Akta mina skyddsmurar! - Kapitel 2 |
Sebastian
Samma HÖGST irriterande ton som igår väckte mig klockan 06:30 prick, jag slog upp ögonen och tog mig sakta upp från golvet, tryckte av alarmet och sträckte på mig.
Varje liten jävla del av min kropp ömmande kändes som, och jag stapplade stelt ut ur mitt rum. Väl inne i badrummet kollade jag skadorna pappa orsakat i spegeln.
Jag hade ett blåmärke på höger kind, det var det enda ytliga som folk kommer se. Alla andra skador i fråga, kommer ju inte synas. Medans jag granskade min kropp, fick jag lust att gråta.
Men det är bara svaga som gråter.
Jag ignorerade mina känslor, och gick ut i hallen igen. Nu hörde jag the Devil himself, alltså pappa, snarka ljudligt från sitt rum.
Han är säkert bakfull också, den jävla idioten.
Jag struntade i att jag hade gårdagens kläder och stack fötterna i skorna, och sprang hela vägen till skolan. Bara jag kom bort från mitt såkallade hem.
Hälsningar steg från gruppen som stod utanför skolan. Idag nickade jag inte ens, och dom såg smått besvikna ut.
- "Men Sebastian! Vad har du gjort på kinden?" frågade Maria och drog dramatisk efter andan.
Alla andra uppmärksammade mitt blåmärke och såg lika nyfiken ut som Maria, jag suckade åt dom.
- "Slagsmål bara." Sa jag kort och tog snabbt upp mitt cigarettpaket. Prince, rich taste. "Rökning dödar." Stod det på paketet, no shit?
- "Öh, vann dudå? Och vem var det emot? Hur gick det? Vart, och när var det?" frågorna haglade över mig.
- "Jag vann, och det var mot ett av mina gamla "offer". Slutpratat om det." sa jag med arg ton. Dom ska aldrig få reda på sanningen.
Dom lydde och slutade prata om det, det var tyst en stund innan dom började prata om nån fest som var på fredag.
- "Sebastian, du borde komma dit. Du verkar lite spänd, du kanske borde knulla nån full sexig tjej? Höhöh!" sa Danne med sin basröst.
- "ÅH DANNE! TJEJER ÄR INTE KNULLOBJEKT!" skällde Maria på honom.
- "Höhö! Jo, det är dom. Dom duger bra till att göra mat, och att knulla. Annars gnäller dom bara."
Vadå ta efter sin pappas gnäll om hans fru?
- Där fick du svar på tal Maria! garvade Markus.
- "Din jävla idiot, bara för att just DU inte kan ta hand dig själv. Låt mig gissa att din mamma torkar ditt arsle efter du skitit också?!" sa Maria surt.
- "Sluta kaxa, innan jag slår ner dig!" sa Danne argt och grep tag om Marias tröja.
- "Släpp min tröja, asshole!" skrek Maria till och gav Danne en hård örfil.
Danne blev så chockad att han släppte henne, och hon vände på klacken och gick snabbt därifrån. Det var tyst ett tag och alla sneglade på Danne. Utom jag.
Danne verkade hetsa upp sig själv och jag väntade på att han skulle skrika ut något.
- "JAG SKA DÖDA DEN HORAN!" skrek han helt plöstligt til. Där kom det.
- "Du förtjänade skiten, Danne. " sa jag lugnt till honom och han såg ut som en tjurig femåring.
- "Jag ska ge henne stryk iallafall, man kaxar inte mot mig." svarade han surt.
- "Du rör inte henne, okej?" Sa jag med samma lugna ton som innan.
Danne sa inte emot, utan stirrade i marken. Han spottade på marken, och jag suckade.
- "Om jag får reda på att du har gett henne stryk, då åker du i backen själv. Jag vill inte ha några onödiga bråk, fattar du?" hotades jag med självsäker ton.
Min blick mötte hans, och han vek fort undan blicken.
- "Jaja, som du vill då." Sa han osäkert och gick in i skolan.
Vi andra stod och pratade lite, eller åtminstonde dom. Jag la in något ord här och var.
Jag hörde "klick, klack, klick, klack" på långt håll som att jag hade lyssnat efter det, och blev varm i hela kroppen.
Nadja kom gående mot vår lilla grupp och såg allmänt underbar ut.
Herregud.
- "Hej sebastian!" Sa hon glatt och log emot mig.
Det ryckte lite i mina mungipor, men här bland alla mina kompisar kunde jag inte visa riktigt glädje. Eller?
- "Hej." sa jag, och mina kompisar verkade chockade över att jag sa hej tillbaka.
Jag brukade ju bara nicka, eller ignorera hejanden.
Najda tittade runt i gruppen och såg undrande ut.
- "Vart är Maria?"
- "Inne i skolan någonstans. Danne gjorde henne sur." Svarade jag och gav henne något slags halvleende.
- "Aha, men då går jag och letar efter henne. Ses." Sa hon, sen hände något.
Hon gick fram till mig och kramade mig.
Jag tror jag kommer smälla av.
Jag stod stel som en pinne tills jag besvarade hennes kram, stelt och smått besvärat.
(Men jag ville aldrig, aldrig släppa taget.)
Men det gjorde vi, och sen log hon och gick iväg.
- "Asså, jag tror jag drömmer?! Kramade du just den där tjejen?!" nästan skrek Amanda.
Jag hoppas inte det var en dröm iallafall.
- "Får man inte krama en tjej?" Sa jag och höjde irriterat på ögonbrynet.
- "Jo.. Klart man får.."
- "Dåså."
- "Men det är så olikt dig! Vad har tagit åt dig nurå?" frågade Markus och såg på mig.
Jag ruskade bara på huvudet åt dom, och gick därifrån.
Idiotiska, jävla jävlar. Varför måste jag jämt vara en känslokall idiot för dom?
Jag öppnade mitt skåp och kastade in min jacka, mina ögon gav en snabb blick på schemat. Svenska.
Jag suckade djupt, tog tag i min jacka igen. Onödigt att ens slänga in den.
Tog på mig jackan och gick ut, mina steg styrde mot parken. Tankarna på Nadja snurrade runt i huvudet, ingen har fått mig att skratta på äkta, på så länge. Hon lyckades nästan på en gång, vilken underbar tjej hon är.
Jag satte mig på min "skolkbänk" och började fantisera hur det skulle vara om jag blev ihop med henne. Hon skulle kunna rädda mitt liv,
hon skulle kunna komma igenom mina skyddsmurar. Medans tankarna gick mer åt att ligga på en äng, tätt intill henne och köra "Vad liknar molnen?"leken, kom Nadja gående.
Jag var så djupt i mina tankar att jag inte hörde hennes skor klick-klacka, och höll att få en hjärtattack när jag hörde henne säga "Hej."
- "FAN VAD DU SKRÄMS!" sa jag och märkte att min hand höll över mitt dunkade hjärta, jag tog snabbt bort den och kände hur jag rodnade.
- "Haha, förlåt. Det var inte meningen." Skrattade Nadja och slängde med håret. (Vacker du är. )
"Men du såg så ensam ut på din skolkbänk, så jag tänkte sällskapa dig."
- "Snällt.." sa jag, och tittade ner på mina skor. Svarta DC skor, slitna som fasen och jag borde köpa nya.. Jag gick bort i tankarna på nya skor.
- "Hallå? Jorden anropar Sebastian!" Sa Nadja och petade mig i sidan.
Jag fnissade till, för jag är sjuuuuukt kittlig.
- "Är du kittlig?" Sa hon ivrigt och såg med mig, jag visste vilka planer hon hade fått.
- "DU SKULLE BARA VÅGA!" skrek jag till och reste mig upp, jag visste knappt själv att jag log.
- "Tro mig, jag vågar." sa hon och närmade sig mig.
Jag började springa och hon sprang efter, hon sprang fort i sina klackskor. Imponerande.
Helt plöstsligt tog hon sats och hoppade på mig, vi föll skrattande till marken.
Jag kände hur hon satte sig grensle över mig, för att kunnde hålla fast mig och sedan började hon kittla mig.
Jag höll seriöst på att skratta ihjäl mig.
- "HAHAHAHAHAHAHAHAHAHHA SNÄLLA SLUTA! JAG HAHA, DÖR!" skrattade jag och försökte komma loss.
- "ALDRIG MUAHHAAHAH!" skrattade hon och kittlade mig mera.
- "HAHAHAHHA SNÄÄÄLLAA GÖR VADSOMHELST! SNÄLLA!" skrattade jag.
(Det kändes härligt.)
- "Okej, om du lovar att köpa en dricka åt mig." Sa hon och skrattade lågt åt mig.
- "Okej,Okej!" sa jag och försökte få luft.
Hon ställde sig upp och ställde sig brevid mig. Jag låg kvar på marken, helt slut och gav ifrån mig någon slags blandning av skratt/frust/hostljud.
- "Skynda dig, innan jag kittlar dig igen!" varnade hon och log elakt emot mig.
Jag flög upp, och det måste sett väldigt komiskt ut för Nadja började skratta som bara den. Hon skrattade så mycket att hon var tvungen att sätta sig ner,
hon slog tillochmed knytnäven i marken och skrattade.
Jag halvskrattade åt henne, och kände skrattet bubbla inom mig.
(Du har ett smittande skratt, vännen.)
- "Ska du forsätta skratta länge till, eller ska vi gå och köpa dricka idag?" frågade jag henne och hon lugnade äntligen ner sig.
Vi gick till affären, och hon tog en Loka och gav mig, och jag bara stirrade äcklat på henne.
- "Vad?" Frågade hon.
- "Äckliiiigt!" svarade jag och tittade på Lokan.
- "Haha, alla jag känner som är killar och är i din ålder hatar loka!" svarade hon glatt.
- "Dom har bra smak bara."
Hon skrattade åt mig, och jag besvarade det med att le.
- "Det här är riktigt dricka!" Sa jag och tog fram en redbull, och log ett reklamleende.
"Den är beroendeframkallande och man får en chock av allt socker och koffein!"
- "Hahah!"
Vi gick till kassan, och när jag skulle betala petade Nadja mig i sidan och jag började asgarva. Kärringen i kassan såg stirrade storögt på mig och jag gav henne pengarna
under småskratt. Nadja sprang före mig och satte sig på en bänk utanför affären, och solen sken.
Det var varmt för att vara november, det kändes mer som vår.
Vi skrattade, drack våra drickor och pratade om precis allt.
Nadja
- "Nej nudu Sebbe! Nu har jag berättat asmycket om mig själv, nu är det din tur!" sa jag och log emot honom.
Han verkade bli stel, och tittade ner.
- "Eeeh.. Okej. Jag heter Sebastian Kenneth Lindwall, och är fjorton år.. " började han, men han tystnade strax därefter.
- "Jahaa..? Har du några syskon Herr Lindwall?" sa jag, och viftade med handen som en gest för att han skulle forsätta.
- "Nej." svarade han kort.
- "Nähe.. Din mamma då?"
- "Stack ifrån mig och farsan, när jag var liten."
Nu verkade han verkligen stel och arg med, för den delen.
- "Okej.. Och din pa.." Hann jag börja innan jag blev avbruten av honom.
- "Måste gå nu. Hejdå." Han reste sig fort upp.
- "Ditt mobilnummer föörst!" Sa jag fort.
Han log snett, (verkligen charmerande), och sa sitt telefonnummer.
- "Harru ComviQ då?" frågande han efteråt.
- "Klart!" svarade jag.
Han nickade och skyndade sig därifrån. Jag såg hans ryggtavla försvinna, och knappade in ett sms: "Hej<3/Nadja" till honom.
Jag gick in på Bilder på mobilen och tog fram ett kort på honom, han log mot kameran även fast han inte visste att jag tog kort.
Han såg perfekt ut, och jag kände att det pirrade lite i magen. Jag gick bort i mina tankar, när jag kände att mobilen vibrerade.
Det var från sebastian, han skrev "Hej." tillbaka. Jag skrev tillbaka, sen skrev jag ett sms till Linnéa: "Jag tror jag är kär i sebastian."
Medans jag smsade med Sebastian och Linnéa, gick jag hemåt. Direkt innanför dörren blev jag attackerad av min 4-åriga lillasyster.
- "NADDA,NADDA! LEEEK MÄÄÄ MÄÄÄJ NÄLLA!"
- "Nej Tova, jag ska duscha först."
- "Määäh..Okej då." Hon tog sin bratzdocka och gick därifrån.
Leendes skakade jag på huvudet åt henne, medans jag gick in i badrummet.
När jag kollade mobilen efter mobilen efter jag duschat hade jag fem sms från Sebastian.´ Jag kollade förvånat på mobilen, och klickade upp det första smset som löd:
"Okej :)"
Andra smset:
"Du.. Jag fick bråttom ifrån dig, bara för att du började prata om min familj.
Min familj är uppsplittrad, mamma vet jag inte ens var hon är.. Och min pappa är
alkoholist. Och jag har aldrig berättat om min familj för någon, på fleraflera år.
Jag hatar verkligen att prata om mitt liv, för det är sjukt dåligt.
Och eh.. Min pappa slår mig ibland när han är full, det är därför jag hade blåmärket på kinden idag."
Tredje smset:
"Jag ångrar att jag skrev det där smset, fyfan. Jag är korkad, korkad, koooorkad."
Fjärde smset:
"Du tycker säkert jag är en psykist störd idiot."
Jag var chockad, och kände samtidigt hur hat steg inom mig. Hans pappa förtjänar ett skott rakt i pannan, förfan!
"Men Sebastian då ._. .. Klart jag inte tycker du är en idiot, fyfan.. Jag skulle aldrig kunna gå hem till nån som slog mig. Nej usch, kom och bo hos mig istället." knappade jag in.
Sänt.
Sebastian
Kallsvettig, skakig,yrslig och bitandes på mina naglar, jag ångrade mitt sms.
Hon hade inte svarat på det än, hon måste tycka jag är en psykist störd idiot som borde sökt hjälp för det här för länge sedan.
Ingen förstår att det inte går att söka hjälp.. Jag märkte inte att jag hade börjat gunga lätt fram och tillbaka.
Min mobil började vibrera och jag tog skakigt upp den.
""Men Sebastian då ._. .. Klart jag inte tycker du är en idiot, fyfan.. Jag skulle aldrig kunna gå hem till nån som slog mig. Nej usch, kom och bo hos mig istället." hade hon skrivit.
Jag svarade, men var fortfarande full av ånger och ångest.
Tänk om hon berättar för någon, hon fick ju veta nästan allt..
Men det skulle aldrig Nadja göra.. Eller?
Tankarna gick runt i skallen på mig och jag ville dunka huvudet i väggen mer eller mindre. Jag kände mig tvungen att rensa huvudet, så jag tog fram mitt rakblad ur nattduksbordet, och drog av mina byxor.
Jag satte rakbladet mot mitt högra lår och tryckte hårt neråt..
Jag lät rakbladets vassa kant sjunka längre ner i mitt kött, innan jag drog åt höger.
Jag gjorde det igen, och igen. Smärtan vällde över mig, och jag njöt av det. Finns det något som heter Njutbar smärta?
Jag upprepade det massor av gången, över gamla ärr, över nya sår. Jag gjorde ett sista sår innan jag la tillbaka rakbladet, och jag kände att en tår trängde sig fram.
Den droppade ner i tröjan, som sög åt sig den. Tåren var försvunnen.
Jag ställde mig på skakiga, blödande ben och gick in i badrummet. Tog av mig alla kläder och gick in i duschen. Det varma vattnet kändes som en liten tröst, som en slags varm kram. Påminde mig om Nadjas kram imorse..
Tanken på Nadja fick mig att inte kunna stå längre, jag föll handlöst ner på duschgolvet.
Mina tårar blev för många för att hålla inne, så jag lät dom rinna. Ingen kunde se dom ändå. Dom blandades med vattnet och blev till ingeting.
Vattnet piskade över mina sår, men jag orkade inte känna efter om det gjorde ont. Blodet färgade vattnet ljusrött, det var vackert.
Jag fattade att jag måste få ur Nadja ur mitt liv.
Även fast jag ville ha henne närmare än någonsin.
Vart kanske förvirrande, och sånt. Men jag tycker den var någe sådär ._.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | AppleRain - 26 jan 09 - 21:56- Betyg:  | | Önskar att jag kunde skriva så bra! :) | | FuckOffOrDie - 18 jan 09 - 14:57- Betyg: | | saknar ord! tycker som justmyfault :D maila nästa <3 | | Justmyfault - 17 jan 09 - 18:21- Betyg: | Jag håller inte med redbutton angående längen, långa texter äger! :)
Allt var skitbra! :) |
|
|
|
