det kanske blir bättre? del(2) |
Nea96 (min kompis) började skriva den här novellen om Katie och David, men hon bad mig fortsätta med den. så ni som inte har läst prologen(nea säger att den sög) så gör det.
(David)
Jag vaknar av att mamma och pappa skriker inne i köket. Jag tar min kudde och pressar för öronen. Jag hatar när sånthär händer, för såfort jag och mamma ska åka någonstans utan pappa för att han jobbar så mycket så blir han förbannad. Det är då jag oftast ligger kvar i sängen på mornarna eller går ut.
Den här gången ska jag och mamma åka ut med en hyrd båt med mammas kompis mariann och hennes vresiga dotter Katie. Mariann är helt okej, hon är som en mamma ungefär, men Katie och jag har alltid bråkat. Fast egentligen är det nog jag som är problemet, för jag kan bli så himmla idiotisk ibland. Jag har ofta råkat säga saker till någon som jag verkligen inte menar.så Katie har nog flera andledningar till att vara arg på mig.
Jag reser mig ur sängen och tassar in i badrummet. jag går på toan och hoppar in i duschen, men faviritpryl just nu. där kan man inte höra om dom skriker på varann, för där dränks allt av vatten.
När jag har duschat klart lämnar jag badrummet och går in i mitt rum.jag tar på mig min tokio hotel tröja med hela bandet på och ett par gråa jeans. om jag får säga det själv så har jag förändrats ganska mycket från förra året. Då retade jag Katie och sa att hon lyssnade på skitmusik och att hon jämt såg så sur ut med sitt svarta hår.men jag hade inte kunnat låta bli att surfa in på youtube och lyssna på några av tokio hotel´s låtar. och eftersom jag läst tyska i 2 år nu så förstod jag delar av texten.speciellt "gegen meinen willen". Jag förstod då hur Katie egentligen kände,och att hon inne i sig var helt förbannad.
Mamma och pappa har äntligen slutat skrika och jag känner doften av varm o´boy. Jag går ut ur mitt rum och in i köket.där står mamma och pappa och kramas. jag ler för mig själ och förstår att striden är över. jag och mamma kommer åka iväg med båten.
-godmorgon,säger dom samtiditg.
-mornmorn,svarar jag.jag tar en macka och brer på smör och lägger två skinkskivor på.
-vi måste prata lite med dig,sa pappa.han hade sin allvarliga familjemin i ansiktet.
-okej..? sa jag lite trevande.mamma satte sig på stolen brevid mig och tog min hand i sin.
-du vet att vi älskar dig mer än allt annnat på jorden,men jag var hos min doktor igår och hon sa att jag är gravid! mamma log med hela ansiktet.
-va? sa jag och blev helt tom innuti.
-ja, tänk vad roligt för dig att bli storebror! sa pappa och log han med. där sprack det i mig. tusen tankar flög upp i mitthuvud. varför? duger inte jag? hur kunde ni? vilken månad kommer "den"? varför kan ni inte bara ha mig?
-tack för frukosten,sa jag och reste mig. mamma försökte hålla mig kvar,men jag röck till mig in hand.
-rör mig inte! skrek jag och gick till mitt rum och smällde igen dörren.fan vad arg jag är!! dessutom ska vi ju åka snart,till båten och mariann och Katie,och då ska jag se till att bli sams med Katie så jag har någon att prata med.en tanke i mitt huvud sa: men komigen,världen vresigaste tjej, ska du prata med henne?! och en annan sa:du har ingen annan,tänk på det.
Kommentera!
|
|
|
|
