På dikta.se används cookies. Genom att surfa vidare godkänner du att cookies används. Läs mer. Godkänn

	Kärlek		Barn		Sorg		Senaste		Senast kommenterade
	Vänskap		Humor		Övrigt		Noveller		Slumpa fram ett verk

Noveller

" Ett förlåt räcker inte ". Del 15

Jag ville bara skrika, slå på någonting! Mina ögon fylldes av tårar och det kändes som om allting brast inom mig.
Efter ett tag drog jag upp huvudet och såg på Linnea, hennes ögon var också tårfyllda precis som mina.
Plötsligt fick jag dåligt samvete, det som hade hänt Linnea var ändå 1000 gånger värre..
Jag hade blivit sviken av en kille jag var riktigt förälskad i men Linnea hade både blivit sviken och våltagen av en kille hon varit riktigt förälskat i.
Linnea ställde sig upp , gick fram till mig och kramade om mig hårt och länge.

- Dom var skithögar.
- Det var bara förnamnet.
- Vi skiter i dom, gå vidare som ingenting hänt.
- Linna det kan du inte! Dom dära minnerna kommer förfölja dig hela livet ut.
- Men för dig då?
- Kevin.. Han, det var ingen mardröm att tappa oskulden med honom i natt, det var bland det bästa jag gjort i mitt liv.
Linna kollade skeptiskt på mig, men efter ett tag gav hon mig ett leende.
- Första gången med Filip var också, underbart! Men den som blev nu, nej jag vill inte tänka på det och hans ord..
Linnas blick förvandlades och hon såg ut som hon skulle svimma, sedan kollade hon på mig.
- Nella?
- Ja ?
- Lova! Att du inte berättar för någon.
- Du kan inte leva med det hära, han.. Han får inte komma undan!
- LOVA!
Linnas blick var bönfallande, och jag visste att hon aldrig skulle förlåta mig om jag sa nej, det var imot min vilja men orden kom ur mig.
- Jag lovar..
Linnea gav mig ett trött leende, sen kramade hon om mig.
- Mamma kommer och hämtar mig med bilen om en stund, och du ska ha ett sånt jävla stort tack för att du finns Nella, utan dig skulle jag aldrig klara mig!
Orden värmde upp mig, Linnea var en äkta vän och jag skulle alltid finnas för henne, det var något jag lovade!
- Och detsamma för dig!
Hon gav mig ett leende sedan hörde vi bilen som svängde upp på uppfarten och tutade, det var Linneas mamma!
Vi sa hejdå till varandra och skulle troligen ses imorgon.

När Linnea hade gått lät jag tårarna strömma och smällde i köksstolen med benet så det gjorde ont i hela benet, jag ville bara skrika men då skulle väl grannarna tro jag var helt galen!
Jag grät , lät tårana rinna.
Hur hade jag låtit mig förblindas? Och den dära idioten hade fått tagigt min oskuld också!
Jag skakade under hela mig, varför? Varför ville han leka med mig?
Jag gick in till mitt rum ,tog upp lappen han skrivit tidigare samma dag fastän tidigare och såg på den.
Sedan rev jag sönder den, slängde den i våran sopptunna och spottade på den.
Jag var helt förkrossad, mitt hjärta och själ skrek av längtan efter honom.
Och Tim? Han hade jag helt glömt bort, Tim som alltid lyssnade på mina problem, alltid stöttade mig.
Nog hade det varit skönt att få prata av sig med honom nu, men det kunde jag inte..
För Tim, var såkallade min pojkvän.. Som jag svikit som in i helvete, men han visste inte äns om det.
Åh! Jag blev helt trött på mig själv, " Gör först men tänker sen " Så var jag, och jag lovade att från och med nu skulle jag " Tänka först och göra sen."

Det var då jag hörde det, ringsingalen ekade i hela huset, jag kollade hastigt på klockan så det inte skulle vara mamma som kommer redan, men nej..
Klockan var bara runt kvart över 11 och det var bara 10 min sen Linnea åkte hem ifrån mig.
Hon kanske hade glömt något? Jag gick nerför trappan, vred om vårat lås och kisade imot solens strålar som lyste imot mig.
Jag tappade nästan andan,jag backade i igen i vårt hus och bara stirrade på personen som stog dära, helst av allt ville jag flyga på honom och bara slå honom men det enda jag fick fram var;
- Vad fan gör du hära Kevin?

Kommentarer - (Snittbetyg: 5)

3ricA - 17 jan 09 - 18:27- Betyg: