Dikta.se
kärleksdikter Kärlek dikter om barn Barn dikter om sorg Sorg senaste poesi Senaste senast kommenterade Senast kommenterade
dikter om vänskap Vänskap Rolig poesi Humor övrig poesi Övrigt noveller Noveller slumpa Slumpa fram ett verk

Noveller

Ändrade planer (prolog)

Matilda gick vägen som hon går varje Tisdag. Hon är på väg till fotbollsträningen. Hennes väska tynger ner axeln lite, så hon stannar för att lägga upp den på andrasidan istället. Det var mörkt och kallt ute, men gatulyktorna(eller vad dom heter) lös upp lite.Hon började gå igen. När hon hade gått en stund kollade hon på klockan. Fem i nio. -Attans! Nu skulle hon aldrig hinna! Eller jo, om hon gick skogsvägen. Hon bet sig i läppen, och började gå. Där var ljuset ännu svagare, efter som många av lyktorna var krossade. Men hon fortsatte ändå att gå. Krasch. Hon hörde hur någon smällde en glasruta, och hon skvatt genast till.


Hon såg sig omkring. Vad kunde det vara. Det fanns ju inga hus i närheten. Då hördes ett skrik.- Nej snälla, sluta, låt mig gå! vädjade någon, i stor förtvivlan. Matilda blev rädd, och började springa. Ljudet av någons gråt förde henne till platsen. Hon såg två män. En satt på marken, och höll armarna för ansiktet. En annan stod upp. Runt dom låg glas splitter i massor. Hon gömde sig bakom ett träd. Bäst att hålla sig undan, tänkte hon. Men samtidigt led hon av att bara stå där och titta på.

I all hast drog hon upp sin mobil. Hon klarade inte mer! Hon tog först en bild på mannen. EN bild på ansiktet, och en på hela situationen. Hon slog sen numret. 112 knappade ohn snabbt in. Hon kunde slå numret utan att titta nu, efter som hon behövt slå det så många gånger, när killarna hållt på i skolan. DOm hade ställt till med brand och allt möjligt. Men nu var det allvar. Homn viskade så tyst hon kunde. -vi kommer. sa polisen och la på. Hon tog ett steg fram.Men när hon satte ner foten trampade hon på en pinne, som självklart skulle knäckas.


Mannen började gå mot henne.Men så vände han sig om. -Ligg still där! röt han åt mannen som låg där. Som om han hade nåt val. Sa Matilda och himlade med ögonen. Han var ju helt medvetslös. Tut, tut ,tut ,tut... Polisens sirener började tjuta högt. De var tydligen riktigt nära. Mannen kollade sig snabbt om. Han hade förmodligen tänkt rymma, men försent. Polisen stod redan runt honom. -Jag ger mej, sa han och la sig ner. Polisen bar in honom i bilen. -Vad gör ni nu? -Vi åker till stationen. Förhör imorgon bitti klockan 10.00, du MÅSTE vara där. Hon suckade.- Okej.



Det var bara prologen. Skriv gärna vad ni tycker. Ska jag fortsätta ?? Skriva mer/mindre. Jaa skriv vad ni tycker!
Kommentera gärna detta verk!
Sätt ett sifferomdöme på verket: (Detta är frivilligt)


Skriven av
_A_angels_eyez
17 jan 09 - 18:50
(Har blivit läst 58 ggr.)
Visa profil
Kommentera detta verk

Anmäl detta verk


Beskrivande ord