2.Samhällets glädje komplex - Väntan |
Kapitel 2
Busskuren luktar urin och en stor fläck på marken är skrämmande likt blod. I väntan på bussen börjar jag läsa allt som är skrivet på de sargade väggarna. År av väntande människor som karvat in tankar, svordomar, telefonnummer och namn.
Jag drar fram en permanent penna ur jackfickan och skriver ner en lite gatudikt.
Vad är det vi alla väntar på? En metaforisk buss eller ett verkligt liv? Vad symboliserar väntan?
Jag tittar på orden. Mitt bidrag till en diktsamling sprungen ur väntan. Jag signerar med ”Väntande kollektivtrafikant” och dagens datum.
Jag tittar på min armbandsklocka, 7:04 bussen är försenad. Det finns så oerhört mycket tid och trotts det begränsar vi den hela tiden. Jag drar av och på locket till pennan, det låter klick varje gång.
|
| Kommentarer | | glasbubblan - 4 feb 09 - 19:16 | det här är bra,
så levande och verkligt liksom | | lumman - 17 jan 09 - 15:01 | | lite kort kanske ? men annars mycket bra =)) |
|
|
|
