan 09 - 22:07 | superb, denna med :D
meramera ;D | | LannaH - 17 jan 09 - 22:06- Betyg: | Fabouls! (elr hur man nu stavar det XD)
men någon finns där som kommer hata henne , eller hur , eller hur !?!?! men Kristen fååår bara inte börja hata henne för att Mira o Myer kommer överrens XD
nåja , jag tyckte den var jätte bra o vill jätte gärna veta mer om Skuggor osv :) lite längre delar kanske ? :D *tindra med ögonen*
skriv mycket, länge och bra!
Hanna |
|
|
|
