Mysteriet på flickan [Del 2] |
Här är Nästa del av "Mysteriet på flickan"
Komentera gärna :)
Jag var för rädd för att tänka,
det ända jag kunnde tnäka på var
"Vart är jag hur kom jag hit vad har hänt"
Jag kollade ner, jag såg inte så mycket det ända jag såg
var en stol och jag märkte att jag sat på den bunden med
händerna backom ryggen. Jag försöker ta mig loss men repet
bakom händerna sat för hårt, jag försöka höra om någon var
där, jag ropade
- HALLÅ! ÄR NÅGON DÄR KAN NÅGON HJÄLPA MIG!!?
- HJÄLP!
sedan hörde jag någonting det var dörren i huset, lampan
tändes, jag såg en man med en kofot i handen den var
blodig, jag kände att jag blev allt mer rädd för varje gång
han sa ett ord. Han börja prata
- Jasså har du vaknat nu ?
- S. Snälla kan du släppa mig.
- Varför skulle jag släppa dig?
- Men vad har jag gjort?
- Du har absolut inte gjort någonting, men någon måste jag
ju ta eller hur ?
- DU ÄR FAN SJUK I HUVUDET!
- Jasså så du är kaxig också!?
- Snälla gör inte det här mot mig, jag mår redan dåligt,
om d inte tror mig kolla på mina armar!
Mannen gick runt och drug upp ärmarna på min långärmade
tröja, jag märkte hur han kollade på mina ärr.
- Du? sa han.
- Vad?
- JAg undrar varför har du gjort så för ?.
- Bry dig inte om det. sa jag
- Varför gör du så här mot mig ?
- Därför du var den ända som var perfekt,
vadå perfekt, jag duker inte till någonting täkte jag.
- Va menar du med det? Kolla på mig, jag är ful som satan
ser du inte? Eller är du för seg för att förstå det ?
- Vad fan sa du ? Kallar du mig feg? skrek han.
- Det här ska d få ångra att du sa.
Jag blev ännu räddare jag undra vad han skulle göra, jag
hörde hur min mobil ringde och pep, men jag kunnde inte
göra någonting åt det, jag sat ju här fastbunden med händerna
bakom en obekväm stol.
jag kännde någonting på min arm det gjorde fruktansvärt
ont,
- Vad gör du grät jag.
- Bry dig inte om det du din fitta! hörde jag hur han skrek.
- Jag är ingen Fitta men jag har en och jag e faktist 13år!
- Vad sa du att du va? Sa han lågt.
- Jag är 13 år! uprepade jag.
- VAd heter du ? Sa han.
- Angelica..
- Herregud! sa han.
- Vadå?! Sa jag
- Ingenting.. Sa han förvirrat
Jag visste inte varför, vad kunde det vara?
Jag kännde hur der ran blod från min arm, men jag kunde inte
stoppa det, jag ville hem, hem till min familj, och berätta
att jag mår bra,
Vad kommer hända tror ni ?
JA det får ni veta i nästa del ;)
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | Rowsanallen - 16 jan 09 - 19:25- Betyg:  | Jätte bra!!
Ska läsa nästa del ;D<3 |
|
|
|
