I'm always by your side [fantasy/Th-ff] del 5 |
förlåt!! Jag vet att det tagit lite tid med denna - känns det som iaf. Men jag har haft fullt upp med skolan, sjukdom (förkylning), bråk i skolan (vet att ingen bryr sej, men det är irriterande) & sedan så har jag haft träningar... *jag måste vara den sämsta någonsin att komma på ursäkter* Men här kommer iaf del 5 (; Har skrivit del 7 precis! (; så ska typ fixa den lite m.m. & sedan har jag bestämt mej för att fösöka lägga ut en del varannan - varje dag (: sedan fick jag typ "önskemål" om att dem skulle vara längre. men det går inte.. För då skulle ni få vänta en vecka för att få en ynka del... & sedan kanske jag ska få en ny dator, en laptop!! Så jag kan skriva hur mycket jag vill!!! *överlycklig*
jaja, ska sluta tjöta.. Men glöm inte att kommentera då blir jag Happyfirre !!
Pusshej:*
del 5 -
Månen syndes fortfarande på himlen då Julia var uppe på taket och kollade ut över staden Berlin. Hon kollade egentligen inte på staden, hon tänkte. Alla dessa tankar och minnen som hon försökt förtränga - lossas att de inte funnits. Men en irriterande liten röst inuti hennes huvud sa åt henne att hon kunde inte glömma. Hon kunde inte glömma sin bättre hälft, Liam.
Hon stod lutad emot kanten som gick i brösthöjd på henne och hennes blonda utsläppta hur lekte stilla i vinden. Någon harklade sej bakom henne men hon reagerade knappt. Hon hade sedan länge varit medveten om hans närvaro.
"Hej Bill," sa hon med blicken fortfarande fäst ut över staden.
"Hur visste du," började han men hon skakade bara på huvudet.
"Hissen," sa hon och kollade på honom den här gången. Det var egentligen en lögn. Men hon visste att hon inte kunde säga att hon brutit sej in i hans sinne för att veta vart han var på väg - det låter inte speciellt normalt.
"Vad gör du här uppe föresten?" frågade Bill och ställde sej brevid henne. Julia var nästan ett huvud kortare än honom så hon var tvungen att kolla upp på honom. Vilket gjorde henne frustrerad.
"Jag behövde rensa tankarna," sa hon och ställde sej med händerna fortfarande på kanten, men ett steg bakåt. "Själv då?" hon brydde sej egentligen inte, men det skulle vara lite kul att veta något om hans personlighet, om hans privatliv.
"Samma här," suckade han och kollade nerför kanten.
"Jobbigt med all press?" frågade hon och han nickade stilla.
"Hur är det med dej då?" frågade han och hon skrattade till.
"Mjaa," sa hon och hoppade graciöst upp på kanten med fötterna på den säkra sidan utav den. "Jag lever ju, så jag ska la inte klaga," sa hon och ryckte på axlarna. Bill flinade.
"Du kanske har rätt," mumlade han och blickade ut över Berlin.
Det blev tyst mellan dem en lång stund, tills Julia drog upp de svarta ärmarna på tröjan till en bit under armbågen. Bill kollade på henne, och flämtade till när han såg hennes armar.
"Förlåt.. Men.. Vad har du gjort?" frågade han och nickade åt hennes underarmar.
"Oj, just de ja," mumlade Julia och suckade. Två långa ärr löpte ifrån armveket till hennes handled på båda hennes underarmar. "Lång historia," sa hon och log. Deras ögon möttes. Blått mötte brunt och brunt mötte blått.
En varm känsla for igenom Bill och slog genrat bort blicken.
"Eh.." började han och började stirra på sina långa svarta naglar. "Jag går nog till Tom nu," mumlade han och hon nickade kort innan han vände sej om och började gå emot hissen. Julia satt förvirrat kvar på taket.
Vad var det egentligen med den pojken? Det var något speciellt med honom - men hon kunde inte sätta fingret på vad exakt.
Hon skakade på huvudet och kollade roat efter honom. Men en gnagande känsla över att detta inte kommer sluta direkt lyckligt fanns i hennes bakhuvud. Hon vände bort blicken och kollade ut över Berlin.
Ibland önskade hon att hon bara var normal.
Liams hjärta slog hårdare och hårdare i bröstet. Precis som om det inte ville vara där - det ville fly ifrån hans bröst. Det sved i hans hals och trots att det snart var juni så var det under noll grader och små vita moln kom ifrån hans näsa och mun när han andades.
Han satte sej på stenen där han sett henne sista gången - i hopp om att hon skulle komma tillbaka. Vilket hon hittils inte gjort. Men hoppet fanns fortfarande kvar hos honom, även fast de försvann för varje gång han besökte den.
Han var fortfarande otroligt andfådd, men hjärtat hade börjat lungna ner sej och slog snart i normal takt igen.
Den blonda luggen hängde i hans ansikte och döljde de vackra blåa ögonen som fått så många tjejer på fall - men han hade aldrig velat ha honom. Det fanns bara en tjej för honom, och han visste att han troligtvis aldrig mer skulle få se henne.
"Julia," mumlade han ut i tomma luften innan tårar lämnade de blåa ögonen och rann längs hans kinder. "Varför kommer du aldrig hem?" han kollade upp emot himlen. "Kom hem!" han skrek nu. Han reste sej upp, och gräset som var nästan vitt utav frosten lät under hans fötter. Han sprakade till en liten sten som legat på gräset, så den for iväg in i en buske, utom synhåll för honom. "Varför gör du såhär?" han skrek högre, med huvudet vänt upp emot himlen och ögonen fyllda utav sorg och rädsla.
"Jag klarar mej inte utan dej," viskade han och slog ner blicken. "Inte nu..." hans hand for upp till sin hals, till såret innan han vände blicken upp mot himlen igen, med handen hängandes ner längs hans sida. Det fanns fortfarande rester utav blod runt såret och det såg inte speciellt trevligt ut. "Du måste hjälpa mej hitta Saki," viskade han och kollade på en ensam fågel som flytt ifrån träden utav hans plötsliga skrik. Han kollade sedan snabbt ner på marken med ögonen slutna. Tårarna var nära, och klumpen i halsen ville inte försvinna. Han satte sej på stenen igen. Med benen uppdragna till hakan och näsan inborrad mellan hans knän. Ärmarna på den tunna tröjan han bar hade han dragit in händerna i och höll dem kring benen i ett hårt grepp. Han vaggade fram och tillbaka samtidigt som han hulkade tyst utav gråt.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | the-rose - 17 jan 09 - 18:01- Betyg:  | | jättebra=) verkligen en spännande novell | | kramllew - 17 jan 09 - 17:04 | | Men ojsan... | | gbg_95 - 16 jan 09 - 22:20- Betyg: | | Jättebra skrivet! =) Bra beskrivning o allt! |
|
|
|
