Akta mina skyddsmurar! - Kapitel 1 |
Sebastian
Jag vaknade av den HÖGST irriterande tonen på min väckarklocka, jag fumlade efter offknappen och satte mig upp i sängen.
Jag öppnade visst ögonen idag igen, vilken otur.
Jag tände lampan, och det starka ljuset stack i mina ögon. Jag gnuggade mig i ögonen och gick fram till garderoben.
- "Vad fan ska man ha på sig idag rå?" mumlade jag för mig själv och stirrade på klädhögen därinne.
Äh, vafan! Jag rev ut alla kläderna på golvet, börja rota i högen och fick fram ett par slitna jeans och en svart hoodie.
Jag drog på kläderna och gick till badrummet. Påväg dit såg jag min fulla far ligga och snarka på golvet, jag tänker då inte ta hand om honom idag.
Jag skruvade på vatten i vattenkranen och tvättade ansiktet, jag reste mig upp och såg mig själv i spegeln.
En kille med arg blick stirrade tillbaka. Varför kunde jag aldrig se riktigt glad ut? Inte ens när jag log, såg jag glad ut. Min blick förstörde allt.
Usch. Jag började argt borsta ut toverna ur mitt hår, spela roll om det gjorde ont. Jag orkade inte ens känna om det gjorde ont, eller inte.
Efter jag var klar drog jag handen genom håret, och håret blev "busigt rufsigt" som alla säger. Jag skakade på huvudet åt mig själv, och gick ut ur badrummet.
Farsan hade lyckas vänt på sig, och låg nu på magen på golvet. Han såg ut som en död fisk, jag skrattade till vid tanken. Jag sprutade på mig lite Axe, Jag skippade
som vanligt frukosten och påvägen ut sparkade jag på en vodkaflaska, som hårt träffade väggen och gick i bitar. Vätskan gjorde väggen och golvet blöta och jag kände paniken stiga lite.
Farsan kommer ta livet av mig.
Jag drog snabbt på mig skorna, och jackan. Jag sprang hemifrån, farsan kanske hade vaknat av det höga ljudet av krossat glas.
I min jackficka låg min Ipod, eller min och min. Jag hade snott den, men det spelar mindre roll enligt min mening.
Jag stoppade hörlurarna i öronen, och tryckte på play.
"I'll be coming home, just to be alone.
Cause I know you're not there, and I know that you don't care.
I can hardly wait to leave this place.
No matter how hard I try, you're never satisfied.
This is not a home, I think I'm better off alone.
You always disappear, even when you're here.
This is not my home, I think I'm better off alone.
Home, home, this house is not a home, home,
this house is not a home. "
Three Days grace's låt "Home" spelades i mina öron, mina vänner skulle fan döda mig om dom fick reda på att jag lyssnade på 3DG.
För dom tror det är emo, och det gillas inte.
Mina kompisar stod som vanligt utanför skolan och rökte, eller vad dom nu höll på med. Jag gick fram till dom, och som vanligt hejade precis varje person av dom.
Jag har status enligt dom.
Jag nickade till svar, drog fram en cigg ur min jackficka och bad om eld. Jag tog djupa bloss, kände mina lungor protestera lungt därinne. Jag tystnade ner dom, som vanligt.
Jag stod och lutade mig mot skolans vägg och stirrande ner på asfalten. Den var full av tuggummin, spottloskor och cigarettfimpar. Mysigt värre.
Min blick höjdes när jag hörde ett klick-klackande ljud. En okänd tjej med klackskor kom självsäkert fram till oss och jag lyfte på ena ögonbrynet.
Ingen brukar någonsin våga gå fram till oss sådär.
Hon hejade på en av mina vänner, kramade henne och såg allmänt glad ut. Hennes leende bleknade lite när hon mötte min blick, som säkert var lika hatfull och arg som vanligt.
Men den här tjejen hatade jag redan, hon verkade så.. Lycklig.
Min kompis såg min blick och skyndade sig att presentera oss för varandra.
- "Eh.. Ah, det här är Nadja", stammade hon fram, lika rädd som vanligt.
"Och Nadja, det här är Seb.."
- "Astian, jag vet. " Avbröt Nadja och gav mig en skitarg blick. (idiot)
"Han har slagit ner en av mina vänner förut."
Jag kände ilskan komma.
- "Mjaså. Då måste din vän gjort något för att förtjäna det också", sa jag och stirrade argt på henne. "Jag slår liksom inte folk utan anledning, för det mesta."
Hennes blick mjuknade snabbt, och hon såg ner i marken.
- "Jaa.. Ioförsig, han kaxade ju.." mumlade hon fram och föreblev tyst.
En tystnad uppstod i gruppen och det var någon som hostade besvärat. Jag blev förbannad, suckade högt och gick snabbt därifrån.
Jag stod vid min skåp när jag hörde samma klick-klackande komma gående, och jag kikade fram bakom skåpdörren. Och yes, där stod hon.
Nadja.
Jag granskade henne, från det blonda håret, ner till dom svarta stövlarna med klack. Hon var snygg, men man fick en fjortisvarning av henne.
Jag skakade av mig tankarna, och återgick till att leta fram matteboken. Jag hade planer på vad jag skulle göra på matten, och inte var det jobba iallafall.
Helt plötsligt hörde jag ett litet "Hej." bakom mig och jag vände mig irriterat om. Vem fan äre som bara säger hej till mig sådär? (Wow, egoistiskt.)
Men jag kom av mig i tankarna, när jag såg att det var Nadja som hade hejat.
Jag samlade mig, och gav henne en nick till svar. Hon såg småglad ut..
- "Ah, men du? Jag måååste verkligen gå till mitt plugg nu." Hon suckade överdrivet.
- "Okej." svarade jag kort. Jag är inte det mest sociala typen direkt.
- "Ja..Hejdå!" Hon vände på klacken och gick snabbt ifrån mig.
Hejdåhejdåhejdå, dig kommer jag antagligen inte få prata med igen.
Hela mit "gäng" kom gående, stegen styrde mot mitt skåp. Lycka, not.
Jag borde väl berätta om medlemmarna.
Maria - En tjej som går i åttan, precis som jag. Samma klass också. (Nadjas vän)
Markus - 8:an han med, kriminell som bara den.
Wille - 9:an, och min "bästa" vän, vilket är sorgligt. Snattar, misshandlar och strular runt.
Amanda - 8.an. Röker, super och strular runt. Aldrig snattat eller slagits på riktigt. Bara små catfights.
Filip - 8:an, Min "slå-ner-folk"kompis mest. Snattar.
Danne - 9:an, också en kille som gillar att slåss. Snattar.
Erik - 8:an, älskar att psyka och bryta ner folk. Snattar.
Ingen av dom kan man riktigt lita på, äckligt.
Sen har vi mig. Jag är "ledaren" i gruppen, det är sämst.
- "Nu går vi till matten." Sa jag kortfattat och alla lydde.
Patetiska
Alla nior i gänget stannade kvar vid mitt skåp, medans vi åttor gick till klassrummet.
När min stackars mattelärare Sten Karlberg fick syn på oss, fick han ett "Gud bevare mig väl" uttryck i ansiktet.
- "Hej sten, här kommer dina favoritelever på hela skolan!" skrek jag högt och log ett ironiskt leende. "Fyfan, det har gått en hel helg utan dig. Jag klarade mig med nöd och näppe."
- "Jag funderade på att ta ledigt pågrundav er." Svarade han så snällt, och såg surt på oss.
Vi garvade åt hans min, och gick till "våra" platser längst bak. Jag slängde matteböckerna hårt i bordet, så att en tjej som heter lisa, två bänkar framför mig, hoppade till.
Jag skrattade åt henne, och mina kompisar gjorde SÅKLART samma sak som mig. Lisa blev röd i ansiktet och började snabbt prata med sina kompisar.
Skit om mig såklart.
Jag satte mig ner på "min" stol, la upp fötterna på bordet och gungade på stolen.
Hela lektionen bestod av att riva ut blad ur räknehäften, knyckla ihop dom till bollar och kasta dom i huvudet på folk.
Roande.
Nadja
Jag skyndade mig bort från Sebastian.
Vad i helevete hade jag tänkt på liksom? Skulle han ha ett vanligt socialt samtal med mig?
Knappast.
Jag tog upp mobilen ur min handväska och ringde min bästa vän, Linnéa.
- "Hallå, det är Linnéa?" svarade hon.
- "Hej baby, det är Nadja!" sa jag och satte mig på en parkbänk i en park, som var nära Sebastians skola.
- "Ååh, hej sötnos. Hur gick det att prata med honom?!" frågade hon med ivrigt nyfiken röst.
Jag hade berättat om hur det gick första gången, att jag hade gjort honom arg och fått hans välkända arga blickar på mig.
- "Ehm, jag bah "Hej" och han nickade till svar. Hans blick var typ "Stick härifrån, du stör mig." , hans ansiktsuttryck var bara.. Hårt. Och sen blev det tyst ett tag.. Till sist sa jag "Ah, men du? Jag måååste verkligen gå till mitt plugg nu", och suckade verkligen överdrivet. Det var så jäkla pinsamt asså, den där sebastian får en verkligen att känna sig obekväm."
- "Men det gick ju trots allt inte så dåligt, Nadja! Du måste forsätta försöka prata med honom. För jag tror han egentligen inte mår så bra, och är så tuff som han verkar.." Linnéa forsatte prata om hur svag sebastian säkert är innerst inne.
Jag slutade lyssna efter ett tag och till slut sa vi hejdå. Jag satt kvar på bänken och orkade knappt tänka, det var skönt att bara sitta där.
- "Ey, du sitter på min skolkbänk." hörde jag en bekant röst säga.
Jag tittade upp och såg rakt upp i Sebastian jätteblåa ögon.
- "Eh.. Det är faktist en allmän bänk, och om du vill sitta på den så får du göra det. Men jag tänker inte flytta på mig. " Sa jag och vek undan blicken.
Var det för kaxigt?
- "Happ." sa han, och satte sig brevid mig.
Vi satt tysta ett tag och jag blev nervös.
- "Eh, varför är inte du i skolan?" Frågade jag och såg ner på hans skor.
Han var helt tyst, satt bara och stirrade ut i ingeting.
- "Men hallå? Varför svarar du antingen kort, eller ingeting?!" frågade jag surt.
Vad är det jag håller på med?
Han vände sin blick mot mig och jag blev så jäkla osäker.
Vad hade jag gjort nu? Kommer han ge mig stryk nu?
- "För att jag inte är världens socialaste." svarade han.
- "Mig kan du prata med, kom igen nu! Varför är du inte i skolan?" frågade jag igen.
Var kommer det här modet ifrån?
- "Okejdå." Han tog ett djupt andetag. "Vi har SV nu, och min svenskalärare är den enda jag inte kan knäcka.Han svarar bara tillbaka lika kaxigt och ironiskt, till jag har slut på kommentarer. Har jag fötterna på bordet, tar han mina skor. Gungar jag på stolen, får jag sitta på golvet. " berättade Sebastian och såg smått sur ut.
Jag kunde inte hålla mig, jag började storskratta.
- "HAHAHAHAHAHAHAHAHA! TAR DINA SKOR?! HAHAHA! När.. HAHAHA! får du tillbaka dom då?! Hahaha!" skrattade jag och försökte få luft.
- "Typ vid lunch." svarade Sebastian och log, tillochmed hans ögon log den här gången.
- "HAHAHAH! OCH DU FÅR SITTA PÅ GOLVET?! HAHA!"
- "Ja, om jag gungar på stolen, tar han tag i stolen och rycker den bakåt. Då ramlar jag såklart ner på golvet, och där får jag sitta sen." Sa Sebastian som nu hade börjat skratta lite, han med.
Sen satt vi och skrattade, och skrattade och skrattade. Den enas skratt, fick den andra att skratta ännu mer.
- "Herregud!" Sa jag efter och höll för min mage.
- "Jadu!" sa han och tittade på mig. Han log.
Jag log tillbaka emot honom.
"Amen du, nadja. Nu har svenskalektionen slutat, så nu ska jag gå tillbaka. Vi ses." sa han och gick därirån.
Jag tog snabbt fram mobilen och smsade vad som hade hänt till Linnéa, och började gå hemåt.
Han skrattade med mig..
Sebastian
Jag hade tänkt på Nadja hela dagen, sen vårt lilla möte i parken.
Jag var påväg hem, och så fort jag var innanför dörren kom min farsa fram.
- "DU HAR FÖRSTÖRT EN AV MINA FLASKOR!" skrek han rakt i mitt ansikte, med en andedräkt fylld av spritdofter.
Jävlar! Det hade jag glömt.
- "Ja..J-Jag.. G-gjo-gjorde det inte med flit.. Fö-fö-förlåt..!" stammade jag, jag började få panik.
- "JAG TROR DIG INTE UNGJÄVEL!" sa pappa och höjde handen.
- "NEJ SNÄLLA!" skrek jag till, det hjälpte ine. Jag hörde smällen, kände smärtan och jag ville långt bort därifrån.
Han gav mig en till örfil, sen tog han tag om mitt hår och kastade ner mig golvet. Jag höll gråten inne, det är fegt att gråta..
Han sparkade mig i magen, smärtan fick mig att inta fosterställningen. Han sparkade mig över ryggen flera gånger, och när jag såg i ögonvrån att han tog av sig sitt läderbälte,
började jag skrika och protestera men han ignorerade det.
- "DU VET ATT SPRIT INTE ÄR BILLIGT, OCH ATT VI INTE HAR RÅD MED NÅGRA DUMHETER!" skrek han.
Han slog hårt över min kropp med läderbältet, gång på gång. Efter gav han mig ett snabbt ögonkast, och gick in på sin rum.
Jag låg och grät en stund på golvet, tills jag orkade resa mig upp och gå in i mitt rum. Jag ramlade ihop på golvet inne i mitt rum och grät.
Jag hatar honom, jag hatar honom, jag hatar honom..
Ska försöka göra bättre nästa gång.. Men vad tycks?
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | | Justmyfault - 16 jan 09 - 18:42 | Går det att få en del bättre än det här?
Omöjligt!
SKitbra! :) | FuckOffOrDie - 15 jan 09 - 20:06- Betyg:  | | MAILA NÄSTA!! As bra ju! |
|
|
|
