(På papper är vi ändå bara klass 9a) |
Ni var en perfekt sommarnatt för mitt psyke
En stjärnklar himmel för mina tårdränkta ögon
Den där kramen som skulle kunna rädda världen
Ni var skratten som blev äkta till slut och
Ni var allt jag någonsin bett om ni var allt
Jag behövde för att ta mig upp efter fallet
Som hjälten i filmen som tog slut för fort
Eller stjärnan på himlen som leder mig hem
Jag ska minnas er som precis vad ni var och
Snälla även om jag aldrig var perfekt så kan
Ni väl minnas mig som mina bästa stunder och
Minns mig som den jag önskar att jag alltid var
För jag kommer alltid minnas er som hjältar i
Kolsvarta rum utan fönster eller dörrar, jag
Kommer alltid minnas det bästa ni var för mig
Vi är en för kort film och på den här filmen
Finns ingen möjlighet att spola tillbaka och
Vi närmar oss eftertexterna nu trots att det
Verkar sluta i tårar och sista möten för det
Är ingen som ser vad skådespelarna gör när
Kameran riktas mot ett annat håll och vet ni,
Jag tror att det här är det sista vi har kvar
Innan bandet tar slut och vi släpper taget
Varje minut varje sekund kommer ni finnas i
Mina tankar någonstans och någon gång när jag
Träffar er på bussen eller någon annanstans
Så kommer ni nog se hur jag är exakt samma nu
Fast med lite mer livslust i blicken och kanske
Inser ni då att det var ni som lyfte upp mig
Ur det svarta hål jag snubblade ner i
Jag kommer att sakna er
|
| Kommentarer | | poesian - 31 jan 09 - 00:03 | | brabra(y) | | Mp3 - 18 jan 09 - 19:16 | | Som alltid - dina dikter ´berör mig som ingen annans <3 | | livskraft - 16 jan 09 - 22:55 | | åh, bra | | ccooccaaccoollaa - 16 jan 09 - 16:08 | Jättefint om klassgemenskap, berörande men kanske lite väl hackigt.
Men mycket bra! |
|
|
|
