Jag&Johan - verklighets baserad, 2 |
som sagt, det här är verklighet. mejla om jag ska lägga ut fortsättningen..
Jag kommer ihåg i maj, andra maj.
Vi hade väl inte räknat med vad som skulle hända,
men vi var dom första i klassen som gjorde det.
Men alla trodde redan vi hade gjort det, och vi varken nekade eller sa att det var så.
Utan bara drog till med typ "Ja 16 gånger" typ.
Men den här gången hände de på riktigt.
och eftersom Johan var så välbyggd, och långt före i pubesiteten en dom flesta andra killarna.
Man skulle kunna tro att Johan gick i 1 eller 2an på gymnasiet, när han bara gick i 7an.
Jag kommer ihåg hur ont det verkligen gjorde, innan hade jag trott det bara var en myt lixom.
Att dom sa att det skulle göra ont, men att det inte gjorde det, men det gjorde verkligen det.
I början iallafall.
Jag kommer ihåg tydligt att jag sa till Johan. " Snälla, lova och inte gå runt och säga det här till massa killar i klassen och så nu"
Jag sa det bara för att jag inte ville ha ett sånt där ryckte som många av tjejerna i nian hade.
Johan lovade och jag kände mig som en tönt, han och jag var ju faktiskt ihop, så vafan, varför kunde man inte säga?
Jag kommer ihåg att veckan efter ungefär, så hade vi en bråk preiod.
i ungefär treveckor, bråkade vi varje dag, och varje dag slutade med att vi stod och tjöt och höll om varandra mitt i korridoren.
Men det var ju inget konstigt med det, det var ju Josefine & Johan, den normala Josefine, och den populära Johan.
Om typ John och Emma skulle stå och tjuta som vi gjorde, då skulle säkert killarna i klassen kalla John bög och sådant.
Tycka dom var patetiska, men när det var vi två, alla hade lixom förståelse.
Kanske var det för ingen av oss skämdes om hur det var ?
det vet jag faktiskt inte.
Men jag kommer ihåg att en dag, när vi bråkade, -svart sjuka.
Jag var nästan helt säker på att Johan stötte på Agnes i min klass, hon var ju så jävla snygg, med hennes blonda hår och allt lixom.
Han och jag hade pratat om det flera gånger, men han nekade det varje gång.
Men han trodde att jag stötte på John, för att jag och John berättade allting för varandra. Såna där saker som jag verkligen inte kunde berätta för Johan, men ändå var tvungen och få ut.
Så berättade jag det för John. Jag litade verkligen på honom.
Så det blev mycket bråk.
Och just den här dagen stod Johan och Agnes och kramades mitt i klassrummet, dom möttes flera gånger och gjorde det.
När Johan satte sig i bänken brevid mig, så smsade han med henne i stället.
Och nästa gång när han gick upp för och krama henne snabbade jag mig efter.
Slog till han på käften, ångrade mig direkt, fyfan jag kommer ihåg vad jag kände mig värdelös då.
Hela klassen kollade upp och alla såg ut som frågetecken.
Mina tårar började forsa och jag pendlade med blicken mellan min hand, Johans kind, och alla frågetecknena i klassrummet.
Sen sprang jag ut därifrån och precis när jag kommit utan för dörren i klassrummet, drog Johan hårt tag i min arm, det gjorde verkligen ont.
-Vafan håller du på med? Frågade han.
-Vafan håller du på med? Frågade jag tillbaka.
Jag sjönk ner på en bänk som stod i korridoren.
Han stallde sig fram för mig.
-Du förstör verkligen allting, jämt Josefine, jämt.
Jag stirrade ner i golvet, och mina tårar forsade.
-Du verkar verkligen inte fatta själv, hur mycket du förstör i vårat förhållande, medan sjag kämpar som fan för att hålla allting uppe, du bara förstör. F-ö-r-s-t-ö-r.
Jag gav honom en lång blick, en lång blick med tårar innan jag reste mej upp och sprang ut ur skolhuset.
Direkt efter jag kommit ut ur skolhuset fick jag ett sms. "Förlåt, jag menade verkligen inte det där, var bara så jävla upprörd, jag älskar dig. förlåt"
Jag kommer ihåg att jag bara kollade på smset länge, och tänkte slänga ner mobilen i marken, men just då kom Johan.
Han tog tag om mig bakifrån, och höll om mig,
Jag vände mig och lät mina tårar få rinna, mot hans hals.
Snart kände jag hans tårar också.
Och han mummlade förlåt, hela tiden.
-Jag älskar dig, sa jag med min grötiga röst.
-Jag älskar dig med, sa han och tryckte mig närmare honom.
När våran lilla treveckorsbråk period var över, så blev allting så bra.
Egentligen kanske vi behövde dom där bråken för att vi skulle förstå hur mycket vi älskade varandra?
Varje dag var vi hemma hos Johan, kollade på film, låg bara och myste, satt och prata med hans föräldrar, umgicks med hans stora syster.
Låg och brottades i hans säng, ibland gick vi på stan, drog och käkade ute. Helt såna där vanliga saker.
Kommer också ihåg att veckan efter sommarlovet, hade jag tillbringat varenda natt hos Johan.
Han skulle på något nils liedholms läger, elr något? kommer inte ihåg riktigt.
Fotbolls läger, iallafall.
Det var i fyra dagar, och jag visste att jag inte skulle klara av fyra dagar utan Johan, när det har varit han som tagit upp min vardag lixom.
Innan han åkte förklarade han för mig hur mycket han älskade mig, och att han var så glad att det var vi.
Vi stod och kysstes i säkert 15 minuter.
Sen började jag gå hemmåt.
Under dom där fyra dagarna, försökte jag smsa med Johan, men det gick inte, han svarade inte.
Äntligen var det den dagen han skulle komma hem!
Jag satt på msn, och då en som var på samma cup loggade in, men inte i samma lag.
Vicctor. säger:
Josefine, förlåt att jag säger det här, men det är för du är en av mina bästa tjejkompisar.
jag satt bara och stirra på skrämen.
Säga vadå?
jjosefinehjärtajjohan, säger:
Vadå?
Jag ångrade att jag frågade vadå.
Svaret blev att Johan hade haft sex med en annan tjej på cupen, och han var inte den ända som sa det till mig den kvällen.
Dagen efter bestämde jag mig för att träffa Johan.
Det här är utdraget ur en av mina "dikter", och den ska ju in här, för nu har ni hela histoiren,
2 juli 2008
-Är det sant som dom säger? Gjorde du det?
-Nej jag lovar, skulle aldrig göra något sånt mot dig!
-Varför säger dom det då?
-Dom har inget liv. Lita på mig, jag har inte gjort det.
-Jag vet inte vad jag ska tro, dom är mina bästa kompisar, varför skulle dom hitta på något sådant?
-Dom vill väll förstöra.
-Förstöra? Det skulle dom aldrig göra, dom vet hur mycket jag älskar dig!
-Dom kanske är avundsjuka, eller något vad vet jag. Det är inte sant iallafall, dom ljuger.
-Varför skulle dom hitta på något sådant? Vart skulle den idén kommit ifrån?
-Varför tror du att jag hade sex med någon på en cup?
-För att.. jag vet hur du är.
tomma blickar, tusentals tårar.
-Tack. tack för den!
-Jag menade inte så,
tårar, tårar .
-Hur fan meande du då?!
-Jag menade bara att du tar varje chans du får, med mej, du skulle aldrig säga nej. Och när jag inte vill försöker du tills jag ger mig.
Tårar. tårar. Suckande.
-Det är för att jag älskar dig och vill vara med dig jämt, att vara nära dig är det bästa jag vet.
-Okej.
Tystnad.
-Jag älskar dig.
-Jag älskar dig med.
-Skulle aldrig göra något sådant mot dig, lita på mig, okej?
-Okej.
3 juli 2008
Jag säger:
Jag måste få veta D. Du är hans bästa vän.
Han litar bara på dig, jag vet att du vet. Du måste berätta.
D säger:
Jag måste ingenting.
Jag säger:
Eftersom du vägrar berätta tar jag det som att han har haft sex med den där tjejen på cupen?
D säger:
Ja, men du får inte säga något, framför allt inte att jag sagt det.
Jag säger:
Förlåt men jag måste.
Smsmeddelande till: O
Du ljög, du ljög mig rätt upp i ansiktet!
Svar på smsmeddelandet:
Ses nere vid skolan om 20 minuter.
Tårar, tårar, tårar.
-Du ljög för mig!
- Lugna dig.
-Lugna mig? Du ljög för mig! Din otrgona jävla..
Tårar, tårar, tårar, tårar.
-Förlåt. snälla förlåt, jag älskar dig!
-Fyfan, fyfan säger jag bara!
tårar, ilska, skrik.
-Snälla lyssna på mig, jag älskar dig! Jag vet inte vad jag höll på med där.
-Du borde tänkt. Vill inte ha något mer med dig och göra. Våga inte ringa, våga inte skicka ett sms, jag, jag, fan!
blöta kinder, röda ögon.
smsmeddelande:
förlåt, jag älskar dig bara dig, jag menade aldrig något.
du betyder verkligen världen för mig.
mer än världen, du betyder allt.
jag vet att du tänkter "tydligen inte" när du läser detta sms.
men jo, det bara blev som det blev.
Förlåt mig snälla.
Det där smset svarade jag inte på.
För han visste ju vad jag tänkte.
Jag pratade inte med honom på hela sommarlovet.
Jag var krossad, helt förstörd.
Jag gjorde faktiskt ingenting resten av sommarlovet.
Låg hemma och sov, det var lixom inte så mycket tårar under den tiden.
Men jag var helt förstörd.
När skolan sedan började och vi började i samma klass igen.
Började båda stor gråta när vi såg varann.
Vi skyndade fram till varandra och bara höll om varandra.
Men snart puttade jag bort honom, och skakade på huvudet. Han kollade bara ner i marken, lät tårarna rinna över kinden.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 4.8) | | sorgen - 4 feb 09 - 15:45 | | Skit bra! | sweet-92 - 3 feb 09 - 14:26- Betyg:  | | bra :) det blir säkert bra. | viunderregnmoln - 20 jan 09 - 21:49- Betyg:  | | skit bra man fångas värkligen | | Muffinz - 18 jan 09 - 15:58- Betyg: | | herregud vad du skriver bra ! helt otroligt | | XblackX - 18 jan 09 - 10:45- Betyg: | | jätte bra | | Rosapapper - 17 jan 09 - 19:10 | | Sjukt bra:) | | Endelavmig - 17 jan 09 - 16:47 | | bra, men saknar djupare känslobeskrivningar och mer detaljer! | | lakrisfian - 17 jan 09 - 16:28 | Shiiit man blir så gripen av berättelsen uush kan verkligen tänka mig hur det var...
Maila om du fortsätter =) | | lillajaag - 17 jan 09 - 15:13- Betyg: | | Asgrymt!!!! Mejla...<3<3 | | lumman - 17 jan 09 - 14:16 | | SKITBRA båda två :D Mejla ?? |
|
|
|
