McDonald och blivande tonårsmammor del 27 |
HJÄLP! Har det gått en månad redan? Förlåt >.<. Fick ett usb i julklapp som gör det lättare för mig att skriva men... så fick jag världens sämsta schema när jag började skolan. Skriver på nästa del nu, kommer ut senare ikväll eller imorgon (för att kompensera).
Veckorna passerade, vädret svängde från varmt till kallt, och lilla bebisen var rastlös i magen. Sommaren började gå över i höst, och alla barn och ungdomar på gården jag bodde på vaknade tidigt på morgonen och tog bussen till olika skolor. Det var bara jag hemma, för här var det inte många som struntade i att börja på gymnasiet, här gjorde de flesta det. Men lilla jag bestämde sig för att stå ut ifrån mängden, kliva ur ledet på ett sätt som inte riktigt accepterades, och nu skulle inte jag gå på gymnasiet. Inte än i alla fall.
Jag städade ut massor av saker ifrån mitt rum, gjorde plats för en spjällsäng, letade på blocket efter en spjällsäng som kostade rimligt mycket. Det var så mycket annat som jag tidigare inte tänkt på som jag var tvungen att fixa nu.
Just den där tiden försvann världen utanför och allt som gällde var att allt skulle bli så bra som möjligt för bebisen när han eller hon kom. Ibland ringde någon och pratade med mig, men alla var så upptagna att leva liv jag inte kunde ta del av att efter ett tag så var inte jag viktig, bara någon de var tvungen att ringa då och då. Självklart förstod jag att jag inte var så rolig nu, fester var ett stort nej för mig, samma med Gröna Lund och alla möjliga olika saker som de var upptagna med att göra nu. Så jag kom i andra, tredje eller fjärdehand, om det fanns tid för det.
Så när det en dag ringde på dörren och det inte var någon som letade efter mina föräldrar eller skulle sälja något blev det som ett uppvaknande för mig. Länge hade jag bara tänkt på barnet för att slippa tänka på dem som struntade i mig nu, det var inte så att jag hade många vänner från början, så jag tvingade mig själv att hålla i den enda person som ännu inte skulle lämna mig; mitt barn. Kanske förlitade jag mig för mycket på att barnet skulle finnas där, men för mig var det överlevnad.
Den dagen var det Loa som plingade på, hon stod utanför mitt hus iklädd i en fin midjekjol och en ljusblå blus med ett vitt linne under. Vacker som bara hon kunde vara.
”Hej,” sa hon blygt, och jag nickade leende tillbaka.
”Hej, vill du komma in?”
”Aa.”
Vagnen stod i hallen bredvid tvättkorgen, och det såg värre ut än vanligt hemma hos mig, men jag trodde inte Loa skulle bry sig direkt, hon hade varit hemma hos mig många gånger.
”Är det här vagnen?” Jag nickade till svars, och såg ned i vagnen där ett litet gosedjur låg och väntade på bebisen, och han viskade till mig att han var ensam, så jag tog upp honom och höll honom mot axeln. Han luktade bebis trots att han inte varit runt någon på flera år. ”Fin,” kommenterade hon, och jag gick ifrån henne mot köket. Hon följde efter mig.
”Vill du ha något att äta?”
”Nä, jag åt i skolan bara för en timma sedan,” svarade hon, och jag kollade på henne. Loa, fina Loa, gick på gymnasiet nu och hon stod i mitt kök som om vi var främlingar.
”Aha, gott?”
”Jaa, faktiskt, inte alls som grundskolans, fast det kanske beror på att vi betalar för maten och inte kommunen,” sa hon och slog sig ned vid matbordet och kollade ut mot våran minimala trädgård.
”Är det… är det kul på gymnasiet?” Jag satte mig ned jag med, och ställde gosedjuret på bordet, och kollade på honom intensivt.
”Det är okej, liksom det är fortfarande skola… fast det beror väl på vilken linje man går…,” svarade Loa svamlande, och såg upp på henne och log.
”Några snygga lärare då?” Frågade jag menande, det var omöjligt för Loa att inte kära ned sig i en lärare.
”Faktiskt inte, men det är en kille som går i trean som är grymt snygg…,” sa hon och log, jag skrattade till svars. ”Han heter Mohamad och han går el,” hon log blygt, och gömde sina ögon under luggen. Loa var, för första gången, kär på riktigt, tänkte jag med avund, hon kände något som inte jag skulle få känna på länge.
”Gillar han dig då?”
”Aa, det är ju det han gör,” svarade hon, och bet sig i läppen.
”Men varför…?”
”För jag är rädd, Mel, ” sa hon med en tjock röst, ”jag är rädd att jag ska göra något jag kommer att ångra, att han kommer att behandla mig som skit, att det kommer att bli som med dig och Joakim,” hon ryckte på axlarna. Det var första gången någon nämnde min situation med Joakim, och det lät så mycket värre än vad det egentligen var, tyckte jag då. Det gjorde ont i mig när hon sa det, jag kände mig som ett sort misstag. Hon såg på mig med stora rädda ögon, och jag slog ned blicken och stirrade på gosedjuret igen.
”Det finns nog inte så många som Joakim i världen, tror jag,” försäkrade jag henne, och såg upp på henne igen.
”Hoppas det…,” hon såg på mig ett tag, och sedan kollade hon ned igen. ”När kommer barnet då?”
”Om två månader ungefär,” svarade jag med en suck, och såg ned på den enorma magen. Det var omöjligt att den skulle kunna bli större nu, tänkte jag och hoppades jag på samma gång. Om den växte mer skulle jag spricka.
”Kul,” sa hon leende, och jag undrade om hon verkligen tyckte det, eller om hon bara inte kom på något mer att säga. Gråten satte sig i halsen, och jag ville bara att hon skulle gå så att jag kunde gråta ifred.
”Har,” började hon säga, sedan pausade hon i några sekunder innan hon tog en djup suck och började om. ”Har du tänkt på några namn än?” Hon frågade det tyst, och bet sig sedan i läppen.
”Lite, men… det är svårt,” svarade jag kort. Jag förstod inte det förakt jag kände emot henne då, för helt plötsligt bubblade det upp från ingenstans, kanske inte helt oprovocerat men det hade länge känts omöjligt att hata henne, men tydligen så var det inte så.
”Okej,” svarade hon, fortfarande tyst, och pillade på duken. Tiden passerade långsamt, och hon verkade inte ha mer att säga, så jag ställde mig upp och började plocka undan i diskhon. ”Jag kanske ska gå, jag har as mycket läxor,” sa hon skrattande, och började ställa sig upp.
”Aha,” besvikelsen tog grepp i mig då hon ställde sig upp och rättade till kjolen. Sedan gick vi båda mot dörren och sa hejdå. Hon han knappt ut genom dörren innan jag slog igen den. Om det inte var för magen skulle jag skjunkigt ned på golvet, men den jävla magen var ivägen.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | ILoveTAKIDA - 21 jul 09 - 21:41- Betyg:  | | (Y) jag är lat, orkar inte ge nån bra kommentar, förutom att säga att detta är jättebra! | | dinmamma - 23 jan 09 - 11:15- Betyg: | det var bra . kanske inte den bästa hittils, men jättebra var den iafl ((;
om du har ork så kunde du mejla då nästa kommer o:? | | bopping_girl - 21 jan 09 - 05:06 | | suuuuper mera mera :D | | spektakel - 19 jan 09 - 17:58- Betyg: | | superbraa :D mejla nästa | | Niz0 - 19 jan 09 - 01:00- Betyg: | | SUPERBRA att du skriver på denna igen :) Har saknat den som fan :) Mejla gärna när nästa del kommer :P | | sorgen - 18 jan 09 - 21:35 | | Bra. Längtar till nästa kommer. | | sofiiie - 18 jan 09 - 15:30 | | längtar efter nästa!<3 | | missyou - 18 jan 09 - 12:48 | | mejla nästa (A) | | BlackDream - 17 jan 09 - 20:18- Betyg: | Jättebra =)
Mejla när nästa del kommer? | | Rosapapper - 17 jan 09 - 18:42- Betyg: | | Jättebra,skynda dig med fortsättningen :) | | the-rose - 17 jan 09 - 17:56- Betyg: | | Äntligen kommer en ny del=)))) jättebra<33 som vanligt | | Diskret - 17 jan 09 - 17:14 | Jag har inte kommenterat innan, men jag har följt den här ett tag. Har inte riktigt kommit på något bra att säga som inte är precis som allt andra kommenterar.
Den är så bra för de flesta noveller där någon blir gravid focuserar det på vilken skit pappan är eller frågan att göra abort eller behålla barnet. Du focuserar på barnet. Det är mycket bättre än att focusera på pappan. | | Endelavmig - 17 jan 09 - 16:44 | | bra! |
|
|
|
